Klockaren kunde ha många andra arbetsuppgifter förutom att sköta klockringningen. Målningen ”Den gamla klockaren” gjordes 1874 av Karl Emanuel Jansson.

Vilken status hade en klockare?

De flesta i min släkt var bönder, men jag har hittat en man som har arbetat inom kyrkan. Jag undrar därför om klockaren var en högt uppsatt man i församlingen. Eller mer att likna vid en dräng? Och vad ingick i hans arbetsuppgifter?

5 december 2018 av Lars Ericson Wolke

Själva namnet berättar vad klockaren hade för huvuduppgift, nämligen att sköta klockringningen i kyrkan. Men redan under den katolska tiden på medeltiden kompletterades hans syssla med att sköta kyrkan och dess olika inventarier. Därmed blev klockaren något av kyrkans vaktmästare.

Efter reformationen bestod dessa grundläggande uppgifter, men under 1600-talet tillkom också uppgiften att, om möjligt, leda kyrksången om det inte fanns en särskild kantor i församlingen. Om det fanns en orgel i kyrkan så innebar detta ofta också att klockaren skulle vara organist. Den utvecklingen innebar att det i vissa församlingar ställdes krav på musikalisk förmåga hos klockaren.

Klockaren undervisade

Väl så utbrett var alltifrån 1600-talet att klockaren undervisade församlingens barn i läsning och skrivning. Inte sällan innebar det, i synnerhet under 1700-talet, att avskedade indelta soldater på ålderns höst utsågs till klockare. De indelta knektarna fick nämligen både lära sig att läsa och att skriva, vilket gjorde dem unika i socknen. 

Om klockaren var en läs- och skrivkunnig person så hade han ofta en relativt hög status i församlingen.

Klockaren i Hille kyrka norr om Gälve ringer i klockorna den 29 december 1953.

© Carl Larssons fotografiska ateljé/Länsmuseet Gävleborg

Klockareboställe och klockarejord

Sedan folkskolereformen 1842 hade börjat få genomslag ökade möjligheterna att kombinera en klockartjänst med uppgiften att vara skollärare. Men en sådan kombination förutsatte att skolläraren var en man.

Klockaren avlönades med avgifter i samband med de olika förrättningarna, men också med olika former av boställslösningar. Ibland förekom ett klockareboställe, men det kunde också handla om någon form av husrum i anslutning till kyrkan. 

Till bostället kunde det höra boställsjord och skogsskiften. Men det förekom också att klockarejord också användes för att avlöna skolläraren, kombinationerna var många.

I till exempel Gnarp i Medelpad uppläts klockareboställets jord gemensamt till klockaren och organisten (även om de var olika individer) eller till klockaren och skolläraren. Klockare- och organistjorden i Gnarp betraktades kring sekelskiftet 1900 som en ersättning för kofoder till skolläraren.

Fast årslön till klockaren

Från år 1861 fick kvinnor rätt att söka organistbefattning i församlingarna, det vill säga en viktig del av många klockares arbetsuppgifter. Men för att få en sådan organisttjänst som var kombinerad med klockarens krävdes det att den kvinnliga sökande sökte dispens hos biskopen, och ännu på 1930-talet var det i många stift inte alldeles enkelt för kvinnor att få sådana tjänster.

År 1883 togs ett stort steg mot en modernisering då det bestämdes att klockaren skulle avlönas med en fast årslön.

Sprid släktforskarglädje i jul

Vem vill du glädja med ett nytt nummer av Släkthistoria varje månad? Ge en julklapp fylld med släktforskarnytta och spännande människoöden! Det går snabbt och lätt att beställa och är alltid uppskattat. HÄR ÄR DEN PERFEKTA JULKLAPPEN!

Publicerad i Släkthistoria 6/2018  

Läs också

Kanske är du intresserad av...