Gasljus lyste upp Sveriges gator

Sedan lång tid tillbaka har facklor använts för att lysa upp vissa platser, men det skulle dröja till 1800-talet innan städerna fick en mer utbredd gatubelysning. Redan på 1600-talet upptäckte emellertid den irländske forskaren Robert Boyle att trä genom torrdestillation kunde bilda ångor bestående av bland annat brännbar gas. Därefter fortsatte utvecklingen av gas som både ljus- och energikälla.

Bakom de första storskaliga försöken att skapa belysning av gas låg ingenjören William Murdoch. Han kom från Skottland men hade som 23-åring vandrat söderut till Birmingham för att söka jobb i fabriken Soho Foundry. Fabriken ägdes av den omtalade James Watt, uppfinnaren som gjorde ångmaskinen effektiv. William Murdoch fick jobbet och blev med tiden delägare i företaget.

Första gasbelysningen

I början av 1790-talet experimenterade Murdoch med olika typer av gas för att se vad som gav bäst ljus och kom fram till att gas utvunnet ur kol var att föredra. 1792 byggde han ett gasverk drivet med kol på sin egen tomt i Redruth och kunde med hjälp av den bli den förste i historien som gav sitt hus gasbelysning.

Även på andra sidan Atlanten fanns forskare som såg lysgasens potential. I början av 1800-talet lyckades amerikanen Benjamin Henfrey introducera gasdriven gatubelysning i Richmond i delstaten Virginia. Snart fanns lysgas att köpa både på den europeiska och amerikanska marknaden, vilket bidrog till att lysa upp hem, arbetsplatser och affärer.

London först med gaslyktor

London blev den första staden i Europa som använde den nya tekniken för gatubelysning. Där genomfördes försök med gasdrivna gatlyktor redan 1807 och tio år senare hade nästan alla stadens gator fått den nya belysningen.

I flera decennier fick gaslyktorna emellertid tändas och släckas för hand. Dessutom krävdes vidsträckta ledningssystem under marken för att förse olika delar av staden med gas.

Sveriges allra första gasverk byggdes i en gasbod på godset Carlslund utanför Örebro 1822. Tanken var att det nybyggda gasverket skulle förse både huvudbyggnad, drängstuga och nattvakt med artificiellt ljus. Gasen fördes in i herrgården via ett järnrör och gick förutom till de flesta av gårdens ljuskronor även till att belysa två statyer av skulptören Johan Tobias Sergel.

Gasbråk i Norrköping

1846 blev Göteborg den första staden i Sverige som byggde ett eget gasverk för gatubelysning.

Fem år senare följde Norrköping efter, men introduktionen fördröjdes av vilda debatter. Många kritiker menade att gasbelysningen bara skulle gynna stadens affärsmän. Det gick så långt att alla Norrköpings hus- och tomtägare kallades till ett stormöte för omröstning i frågan om gas. Utgången av mötet blev ett ja och uppdraget att leda projektet gick till den skotskfödde industrimannen Alexander Keiller från Göteborg. Gasen i Norrköping utvanns ur stenkol och belysningen kom att begränsas till centrala torg och större gator.

Nådde Stockholms gator 1853

På Stockholms gator tändes de första gaslyktorna år 1853. Modern belysning var en del av den stora upprustningen av huvudstadens gatunät som påbörjades vid mitten av 1800-talet och pågick fram till sekelskiftet.

När gasdriven gatubelysning först installerades i Sverige anställdes så kallade ”lyktgubbar” för att manuellt tända och släcka städernas nya gatubelysning. Arbetet sköttes vid varje enskild lykta och såväl morgon som kväll. Men så småningom utvecklades tekniken och ett automatiskt system infördes där gasverken med hjälp av en tryckvåg kunde tända och släcka lyktorna på distans.

Gasen omdiskuterad

Trots att allt fler svenska städer lystes upp med hjälp av gas under 1800-talet var teknologin ifrågasatt under sina första 50 år. Gasbelysning kritiserades för att vara osäker och få personer satsade på gas som ljuskälla i sina privata hem. Till slut blev dock gaslampor särskilt populärt hos välbärgade familjer i städerna. Gaslampor blev en statussymbol och helst skulle det finnas en i varje rum i hemmet.

MER OM LIVET FÖRR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV!

Senare kom gas att användas även till spisar, varmvattenberedare och uppvärmning av bostäder. Från de svenska städernas gasverk gick rörnät som distribuerade gasen till konsumenterna. Hos slutanvändaren fanns en eller flera gasmätare som höll koll på hur mycket gas varje hushåll förbrukade.

När nya bostadsområden byggdes i Sverige runt förra sekelskiftet anslöts de nya bostäderna till städernas gasledningar. I takt med att det svenska välståndet ökade kunde fler och fler svenska familjer flytta in i bostäder som använde gas istället för ved eller fotogenlampor. 1901 tillverkade de svenska gasverken ungefär 47 miljoner kubikmeter lysgas tillsammans under året.

Gasen från Stockholms gasverk bestod i början av 1900-talet av cirka 57 procent väte, 30 procent metan, 5 procent koloxid, 4 procent kväve, 3 procent tunga kolväten och 1 procent koldioxid.

Under historiens lopp har gas till lampor och hushåll tillverkats av många olika råvaror och bland annat berott på vad som är enklast och billigast för respektive stad att köpa in. Exempel på råvaror som har använts är ved, träkol, stenkol, torv, koks och olja.

Elektriciteten slog ut gasen

Men samtidigt med gasen utvecklades även elektriciteten. På 1870-talet hade de första demonstrationerna av glöd- och båglampor genomförts i Sverige. I början av 1900-talet började allt fler svenskar välja el istället för gas, framförallt i Stockholm och Göteborg. Även inom industrin gick alltfler över till elektricitet.

I hemmen var fotogenlampan emellertid den billigaste och vanligaste typen av belysning fram till 1910-talet. Först efter första världskriget kom elektrifieringen av Sverige igång på allvar. När gasen till slut blev utkonkurrerad av elektriciteten i Sverige fanns det gasverk i många medelstora svenska städer. Som mest var över 35 gasverk igång runt om i landet.

Numera finns aktiva stadsgasnät bara i några få svenska städer. De få stadsgasnät som fortfarande är igång i Sverige använder sig av naturgas eller biogas som blandas med luft.

Publicerad i Släkthistoria 11/2019