Begränsad omsorg i fattigstugan
En av dagens glada nyheter från vetenskapsradion är att vi blir allt äldre. En forskare som heter Jim Vaupel konstaterar att av de flickor som föds i dag kommer hälften att bli över 105 år.
En av dagens glada nyheter från vetenskapsradion är att vi blir allt äldre. En forskare som heter Jim Vaupel konstaterar att av de flickor som föds i dag kommer hälften att bli över 105 år. Om nuvarande trend med ökande medellivslängd fortsätter! Och då kan vi jobba till 85, tycker han. Det ställer Reinfeldts arbetande 75-åring i skuggan.
Men Vaupels poäng är egentligen att den stillsamma revolution som innebär att livslängden ökar med 3 månader per år startade redan omkring år 1840, och den startade i Skandinavien. Anledningen till att det blev så var att regering och organisationer där var mer inriktade på att ge lika omsorg till alla än de var på andra håll!
Var det verkligen så? När man ser Nybble fattigstuga i sörmländska Julita, byggd på 1700-talet och i bruk ända till 1890 undrar man. Blev man så illa däran att man hamnade där så borde det ha gått ganska fort utför mot graven. Tankarna går till Astrid Lindgrens ”Kommandora” i fattigstugan i Emil i Lönnebergaböckerna. Omsorgen måste ändå ha varit begränsad både i mängd och kvalitet.
Eller ska man snarare se det som början på välfärdssamhället? Var det här marschen mot 105-årsdagen började?
