Mångsysslare i nattmössa

Men att vända sig direkt till barnen var honom inte främmande. Livet igenom behöll Beppe en naiv nyfikenhet på tillvaron. Och den fantasivärld som han tidigt skapade med djur som gav honom tröst, skulle med tiden utmynna i både en fabelbok och visan ”Okända djur”, som Olle Adolphson spelade in. Trösten behövde han själv. Pappa John Wolgers hade dött när Beppe bara var nio år. Beppe föddes 1928 i Stockholm, som John Bertil Wolgers. Hans pappa John var jägmästare och hade ärvt fastigheter både inne i huvudstaden och på Dalarö. Farfar Johan Gustaf Ericsson var grosshandlare och sålde bland annat trävaror i butik i Gamla stan. Han blev förmögen och investerade i fastigheter.
– Först köpte han en holme utanför Dalarö som lantställe, men skaffade sedan en tomt längst söderut i samhället. Där fanns en gammal fiskarstuga, där fiskaren bodde kvar innan man sprängde för kajer, berättar Beppes brorson Gerhard Wolgers.
Johan Gustaf Eriksson kom med tiden att äga i stort sett hela samhället, och byggde på udden en stor villa som togs över av John. På tomten byggdes också ett hus för Johns bror Karl David. Det var de bröderna som hade tagit namnet Wolgers 1905, när de båda studerade. Varifrån namnet kommer är okänt. John Wolgers studerade i Tyskland, men kallade sig John fast han hade döpts till Johan. (Och Johns far Johan Gustaf hade i dopboken namnet Jonas ...)

Grosshandlare Ericsson kom från Söderköping. Han var av enkelt ursprung, liksom hustrun Emma Ulrika Cederholm. Hennes pappa Karl Adolf arbetade i en av Norrköpings många textilfabriker – sannolikt den som idag hyser Arbetets museum. Dennes far Peter Cederholm var överskärargesäll, som skar ”luggen” av grova ylletyg. Han avled 50 år gammal, med dödsorsaken ”Bråck. Sparkad.” Troligen hade han sparkats av en häst. Gesällens svärfar var tornväktaren Anders Löthström. Han är svår att spåra i källorna, efternamnet är mycket vanligt i och kring Norrköping. Troligen kommer det av socknen Löt. Tornväktare var en brandvakt, och han satt natte-
tid i S:t OLofs kyrkas tornet, som låg i centrum. Karl David Wolgers, som var skribent, avled bara 35 år gammal i hjärtmuskelinflammation. John fick leva längre och dog ett halvår efter sin 60-årsdag, i en hjärnblödning hemma vid köksbordet. På ett ögonblick ställdes hustrun Gerda ensam med tre pojkar. Som tur var fanns fastigheter att sälja av, så att familjen kunde behålla våningen i staden och lantstället. Dalarö blev en tillflykt för Beppe, storebror Stig, kallad Pysse, och lillebror Bosse. Där kom de att tillbringa sina barndoms och ungdoms somrar med segling, trevande flört och allehanda äventyr. Men brödratrion hade också en äldre halvbror, som tidigt hade lämnat hemmet och familjehistorien. Sture Wolgers föddes 1916, tolv år före Beppe, och flyttade med sin mamma till Södertälje när John Wolgers hade träffat Gerda och skilt sig. Han avled 75 år gammal i Kalmar.

Gerda var född i Falun och tillhörde den stora släkten Korsgren. Den har sitt namn efter Korsgården i Falun, och är full av bergsmän och gruvarbetare. Men Gerda var förtegen om sin bakgrund. Hon var född 1892 utom äktenskapet med ”fader okänd”.
Tre år senare fick hon en syster, Greta, som också hade okänd far. Deras mamma hette Emma Korsgren. Hon hankade sig fram som piga, men hade svårt att försörja sig. 18 år gammal gav hon sig ut på en odyssé landet runt och jobbade som servitris, i bland annat Örebro, Västerås och Hudiksvall – där dottern Gerda troligen blev till. Emma lämnade henne hos sin mamma Johanna Svart, som hade fem vuxna barn hemma. Ett barn till blev för mycket för Johanna, och Gerda lämnades till en familj Karlsson. Mannen, som nyligen hade avlidit, och två söner var militärmusiker. En av dem hette Budo Karlsson och han kom att bli nära vän till familjen Wolgers och en ofta sedd gäst på Dalarö.

FLER ÖDEN OCH ÄVENTYR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV

Det var Budos mamma Hedvig Charlotta som tog hand om Gerda. Att ta sig ett fosterbarn var ett vanligt sätt att få in pengar till hushållet. Hon hade två söner och två döttrar till under samma tak, alla vuxna. Där bodde Gerda tills fostermamman dog. Tre år senare, när Gerda var 18 år, begav hon sig söderut. Via Hedemora hamnade hon i Stockholm och fick jobb som kontorist. På samma adress bodde en kontorschef från Säter, inte lång från Hedemora. Kanske ordnade han platsen.

Efter tio år i staden träffade hon så 1923 John Wolgers, som alltså var gift och hade sonen Sture. Han skilde sig och 1925 fick de sonen Stig, ”Pysse”. Tre år senare föddes Beppe och efter ytterligare fem år Bosse. Beppes skolgång blev en plåga. Han retades för att han var tjock, och började stamma. Det fick honom att dra sig undan och skolka. Han läste mycket om djur, som han tyckte var lättare att förstå sig på än människor.

Trots hjälp av talpedagog kom Beppe att lida av stamningen hela livet, men kunde också vända den till sin fördel. Som stammare ofta gör valde han att byta ord när han hade fastnat på ett. Det blev många synonymer, vilket hjälpte honom att utveckla sitt språk som poet, skribent och textförfattare. En annan tillflykt var filmens värld, med Helan och Halvan, bröderna Marx och Snövit – som han såg elva gånger! Mellanstadiet blev stökigt och hans betyg sjönk. Men i tonåren upptäckte Beppe jazzen. På Kafé Flamman lärde han känna både klarinettisten Arne Domnérus och de sedemera berömda författarna Pär Lagerkvist och Lars Forssell, som blev hans vänner.

Beppe tog jobb som cykelbud åt en fotograf, bildade ett jazzband ihop med skolkamrater och försökte lära sig att spela gitarr. Det gick inte så bra. Ändå fick han ett kort inhopp som gitarrist i den då okände Povel Ramels orkester, som spelade på danser. ”Hade de män som byggde Kinesiska muren ådagalagt samma energi och beslutsamhet i sitt hårda arbete som när jag kompade på Maxim med Povel, så hade Kinesiska muren blivit byggd på – nu ska vi inte överdriva – tre veckor”, skrev Beppe senare. Han började också skriva dikter, som han skickade till Bonniers – chefen Gerhard Bonnier hade också en stuga på Dalarö. Det blev flera refuseringar innan förlaget till sist slog till. Den 16-årige Beppe for över till Amerika, tack vare en svensk-amerikansk vän som han hade träffat i Stockholm.

Mötet med jazzens hemstad New York blev överväldigande, men året på high school gick så där. Engelska lärde han sig i alla fall.
År 1953 blev han till sist, 25 år gammal, publicerad med diktsamlingen Jag sjunger i skon. Men uppföljaren blev refuserad, och han skrev istället en novellsamling som publicerades: Djur som inte … Han och Olle Adolphson spann vidare och skrev låten ”Okända djur”, som blev en av vissångarens största succéer. Beppe fick blodad tand och skrev med åren hundratals texter åt bland andra Monica Zetterlund, som ”Sakta vi gå genom stan”. Han skrev även flera revytexter.

Beppe blev nu ett välbekant namn i kulturkretsar, men det var inte förrän han medverkade i tv som han blev allmänt känd. Eller ökänd. Som en av sex orakade herrar – och Gunnel Broström – skapade han 1963 en ny sorts underhållning. Till synes oklippt och spontant, men väl förberett, spånade de kring fragment av tänkbara programidéer, som spolades en efter en. Det skedde i en rå och oborstad ton, där de sade fula ord, rapade och betedde sig allmänt illa. Det ledde till den dittills största tittarstormen, och programserien (populärt kallad ”Skäggen”) lades ned efter fem avsnitt. Det fick Beppe att själv-ironiskt skriva en sketch där Dan Ekborg skäller ut honom efter noter.
Fem år senare bjöds tittarna på något helt annat, i Beppes godnattstund. Den enkla idén var att Beppe och ett antal dockor pratade om allt mellan himmel och jord tills det blev dags att sova. Programmet blev väldigt populär och sändes i fem omgångar fram till 1974.

Docktema hade även den delvis tecknade filmen Dunderklumpen, som han gjorde med tecknaren Per Åhlin. Den handlade om jätten Dunderklumpen som väcker en flickas dockor, bland andra Pellegnillot och Lejonel, till liv och för bort dem i Ströms Vattudal i Jämtland (dit Beppe hade flyttat). Beppe och pojken Jens, hans son (som i dag använder sitt andranamn Benton), beger sig iväg efter jätten och dockorna i ett långt trolskt äventyr i lågt tempo. Arbetsmyran och mångsysslaren Beppe spelade också Pippi Långstrumps pappa i filmen Pippi på de sju haven och han gjorde rösten till bland andra björnen Baloo i Djungelboken. På 1980-talet flyttade Beppe Wolgers till Flen, där han 1986 avled i blödande magsår. Han ligger begravd i minneslunden på Strömsunds kyrkogård i Jämtland.

Publicerad i Släkthistoria nr 4/2024