Varför infördes respass?
Varför var man tvungen att ha ett så kallat respass när man färdades i Sverige förr? När infördes de? Och när togs de bort?
Respass eller inrikespass har funnits sedan Gustav Vasas tid på 1500-talet.
Syftet var att myndigheterna ville ha kontroll över människor som rörde sig i landet. De som saknade fast anställning eller bostad kunde vissa tider också skrivas ut till militärtjänst. Ytterst handlade det om att bekämpa kriminalitet men också att kontrollera politiska missnöjesyttringar.
I 250 år krävdes inrikespass i Sverige
Ett särskilt förbud mot att ”resa genom landet utan resepass” utfärdades 1602, och 1812 kom en ny förordning då även särskilda förtryckta blanketter introducerades. Tidigare hade inrikespassen varit utsatta för många förfalskningsförsök.
År 1811 stadgades även utländska medborgares skyldighet att uppvisa pass, något som gällt även tidigare. Landshövdingarna skulle samla in rapporter och föra bok över alla utlänningar.
Inrikespass kunde utfärdas av landshövdingen (i Stockholm överståthållaren) eller magistraten i städer som inte var residensstäder. Förteckningar över utfärdade pass skulle varje månad sändas in till justitiekanslern. I passet skulle anges vart den resande skulle och den ansvarige landshövdingen underrättades också om resan.
Under färden skulle resenären registreras på de gästgiverier där denne övernattade, och särskilda gästgiveriböcker med sådana noteringar sändes till kronolänsmannen och kronofogden för vidare befordran till länsstyrelsen. När resenären kom fram skulle han eller hon anmäla sig hos den lokala polismyndigheten eller annan myndighet för att få framkomsten noterad i passet.
Många resenärer var arbetsvandrande hantverksgesäller, men även privata resor krävde pass. Typiskt är när handelsbokhållaren Petterssons fästekvinna Carin Henricsson den 6 september 1822 fick pass för att resa från Karlskrona till Simrishamn och åter, för att besöka sina släktingar.
År 1860 upphörde kravet på inrikespass.
Passhandlingar i arkiven
Bevarade passhandlingar kan ge intressanta upplysningar om förfädernas resor, men för att snabbt hitta en uppgift krävs självfallet tidpunkt för resan, vilket få forskare torde ha.
Istället krävs en mera tidskrävande genomgång av källorna. Inrikespasshandlingar (journaler) och gästgiveridagböcker finns i varierande grad bevarade i länsstyrelserna, magistraternas, kronofogdarnas, kronolänsmännens eller landsfiskalernas arkiv i landsarkiven. I justitiekanslerns arkiv i Riksarkivet förvaras de insända passjournalerna.
En bra introduktion till systemet med inrikespass ges i Anna-Brita Lövgren, ”Material om resande”, i Skånsk släktforskning. Jubileumsskrift 1937–1987, utgiven av Skånes genealogiska förening (1987 s 25–36).
Publicerad i Släkthistoria 03/2023