Bland snuskpellar och gnällmånsar
En snobb i 1800-talets Stockholm kallades grilljanne, alfons var en hallick och johanna var en kaffepanna. Förr var det vanligt att personnamn fick nya användningsområden.
Du har nog både hört och använt uttryck som kaffepetter och skrytmåns, men kanske inte tänkt på att de faktiskt innehåller personnamn. Här har Petter och Måns blivit till typer istället för personer. Sådana namn som övergår till att beskriva hela grupper kallas appellativa egennamn.
Idag är det inte lika vanligt som förr att göra personnamn appellativa men vi använder fortfarande vissa av de gamla. Några nya tillkommer då och då: muskelknutte och kulturknutte är exempel på hur smeknamnet Knutte (av Knut) används för att beteckna vissa typer av människor.
Teodor Hjelmqvists studier
En som studerade det här namnbruket var språkforskaren Theodor Hjelmqvist (1866–1944). Han var professor vid Lunds universitet, satt med i redaktionen för Svenska Akademins Ordbok (SAOB) och hade ett särskilt intresse för just egennamnen eller onomastik som den grenen av språkvetenskapen kallas.
Han skrev, bland mycket annat, tre böcker i ämnet; en om bibliska personers namn (1901), en om förnamn och familjenamn (1903) och en om bibelgeografiska namn (1904).
Boken från 1903, Förnamn och familjenamn med sekundär användning i nysvenskan, innehåller exempel på just detta, insamlade dels från litteratur och annan forskning, dels från frågelistor som Hjelmqvist skickade ut i hela landet. Så dessa namn användes verkligen av människor.
Det fanns även gott om ord av sexuell karaktär i det insamlade materialet, men i bokens förord förklarar Hjelmqvist att dessa inte tagits med.
”Janne” var ett vanligt typnamn på 1800-talet, som till exempel grilljanne för en ung snobb.
Grilljanne, brilljanne och trilljanne
Bland mansnamnen i boken är det många som har fått betyda en speciell typ, medan andra använts i den mer allmänna betydelsen ”en kille”. Jeppe är en dansk form av namnet Jakob och används fortfarande appellativt: ”Vem är den där jeppen?”.
Janne ansågs förr vara ett underklassnamn och var vanligt i betydelsen dräng eller pojkslyngel. Grilljanne kallades 1800-talets unge snobb i Stockholm som hängde på Jones grill. En brilljanne var en kille med glasögon, dubbeljanne en ovanligt dum person och en trilljanne en cyklist.
MER OM LIVET FÖRR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV!
Kalle var allmänt tilltalsord till pojkar ur de lägre klasserna och de yngsta anställda. Ångbåtskalle, smörgåskalle och tidningskalle är några exempel. Och så Kalle mager, det betyder skelettet.
Nedsättande kvinnonamn
Det finns nästan inga trevliga exempel i Hjelmqvists bok på kvinnonamn som används appellativt, och inga som enbart används i betydelsen tjej eller kvinna, så som det finns för män.
De kvinnonamn som användes var ofta nedsättande. Mögsissa var ett grovt skällsord från Skåne som betydde smutsig kvinna. Slarvmaja, lortmaja, och pladdermaja används fortfarande.
Brita var ovanligt illa utsatt. Det finns otaliga uttryck med detta namn som slutled och alla är nedsättande: skitbrita, skvallerbrita, slamsebrita, slasabrita, snålbrita och tokbrita.
Elsa Beskows bok om Gnällmåns är från 1905. Tjänsteflickor kallades ofta för augusta.
Augusta var tjänsteflicka
En tjänsteflicka kunde man kalla en augusta – ”Vår augusta heter Lovisa”. Alfons kallade man en karl som ”hjälper liderliga kvinnor till betalning, om sådan vägras”, det vi idag skulle kalla hallick.
Namnet lånades in från franskans Alphonse med samma betydelse. En lasse kunde vara en betjänt, men betydde också en liten sup toddy eller brännvin eller små brännvinsglas – ”Ta dig en lasse!”
Prylar fick namn – som olle eller johanna
Även prylar kunde få människonamn. Kaffepetter, bolla och johanna betyder kaffepanna och en olle är en ylletröja som uppfanns för armén av kapten GA Ohlson. I Stockholm kunde man kalla en besynnerlig tingest för en göran.
De flesta av de appellativa namnen beskriver en egenskap, ofta tillagd till namnet. Vällingbengt (en person som tycker mycket om välling) är kanske inte lika frekvent förekommande nuförtiden. Men skrytmånsar, gnällmånsar och tråkmånsar finns det gott om idag också. Liksom snuskpellar, uppkallade efter den moraliska barnboken Pelle Snusk från 1845.
Publicerad i Släkthistoria 9/2017
