Fältjulklappen – hela Sverige ställde upp
I november 1941 vädjade Folke Bernadotte till svenska folket att skänka julklappar till de tusentals beredskapsinkallade soldater som måste fira jul långt från sina familjer.
Så kallade fältjulklappar delades ut till svenska militärer som låg inkallade under andra världskriget. Långt hemifrån, utan sina familjer, i skymningen under snötyngda granar blev julklapparna ett uppskattat avbrott.
Inkallad kom med idén
Idén med att sprida julglädje bland svenskar i beredskap kom från den inkallade Arthur Johansson. Han förstod hur många det var som skulle fira jul någonstans i beredskapstidens Sverige och i oktober 1940 kontaktade han tidningen Social-Demokraten för att få hjälp att sprida idén. De nappade direkt och efter en omröstning bland tidningens läsare enades man om namnet ”Fältjulklappen”.
En huvudkommitté bildades för att administrera insamlingar, inslagning av paket och utdelning till soldaterna. Ordförande blev major Folke Bernadotte, som var chef för Arméns förströelsedetalj. Organisationer och frivilliga från vitt skilda läger anslöt sig – till exempel representanter för LO, Svenska Arbetsgivareföreningen, Kooperativa Förbundet, Sveriges Köpmannaförbund, Social-Demokraten och Kronprinsessans gåvokommitté. Postverket och Rikstelefonbyrån hjälpte till att sprida budskapet över hela Sverige.
Lottor, Nils Ferlin och Sibylla
Frivilligarbetet var omfattande, och särskilt utmärkte sig Sveriges lottakårer. Även många kulturpersonligheter ställde upp och poeten Nils Ferlin skaldade en särskild ”Fältjulklappsvisa”. Även den populäre fältartisten Lasse Dahlquist sjöng visor på temat. Sickan Carlsson och Åke Söderblom medverkade i Radiotjänsts kabaré till stöd för klappen.
MER OM LIVET FÖRR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV!
Kungahuset skänkte varje år hundratals klappar som kronprinsessan Louise och prinsessan Sibylla slog in – kungens klappar gick alltid till beredskapspersonal på Öland och prins Eugens kom till marinen i Karlskrona. Fältjulklappen var en succé och alla ville vara med!
Eftersom många av de inkallade inte fick berätta för vänner och familj var de befann sig kunde de inte heller förvänta sig en julhälsning eller julklapp. Nu köpte istället svenska folket julklappar åt en okänd soldat. Fältjulklapparna skickades till Stockholm för vidare distribution ut till trupperna.
Inkallade soldater på Lv 4 Skånska Luftvärnskåren, Malmö, firar jul i förläggningen 1941. Hela Sverige deltog i att köpa, paketera och transportera julklapparna.
Ätbart och tobak populära julklappar
Första året hoppades initiativtagarna få in 50 000 kronor, och det målet nåddes redan efter tre dagar. 1940–45 förmedlade de tusentals julklappar till de svenska soldaterna i beredskap. Varje oktober fattades beslut om insamling. Under månaderna fram till jul arbetade kommittén hårt för att få in pengar, slå in paket och distribuera klappar.
Portot var fritt, och man gjorde undantag från ransoneringsbestämmelserna. Men det fanns några regler för julklapparna – värdet måste vara minst 5 kronor, vikten fick inte överstiga 3 kilo och det fick inte vara alkohol eller färska matvaror. Det vanligaste var klädesplagg som stickade tröjor, halsdukar, vantar och sockor.
Ätbara julklappar var också välkomna och åtskilliga paket med korvar, kex, choklad och konfekt delades ut. Paket med cigaretter och snusdosor var särskilt populära. Och praktiska klappar som rakhyvlar, brevpapper, munspel, tidningar och böcker blev också uppskattade.
1942 blev ingen soldat utan julklapp
När lokala distributionscentraler upprättades ute i landet blev transporterna enklare och antalet julklappar fördubblades. Fler kände sig delaktiga när julklapparna hamnade hos soldater i hembygden. Man tog initiativ till konserter, lotterier, danser och filmvisningar. Från och med 1942 blev ingen utan julklapp. Eftersom insamlingarna gick så bra att man fick ett stort överskott av klappar skänktes de vidare till andra behövande – hjälpbehovet under andra världskriget var stort, och presenterna blev tacksamt mottagna.
Folke Bernadotte var ordförande i kommittén Fältjulklappen. I radio 1941 kallade han klappen ”den okände givarens gåva till den okände soldaten”.
"De glada givarnas fest"
De flitiga lottorna engagerade sig med insamlingar, kampanjer, lotterier, tävlingar och försäljning av allehanda ting. De såg till att insamlingarna blev ”de glada givarnas fest”, ett uttryck som användes flitigt. Det finns många gamla fotografier sparade där man ser käckt leende lottor som packar in paket och distribuerar klappar till soldaterna.
Men det var inte alltid så lätt att nå fram med leveranserna. Det hände att marinlottorna fick ta små båtar ut till posteringar på öar långt ut i havsbandet. När snöstormarna yrde kunde det vara svårt att lägga till. Då fick istället lottorna kasta iland julklapparna till de väntande soldaterna.
Publicerad i Släkthistoria 12/2018
