Olof Holmbom var som person inte representativ för de tidiga nybyggarna. Han kom från en prästsläkt och var läs- och skrivkunnig, medan de flesta andra kolonisatörer var fattiga och analfabeter. Men hans och hans familjs nybyggarliv blev som de flesta andras, och tack vare hans ättlingar har vi fått ingående kunskaper om det tidiga nybyggarlivet.
Nybygget vid Njunjes ärvdes av Olof Holmboms son Isak, född 1817. Han levde ända till 1898. Under den senare delen av sitt liv följdes han i arbetet av sonsonen Erik, född 1871, och berättade också för denne om det tidigare livet på nybygget.
Erik Holmbom blev en viktig traditionsbärare. Han vidarebefordrade på 1940-talet sin farfars berättelser, och sina egna erfarenheter av nybyggarlivet, till etnologen, professor Åke Campbell. På 1950-talet fortsatte Eriks son Johan som uppgiftslämnare.
Levde med årstiderna
Nybyggarnas liv och arbete med jakt, fiske och småskaligt lantbruk var tätt knutet till årstidernas växlingar. Det gällde att ta tillvara alla möjligheter att skaffa mat till hushållet, och något som kunde säljas eller bytas mot nödvändighetsvaror, som de själva inte kunde producera.
Nybyggarna hörde till dem som drabbades hårdast av 1800-talets återkommande hungerår.
MER OM LIVET FÖRR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV!
Vårfisket började medan isen ännu låg på sjön, men tunnats ut mot stränderna så att det gick att hacka upp vakar och pilka röding. Den första färska fisken var efterlängtad efter den långa vinterns överlevnad på nedsaltat kött och fisk.
När isen smält kring mitten av maj sattes näten ut. Vårfisket pågick tills försommarens allt starkare ljus gjorde att fisken såg näten och undvek dem. Först när höstmörkret kom kunde det bli bra fiske igen.
Jakt på tjäder
Jakten på ”gråfågel”, främst tjäder, började när marken i barrskogen låg snöfri. Då spelade tjädern, eller spatserade omkring, pickade från marken och kunde snärjas med snaror. Medan männen sysslade med vårfisket och gråfågelsjakten gjorde kvinnorna det tunga arbetet hemma på vistet. Gödseln, som körts ut från fähuset på vinterns skarsnö, spreds över ängarna och de små åkerlapparna.