Sundbergs konditori i Stockholm, 1950.

© Stockholmskällan

Den svenska kondiskulturen

Att gå på kaféer och konditorier är en kontinental tradition som utvecklades i en egen riktning i Sverige. Kondiskulturen som växte fram i småstäderna blev en samlingspunkt främst för samhällets kvinnor.

22 juni 2019 av Peter K Andersson

När man talar om klassisk kafékultur är det oftast det kontinentala Europa och tiden kring sekelskiftet 1900 som kommer på tal. Kärnan av denna värld utgjorde det gamla Österrike-Ungerns storstäder, framför allt Wien men även Prag och Budapest, där de gamla kaffehusen i många fall finns kvar än idag och slår besökaren med häpnad med sina eleganta inredningar av marmor och guld.

Ju längre bort från denna kärna man rör sig, desto mindre har kafékulturen varit, även om de flesta storstäder hade några stycken under kafékulturens glansdagar. I Storbritannien fanns pubkulturen men Oscar Wilde uppsökte likväl det eleganta Café Royal. Spanien har stundvis varit eftersatt men Madridborna kan ändå gå till Café de Oriente.

De storslagna kaféerna är borta

Men hur var det med vårt med bondska och primitiva Norden? Nådde den centraleuropeiska elegansen även hit? Tills för bara några år sedan kunde Köpenhamnsbesökaren gå i Strindbergs och Georg Brandes fotspår genom att besöka det klassiska Café a Porta. Men lokalen har numera tagits över av McDonald’s. Grand Café i Oslo, dit Ibsen sökte sig, finns fortfarande kvar, men i Stockholm lyser de anrika kaféerna med sin frånvaro. Vid sekelskiftet var det framför allt Blanch’s café vid Kungsträdgården som lockade till sig stans elit. Huset det låg i är förstås rivet.

Småstädernas kondiskultur

Men den verkligt svenska kafékulturen är knappast den som försökte imitera kontinentens stadskaféer. Det är snarare den uppsjö av småstadskaféer som under beteckningen ”kondis” blev till ett etablerat vattenhål i det tidiga 1900-talets folkhem.

Affisch för Blanch’s café i Kungsträdgården i Stockholm, 1870-tal.

1800-talets schweizerier

De svenska konditorierna har sin upprinnelse i de ”schweizerier” som började dyka upp under 1800-talet och var ett slags utskänkningsställen som serverade både kaffe och alkohol. Schweizerierna uppkom tack vare en invandring av schweiziska konditorer som startade den här typen av verksamhet och därmed förde med sig sina bakverk till Sverige.

Ordet ”konditori”, hämtat från tyskans konditorei, började också användas vid samma tid. Det var dock först i början av 1900-talet som det moderna svenska kondiset började ta form.

Det är under 00-, 10- och 20-talen som flera av de idag legendariska konditorierna grundas – till exempel Vetekatten i Stockholm (1928), Fahlmans conditori i Helsingborg (1914), Conditori Nordpolen i Vara (1903), Bergs konditori i Marstrand (tidigt 20-tal) och Konditori Cecil i Vetlanda (1926).

En småstadsföreteelse

Den svenska kondiskulturen skiljer sig på avgörande sätt från den kontinentala kafékulturen. För det första är den en småstadsföreteelse lika mycket som ett storstadsfenomen. Skillnaden mellan stor- och småstad har inte varit särskilt stor i Sverige under större delen av 1900-talet. Det är först nu som en avfolkad landsbygd och ett stockholmskt mediefokus utarmar den provinsiella kulturen.

Genom att vara en samlingspunkt för folk i och kring småstäder blev kondiset till centrum för det lokala livet på ett sätt som idag väl kanske motsvaras av pizzeriorna.

Kondiset samlingsplats för kvinnor

För det andra blev kondiset framför allt en plats där kvinnor kunde samlas och umgås. Detta gjorde förstås att det sågs med oblida ögon att gå på kondis och ödsla sin tid på skvaller, men den ökade rörelsefrihet som kvinnorna i det tidiga 1900-talet krävde blev till verklighet mycket tack vare den typ av kvinnligt kodade platser som konditorierna blev.

Medan kaféerna i Wien och Paris alltid var manliga arenor spelade de svenska konditorierna alltså en viktig roll i den utveckling mot jämställdhet som Sverige skulle komma att genomgå.

Publicerad i Släkthistoria 1/2019

Konditoriet blev en plats där kvinnor kunde träffas och umgås. Illustration från 1908.

© Victor Andrén/Stockholmskällan

Fakta: Personalen finns i handelsregistret

Inom bagerinäringen rådde vid sekelskiftet 1900 speciella förhållanden. Här var det inte lönefrågor som var det viktigaste för de anställda, utan de sociala förhållandena – eller missförhållandena. Främst rörde detta det så kallade ”kost- och logisystemet”, som innebar att de anställda befann sig i arbetsgivarens hushåll där de bodde och åt i omedelbar anslutning till arbetsplatsen.

Under första halvan av 1900-talet så var det stor skillnad rent yrkesmässigt mellan en bagare och en konditor. En konditor kunde på denna tid inte tänka sig att tillverka matbröd, bullar och kaffebröd, utan ägnade sig enbart åt finare bakverk, praliner, marsipanarbeten och glass. Under denna period sålde konditorerna sina verk över egen disk och de hade alltid egen serveringsrörelse.

När åttatimmarsdag infördes i alla branscher 1920 så förbjöds samtidigt arbete före klockan 5 på morgonen på bagerier och konditorier.

Om du har släktingar som arbetat på kafé eller konditorier som du vill leta upp hittar du företagsinformation i handelsregistret. Där hittar man även personinformationen. För städer ingår detta i magistratens arkiv, för landsbygden i länsstyrelsens arkiv på landsarkiven.

Läs också

Kanske är du intresserad av...