Godsägarens unika 1700-talsdagbok

I trettio år skrev godsägaren Petter von Kochen dagbok. Den har nu getts ut av Skånes släktforskarförbund och ger en sällsynt inblick i livet på ett gods under 1700-talet.

Officeren Petter von Kochen växte upp i Narva, deltog i stormaktstidens långa krig och blev tillfångatagen av ryssarna. Till slut hamnar han på Krapperups gods i nordvästra Skåne och satsar på att utveckla godset och de hundratals gårdar som hörde till. Från första dagen som godsägare 1734 till två dagar före sin död 1764 förde han dagbok.

Med stor entusiasm beskriver han sina storslagna planer men också väderleken, vardagliga sysslor som sådd och skörd, fiske och vad som tillverkas. Han berättar även vem som anställs och sägs upp, vem som gifter sig med vem, vilka barn som föds och vem som bor var. Han beskriver också intressanta personligheter som besöker godset, till exempel ”Herr Archiater Linnaeus”, sedermera Carl von Linné.

Nu finns hans dagboksanteckningar utgivna i bokverket Petter Gotthard von Kochens journal, del 1 och 2. Böckerna är på vardera över 700 sidor, och innehåller många intressanta öden och detaljer. Boken är inte bara intressant för dem med anor i Kullabygden utan även för dig som vill få inblick i hur livet på ett större gods i mitten av 1700-talet kunde se ut.

I mer än tio år har bokverkets redaktörer Sven Horndahl och Carin Olofsson arbetat med texterna för att få dem digitaliserade. De har även lagt till ett omfattande personregister, ordförklaringar och en avskrift av von Kochens bouppteckning på 1700-talsspråk. Böckerna ges ut av Skånes släktforskarförbund.

Publicerad i Släkthistoria 3/2018

Läs också:
Alfred Nobel i sitt laboratorium
Livsöde

Alfred Nobel ärvde sitt explosiva intresse av sin far. Dynamiten gjorde honom stormrik och världsberömd – men odödlig blev han först genom nobelpriset.

Livet förr

Under hundratals år utgjorde prästgårdarna självklara centralpunkter i varje församlings liv. Hit vände sig sockenborna i både sorg och glädje.

Vilhelma kyrkstad
Livet förr

I det glest befolkade Norrland blev bönderna stadsbor när det drog ihop sig till jul, midsommar och andra storhelger. Under flera dagar bodde hela familjer i små stugor intill kyrkan. Delar av denna kyrkstadstradition lever ännu kvar.