Nils Ferlin: Gycklare med ädla anor

Redan från början visade Nils Ferlin vilken sida han stod på. Han debuterade relativt sent, 32 år gammal, med diktsamlingen En döddansares visor från 1930, som hade slagsida åt livets mörkare sidor och ett konsekvent perspektiv underifrån. Det skulle bli hans tydliga signum genom hela författarskapet, även om detta mörker ofta skildrades med en svart humor.

Det var en mogen man som debuterade. Bakom sig hade Nils Ferlin ett brokigt och något stökigt liv, som gav honom gott om stoff för poesin. En tidig figur i dikterna var Busen Fabian, det vill säga diktaren själv. Som ung tänjde han på gränserna. Han gjorde akrobatkonster, festade omkring och hade ett häftigt temperament, tog inte sällan till nävarna.

Men parallellt med gyckleriet och utlevelserna hade han en tung och allvarlig sida, som med åren skulle utvecklas till svåra depressioner. Till det bidrog faderns dramatiska död när Nils bara var tio år.

Nils Ferlin föddes Karlstad

Nils Ferlin föddes 1898 i Karstad. Pappan Johan Albert Ferlin var journalist och redaktionssekreterare på Nya Wermlands-Tidningen. Han var drivande och uppskattad, så när den nystartade tidningen Bergslagen i Filipstad 1908 behövde ny redaktör blev han tillfrågad, och tackade ja.

Men redan året efter gick tidningen i konkurs och Ferlin blev arbetslös. På våren dog dessutom hans mamma. Redaktören kastades in i en depression och ett halvår senare hittades han död i Klarälven nära Karlstad. Pressen spekulerade genast om att han tagit sitt liv: ”Olyckshändelse eller själfmord?” löd rubriken på en artikel som kablades ut över landet.

Veckan efter avfärdades dock självmordsteorin i en ny artikel: ”Det tros, att redaktör Ferlin, som de sista dagarna varit öfverspänd till en grad som tydde på sinnesrubbning sökt simma öfver Klarälfven, ett experiment som han ofta brukade utföra. Han hade derunder drabbats af döden och fanns liggande mot en timmerflotte med hufvudet ofvan vattnet.”

”Paralysis cordis” och ”arterios-clerosis”, hjärtstillestånd och åderförkalkning, anges i dödboken. Oavsett orsak blev det förstås en svår chock för familjen. Änkan Elin tvingades flytta till en mindre bostad med Nils, äldre systern Lisa och lillasyster Ruth.

Bäst i gymnastik

Nils var en ordinär elev i skolan och utmärkte sig inte direkt, utom i gymnastik där han fick högsta betyg. Han var duktig i fotboll och snabb och spänstig. Redan då börjar han med akrobatiska konster som ibland tog andan ur publiken. Det kom han att fortsätta med långt upp i åren, inte minst under rusets inverkan.

FLER ÖDEN OCH ÄVENTYR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV

Till historien hör också Cirkus Tigerbrand, som han hittade på som barn och uppträdde med i familjens vedskjul och på andra platser. Men karriären som cirkusdirektör fick ett brått slut när han uppträdde i prästgårdens lada. Ett av numren bestod i att han fick gårdens höns att vimsa omkring genom att mata dem med brödsmulor dränkta i brännvin …

Filipstad och Stockholm

När Nils var 17 år flyttade mamma med barnen till Stockholm, där de bodde mycket enkelt. Men han återvände ofta och i långa perioder till Filipstad, där han började skriva kupletter och schlagertexter tillsammans med en vän. De första författade han redan 1918, tolv år före poesidebuten, och framförde själv i en lokalrevy.

Han försörjde sig som diversearbetare men fortsatte under hela 1920-talet att skriva och trycka upp häften med kupletter där han häcklade den lilla stadens societet och ordningsmakt. Men när debutsamlingen med dikter fick ett gott mottagande blev Nils Ferlin stockholmare för gott.

Farfar förste Ferlin

Att unge Nils tidigt tog till pennan var inte så märkligt. Det skrivna – och talade – ordet var gediget rotat i släkten. Hans farfar Johan Ferlin var den som tog sig efternamnet, som präst i Färgelanda i södra Dalsland. Det var en strängt religiös man som drev det kyrkliga arbetet med stor kraft och bland annat tog initiativ till byggandet av en ny kyrka.

Prosten Ferlin var född Dahlgren, ett namn som i sin tur togs av hans farfar Jöns Olofsson vars son Anders blev klockare i grannsocknen Ödeborg. Här i Dalsland har Nils Ferlin i stort sett alla sina anor på pappas sida. En annan av dem var Gustaf Svanman, Nils Ferlins farfars morfar, förare i Segerstads socken. Han jobbade alltså inom bergsbruket och körde malm från gruvor till bruk.

Mamma Elin av prästsläkt

Men det är på mamma Elins sida som de stora skarorna präster och potentater hittas. Elin Andersson hette hon och föddes i Karlstad av föräldrar från Östra Fågelvik socken just öster om staden. Hennes pappa Nils Andersson som växte upp på gården Bög, i familjen i generationer, blev gästgivare i Karlstad.

Mamman Anna Lisa Svensdotter härstammade från den stora bruksägarsläkten Kolthoff. Den kom sannolikt från Tyskland och räknar en Henric Kolthoff d ä som sin stamfader. Denne blev kring mitten av 1600-talet borgare och rådman i Karlstad, sedan borgmästare. Alla dessa sysslor gick också i arv till sonen med samma namn, och de finns med bland Nils Ferlins anor.

En annan gren efter de båda borgmästarna leder till Hedengren, också en stor bruksägarsläkt som kommer in i Ferlins släktträd från sidan i och med bruksägardottern Agneta Hedengrens äktenskap med Herman Kolthoff, son till den yngre borgmästaren. En tredje bruksägarsläkt, Bratt, är också invävd i denna gren.

Band till Lagerlöf och Fröding

Sara Kolthoffs mor, Sara Fryxell, leder å sin sida in på ett vittförgrenat spår med en rad prästsläkter. Bland alla Fryxell från Fryksdalen finns inte bara präster och biskopar utan även lärare och skalder. En Anders Fryxell, bror till Sara Fryxells far Olof Fryxell från Sunne, skrev till exempel Ack Värmeland du sköna!

Den som vill söka ytterligare förklaringar till Nils Ferlins gåva som diktare har inga större svårigheter att finna släktådror med litterär talang. Utgår man från 1500-talsprästen Benedictus Erici i Ekshärad (i Ferlins Fryxellgren) kan man finna släktband med både Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding, Gustaf Erik Geijer och Bengt Bratt.

Dagsverser i Klarakvarteren

Vad utmynnade då all denna genetik och medvetenheten om ordets makt i? Nils Ferlin blev en rucklare som i sällskap med dryckesbröder rafsade ner dagsverser på servetter på krogarna i Klarakvarteren, där Stockholmspressen hade sina redaktioner. En estradör som kunde konsten att underhålla bröderna bland Klarabohemerna och publiken med uppläsning av färska och gamla alster. En färdighet han även fick nytta av då han blev känd och läste upp dikter och prosastycken i radion.

Gav ut sex diktsamlingar

Men det fanns också den andre Ferlin, en tungsint och svårmodig man som tvivlade på sin egen och människans förmåga. Ligger det inte hopplöshet på lur i hans dikter så åtminstone en visshet om det oföränderliga i sakernas tillstånd. En del skall varda givet, andra ska intet förunnas. Teman som döden, människans existentiella ensamhet och världens sken och villor återkommer från första diktsamlingen till den sista.

Snabbt hopskrivna verser och schlagertexter gav honom pengar till det dagliga brödet och drickat. Men poesin tog han på största allvar och gav bara ut sex samlingar under 30 år. Han filade omsorgsfullt och disciplinerat på formuleringarna. Alltid rytmiskt och sångbart, vilket bidrog starkt till hans popularitet med andras tonsättningar och inspelningar genom åren. Det delar han med sin tidiga förebild som diktare, Dan Andersson.

Gifte sig med Henny Lönnqvist

Något stabilare blev hans liv sedan han 1938 träffat Henny Lönnqvist från Helsingfors under ett av hennes besök i Stockholm. Det blev flera besök åt båda håll och till sist gifte de sig 1945, då Nils var 47 år.

Paret skaffade sig ett hus utanför Norrtälje och han kom delvis bort från ett osunt umgänge. En rad priser och stipendier gjorde att de kunde ta långa semestrar och fara ut i Europa. Men det hårda livet med pilsner, cigaretter, mackor och sena kvällar hade tärt på hans fysik. Med åren blev också depressionerna längre och djupare. De sista åren for han in och ut från sjukhus.

Till sist orkade inte kroppen mer. I oktober 1961 dog han på Samariterhemmet i Uppsala i sviterna av en hjärnblödning som Sveriges mest älskade poet.

Publicerad i Släkthistoria 11/2018