Därför bytte folk efternamn

Svenson blev Swanson på andra sidan Atlanten
När en person emigrerar till Amerika, och även andra ställen, är det inte ovanligt att den byter namn. Vanligast är att namnet anglifieras: Per Svensson blir Peter Swanson och Kajsa Jönsdotter blir Cathy Johnson och så vidare.
Utgångspunkten, oavsett om en person bytt namn eller ej, är brev och foton i släktens ägo. Amerikanska folkräkningar kan ge viss hjälp, men känner du bara personens förnamn på grund av namnbyte blir det svårt eftersom födelsedatum inte anges. Ett undantag är folkräkningen år 1900, då månad och år anges. Övriga år anges bara ålder.

Att emigranter fick nytt namn direkt på Ellis Island har motbevisats som skröna flera gånger.

Tips:
• Om emigranten har släktingar som redan bor i USA, sök i området där dessa bor.
• Sök i dina svenskamerikanska grannars hemsocken. Din emigrant kan ha rest i grupp.
• Sök nekrologer och andra artiklar i svenskamerikanska tidningar, numera på nätet.
• Sök i de svensk-amerikanska kyrkorna, vars böcker hittas via Ancestry.
• Sök i föreningsarkiv, exempelvis Vasaorden of America.
• Hitta okända släktingar med DNA-test.
• Arkiv Digital har förteckningar över svenskfödda i USA 1940. De kan sökas på förnamn.
• Efterlys på Facebook, till exempel i gruppen Swedish American
Genealogy.

FLER ÖDEN OCH ÄVENTYR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV

Namn översattes godtyckligt

Precis som svenskar tog nya namn i Amerika så tog sig, eller tilldelades, invandrare andra namn i Sverige. Men det vanligaste var att tyska, franska och finska namn förvanskades på grund av språkförbistring.
Att Heikki blev Henrik är inte märkligt, eftersom namnet är en förfinskning av just Henrik. Efternamn som Kiervelainen blev Kiervel, också ganska enkelt att förstå. Mer komplicerade namn kunde däremot bli översatta ganska godtyckligt.
Tyska och vallonska smeder fick ofta sina namn misshandlade i kyrkböckerna. Många tolkar en smed med konstigt namn som vallon, men han kunde lika gärna vara tysk.
Både Föreningen för smedsläktsforskning (FFS) och Sällskapet vallon-ättlingar (SVÄ) kan hjälpa till att reda ut varifrån personsen kom.
En släkt som brukar anges som valloner är Öhman vid bruk i Uppland och exempelvis Gysinge. Men det rör sig inte om namnbyte utan ingifte, där en del valloner valde att övergå till hustruns svenska namn för enkelhets skull. SVÄ har valt att lista enbart de ursprungliga släkter som man funnit en vallonsk stamfader till. Deras namn kunde även anges i latiniserade eller försvenskade former, där exempelvis Guillaume blev Gilliam, medan Giles blev Gilius eller rent av Aegidius.

Tips:
• Finländska kyrkböcker, både från svensktiden och rysktiden, finns på nätet, precis som våra svenska. Har du födelsedatum kan du söka på Finland som helhet.
• Sällskapet Vallonättlingar anger i sin släktnamnslista alternativa stavningar som hittats i kyrkböcker. Listan finns på Vallonskivan 5. Den på hemsidan ska uppdateras.
• Sök bakåt och framåt i husförhörslängderna för att hitta en invandrad ana, där namnet i bästa fall angivits i mer ursprunglig form, eller barn vars förnamn pekar på släktskap

Lätt förväxla mannars namne

En soldat får så gott som alltid nytt namn, åtminstone från slutet av 1700-talet. Namnen var ofta knutna till eller förknippade med det torp som varje indelt soldat fick tilldelat. I torpet Lund kan soldaterna heta Lund, Lundfält, Lundin, Lundberg eller liknande. Ett namn kan följa ett antal soldater i rad, så det är inte alls säkert att två soldater med samma namn i samma torp är släkt – snarare inte.
Ett exempel på namnbyten i en soldatsläkt i Fellingsbro är Anders Andersson från byn Lund, som först byter till Anders Lind och sedan blir soldat som Anders Lundfeldt. Hans bror Per Lind får soldatnamnet Per Wassell. Anders Lundfeldts son Karl Johan blir grenadjär med namnet Karl Johan Fält.
Namnen kan också stavas olika, som en soldat vars namn i tre generalmönsterrullor i rad stavas Skytt, Schött och Skott.
Eftersom man inte alltid varit lika noga med födelsedata som i kyrkböcker – ibland anges till exempel bara ”västmanlänning” – kan det vara lätt att förväxla två soldater i rad med samma för- och efternamn.

Tips:
• Sök på dopnamnet i Centrala
soldatregistrets databas på nätet.
• Sök i flera generalmönsterrullor, vilka finns på Riksarkivets hemsida. Gå bakåt, vid inskrivningen anges ofta fler uppgifter än senare.
• Sök i kompanirullorna, som inte finns på nätet utan på landsarkiv eller Krigsarkivet bland kompanichefens handlingar.
• Om dopnamnet anges i rullorna, sök i doplängder för soldattorpets socken eller grannsocken.

Drabbades av försvenskningen
Liksom andra främmande namn försvenskades samernas namn ofta av prästerna, av praktiska skäl. Men
i takt med att staten ökade trycket i försvenskningen ändrades deras namn hårdhäntare uppifrån. Tvångsförflyttning gör också spårning svår.
Den samiska traditionen var att ange en person med patronymikon, och för precisering ibland även med far- eller morföräldrars namn. Det fanns också, liksom det gör i Dalarna, tillnamn baserade på en kombination av gårdsnamnet och förnamnet. En inflyttad måg som övertog gården fick vanligen också ärva gårdens namn.

Systemet övergavs i slutet av 1800-talet, då tillnamnen övergick till släktnamn. Andra sätt att bilda dem var av öknamn, vilket var vanligast i Torne lappmark. Därifrån kommer släkter som Nirpi (hermelin), Blind, och Partapuoli (halvskägg).
Den som föddes utom äktenskapet fick ofta namn efter sin mors förnamn, som Gunillasson. Det gällde även om pappan dog innan barnet fötts. Senare i livet hände det att barnet tog mammans släktnamn, eller sin styvfars. En person kunde under sin livstid därmed anges med såväl patronymikon som metronymikon, släktnamn eller gårdsnamn.

Tips:
• När du tappar en person, utgå från fädernesgårdens namn, sedan ingifta släktens gårdsnamn.
• Sök på moderns namn om fadern är död, alternativt styvfaderns.
• Sök på tillnamn och släktnamn

Publicerad i Släkthistoria nr 5/2019