På världsutställningen i Paris år 1900 ställde Cilluf Olsson ut skånska vävnader.

© Nordiska museet & Library of Congress

Cilluf Olsson: Bondmora vävde sig in i konsthistorien

Vid 1900-talets början var Cilluf Olsson en prisbelönt konstväverska. Här berättar hennes ättling Birgitta Calagos om hur hennes mormors moster, bondmoran från Österlen, nådde internationell berömmelse.

16 oktober 2020 av Birgitta Calagos

"Tillsammans med farmor och faster Mi besökte vi då och då en stor bondgård, där moran hette Cilluf Olsson och var en av Skånes skickligaste väverskor av röllakan."

Så skrev författaren Alice Lyttkens om ett besök som hon som barn gjorde hos min mormors moster Cilluf i början av 1900-talet. Citatet är hämtat ur hennes bok Leva om sitt liv: minnen från sekelskiftet till 1920.

Namnet Cilluf Olsson är det inte många som känner till idag, men när världsutställningen
i Paris pågick som bäst år 1900 figurerade hennes namn i både svenska och internationella tidningar. Ibland tillsammans med porträttet av en ståtlig kvinna klädd i konstrik klut och med högtidsdräkten tyngd av silversöljor, kedjor och striglakors.

Mor Cilluf föddes i Tryde

Jag har under flera år forskat kring min mormors mosters livsöde. mor Cilluf, som hon kom att kallas, var bördig från Tryde på Österlen och under sin levnad (1847–1916) kom hon att bli känd som en av Skånes bästa konstväverskor. Hon fick medaljer och sirligt präntade diplom som ett erkännande av sin förnämliga vävnadskonst och sitt fenomenala färgsinne. Hon var moster till min mormor Emma, född Wedin (1896–1972), som från tio års ålder växte upp hos henne på Alfastorps gård i Tågarp utanför Landskrona.

Åtskilliga var de muntliga berättelser som kittlade vår fantasi, då mormor berättade för oss barn om gården och människorna som levde där i början av 1900-talet, om vävskolan med sina elever, om de festliga skånska gillena vid de stora högtiderna och sist men inte minst om moster Cilluf själv.

Uppgifterna om Cilluf Svensdotters barndom på 1850-talet är knapphändiga. Enligt kyrkboken föddes hon den 16 februari 1847 i Tryde by gård nummer 19, på Österlen. Vid dopet fick hon namnet Sillu Svensdotter. Hon var dotter till lantbrukaren, nämndemannen och senare häradsdomaren Sven Nilsson (1815–91) och Elna född Ahlgren (1819–94). Sillu föddes in i en syskonskara på nio barn. Fadern satt även i Kristianstads läns landsting 1868–71.

Ägnade sitt liv åt hemslöjd

I Tryde sockens skolmatrikel för åren 1857–74 finns Cilluf med som elev år 1857, men inte senare. Hon föddes in i en burgen bondesläkt med stora nedärvda kunskaper i hemslöjd. Hennes mor var mycket mån om att hennes döttrar skulle lära sig spinna, sy och väva.

Till gården Alfastorp flyttade mor Cilluf med familj, anställda och vävelever 1904. På bilden sitter hon och maken Kristian i mitten, omgivna av släkt och personal år 1909. Den unga flickan framför trädet är Birgittas mormor som växte upp som fosterbarn i familjen.

Senare kom mor Cilluf att ägna hela sitt liv åt hemslöjd. Hon grundade en egen vävskola
i Hög år 1888 och från år 1904 drev hon den på Alfastorps gård i Tågarp utanför Landskrona. Hon tog emot elever och man vävde främst till slotten i Skåne, bland annat till friherrinnan Henriette Coyet på Torups slott, men även till herrgårdarna i Östra Skåne samt till ett lotteri i Malmö.

Under några år fick hon mönster från Gustaf Fjaerstads ateljé i Värmland och hon kopierade också gamla vävnader och samarbetade med Kulturen i Lund och Handarbetets Vänner i Stockholm.

Lärde sig allt från sin mor

Då, vid mitten av 1800-talet, levde fortfarande den skånska allmogekonsten i stugorna. I sitt barndomshem i Ingelstads härad, som var ett centrum för den gamla skånska textilkonsten, lärde Cilluf sig hantverket av sin i all hemslöjd skickliga mor. Om henne talade Cilluf gärna och ofta och särskilt önskade hon, att modern hade kunnat få se henne, när hon satt i sin stora vävstol i rad med fyra av sina duktigaste elever, vävande på någon röllakansmatta som blev många meter bred utan någon söm.

"För se mor, hon förstod sig på ett välgjort arbete och ingen har väl någonsin varit så duktig i sina fingrar och så kvick till att räkna ut ett vävmönster som hon”, brukade mor Cilluf säga om modern.

FLER ÖDEN OCH ÄVENTYR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV

Cilluf höll alltid fast vid gamla släkttraditioner och ännu på äldre dagar använde hon vid högtidliga tillfällen den ”klut” som hon sytt till sin konfirmation i Tryde gamla kyrka år 1861.

I en intervju för Dagens Nyheter år 1909 som gjordes i samband med Konst- och industriutställningen i Stockholm, berömde hon åter sin mor och berättar följande från sin barndom: "Min mor hon var rent märkvärdigt duktig på att vävfa … Och när ja var tio år vävde jag min första röllakansväv till ett hästtäcke. Det var just vid den tiden som det började gå ut ur bruket med att vävfa de gamla sakerna …"

Dyna gjord av mor Cilluf till en utställning i Landskrona 1915. 

Tog upp vävningen efter utställning

Mor Cilluf hade knappt hunnit utöva sitt yrke som mejerska (arbetsledare på mejeri) förrän hon träffade sin blivande man lantbrukaren Christen Olsson år 1874 på Everlöfs gård vid Tomelilla, där hon praktiserade. Säkerligen fick hon ändå nytta av sina kunskaper som blivande bondmora på en stor gård. Äktenskapet blev barnlöst men hennes man var änkeman och hade barnen Kristina (1863–91) och Olof (1865–1928).

Sedan de gift sig med, och bosatt sig på prästbostället i Hög utanför Kävlinge, låg vävningen nere i många år, berättar hon i samma intervju, tills hon på en utställning i Landskrona fick se en prisbelönt väv av Thora Kulle. Då klack det till i mor Cilluf för hon kände igen mönstret
i Thora Kulles väv från en gammal matta.

När hon kom hem satte hon genast upp en väv, men placerade vävstolen på vinden för att få vara ifred för frågor. Hon visste ju inte hur det skulle gå. Det gick bra och så började hon dras med på små lokala utställningar och fick små priser. Det första var på sex kronor på en utställning i Landskrona och detta pris uppskattade hon mycket mer än guldmedaljen i Paris.

Drev vävskola

Mor Cilluf var en mycket en företagsam kvinna. Hon drev en vävskola, sålde elevernas alster och fungerade som lärare och handledare i vävkonsten åt dessa flickor. Dessutom var hon med och startade Malmöhus läns hemslöjdsförening, där hon ingick i styrelsen 1911–14. Föreningens syfte var att slå vakt om det textila kulturarvet genom att rädda och bevara äldre skånska konstvävnader som höll på att gå förlorade vid industrialismens vagga. Hon gav också ut Handbok i Enklare Väfvnad år 1896. Det häftet är en raritet idag.

Mor Cilluf i sin monter på Baltiska utställningen 1914. Vävstolen har hon låtit tillverka för att undvika skarv i mattans mitt. Fyra vävare arbetar samtidigt varav skribentens mormor Emma är en.

© Albert Wilhelm Rahmn/Malmö Museer /Hstorisk bildbyrå

Världsutställningen i Paris

År 1900 blev mor Cilluf utsedd av Hushållningssällskapet att representera Sverige med skånska vävnader vid Världsutställningen i Paris. Enligt friherrinnan Henriette Coyet bidrog hon till att göra rummet med skånska vävnader populärt och beundrat. Vid utställningen fick hon en guldmedalj för sina egna arbeten. Hon deltog även i utställningarna i Köpenhamn 1888, Chicago 1893, Stockholm 1897 och 1909, Helsingborg 1903 och i Lund 1907.

Mor Cilluf hade ett stort kontaktnät och i ett gammalt fotoalbum hittar jag ett gulnat fotografi från 1912 med en varm julhälsning till mor Cilluf från skådespelaren Anders de Wahl. ”Hälsa herr Cilluf”, sade kronprins Gustav Adolf till henne, när han besökte hennes avdelning på Stockholmsutställningen 1909. Såväl prinsessan Ingeborg som prins Eugen beställde mattor av henne.

Baltiska utställningen i Malmö

På Baltiska utställningen i Malmö 1914 var mor Cillufs utställningsrum prytt med en enorm samling stora färgstarka vävnader. Mitt i salen tronade den stora vävstol som hon låtit tillverka för att undvika skarven i vävnadens mitt. Fyra flickor kunde samtidigt sitta och arbeta vid sidan av varandra på den 3,5 meter breda väven. Under utställningen vävdes den ena stora mattan efter den andra av hennes elever, bland annat två röllakansmattor. Allt under övervakning av mor Cilluf vid spinnrocken.

Samma år fick mor Cilluf en beställning på att väva altarmattan till S:t Petri Kyrka i Malmö. Den vävdes färdig av eleven Gerda Bengtsson som kom att överta vävskolan i Tågarp, då mor Cilluf ej hann avsluta detta stora verk på grund av sjukdom. Hon gick bort 1916.

Mor Cilluf iförd sin skånska högtidsdräkt med striglakors och silversöljor.

© Nordiska museet

"En typisk skånsk kvinna"

I samband med mor Cillufs bortgång år 1916 skrevs flera nekrologer i dagspressen för att hedra hennes minne. Från ett utdrag ur Lunds Weckoblad den 7 mars 1916, skrivet av Kulturens grundare Georg E Karlin i samband med Cilluf Olssons bortgång läser vi följande: ”Mor Cilluf var i hela sitt väsen en typisk skånsk kvinna, duglig, verksam, självmedveten och mycket klok”. Han avslutar med att lovorda hennes utmärkt goda sätt, hennes fryntlighet och skånska säkerhet, vilka gjorde både henne och vävnaderna till en prydnad för varje utställning.

En dödsruna i Helsingborgs Dagblad ger en annan bild av mor Cilluf. Som en följd av allas benägenhet att skämma bort henne, lade hon sig så småningom till med en frispråkighet som inte föll alla på läppen.

Hon drog alltid blickarna till sig där hon vandrade mellan utställningsborden i sin svarta Ingelstadsdräkt, och stora vita huva, prydd med massor av silversmycken.

Friherrinnan Henriette Coyet prisade henne som en fullödig representant för de skånska allmogekvinnornas mångbegåvade släkte. Klok, förslagen och i högsta grad arbetsam, humoristiskt skämtsam, stolt över sin hembygd och lycklig i sitt hem.

Skånetidningen Dagen skrev: "Till sitt väsen enkel, rättfram, välvillig vann hon alla med sin personlighet lika mycket som sin konst, och förvisso kommer hon att saknas af en ovanligt stor vänkrets, spridd öfver hela vårt land. Det är icke enbart i värdefulla arbeten, hon lämnat ett rikt arv till kommande släkten, den undervisning hon lämnat unga skånekvinnor skall säkert även den bära de rikaste frukter för framtiden."

Publicerad i Släkthistoria 7/2019

Läs också

Kanske är du intresserad av...