Släktforskarskolan: Stockholm

Från 1800-talets mitt växte Stockholm snabbt och förändringarna de senaste tvåhundra åren är en utmaning för släktforskaren. Församlingar har bytt namn och gränser flyttats.

Stockholms stad omfattade länge det som i dag är centrala Stockholm. I början av 1900-talet lades ett antal socknar in under Stockholms stad. 1913 inkorporerades den stora Brännkyrka socken i söder. Ur den har senare uppstått ett antal socknar: Enskede, Farsta, Skarpnäck, Vantör, Skärholmen och Hägersten. 1916 lades Bromma och 1949 Spånga socken norr om Stockholm till Stockholms stad. Därutöver har mindre områden förts över från andra kommuner.

Stockholms stadsarkiv är en av de institutioner som med digitalisering och webbaserade databaser underlättat för forskaren. Mats Hayen, arkivarie vid Stockholms stadsarkiv berättar:

– Jag vill särskilt lyfta fram fyra företeelser som släktforskaren kan ha nytta av och som kanske inte är så kända. De är Rotemansarkivet, kartorna, mantalslängderna och Allmänna barnhuset.

Rotemansarkivet

Fram till mitten av 1800-talet fungerade folkbokföringen i staden Stockholms församlingar som i övriga Sverige. Den snabba folkökningen frestade på, och prästerna hann inte föra husförhörslängder med mera i den takt som krävdes. 1878 infördes rotar, och i varje rote en roteman, en kommunalt anställd tjänsteman som hade i uppgift att föra bok över invånarna.

Digitalisering av uppgifterna i Rotemansarkivet pågår och inom några år beräknas allt vara tillgängligt via internet. 4,3 miljoner poster finns inlagda för närvarande. Hela arkivet finns på stadsarkivet.

Kartor

På sajten Stockholmskällan, www.stockholmskallan.se, finns en bra tjänst där man kan se kartor och även lägga två kartor bredvid varandra från olika tider och jämföra, alltifrån 1600-tal till en nutida flygbild. När man zoomar eller flyttar i den ena kartan följer den andra med.

Om man med hjälp av skriftliga källor och kartor lyckas pussla sig fram till en adress kan man ändå inte andas ut. Adressen kan ha flyttats, gatan kan ha bytt namn och den ursprungliga adressen finnas någon annanstans. Adressen kan också ha upphört. För att kontrollera detta finns på Stadsarkivets hemsida en tjänst där gatunamnsförändringar under perioden 1878–1926 finns publicerade under fliken ”Ändrade gatunamn” under ”Gator och fastigheter” på Stadsarkivets hemsida.

Mantalslängder

Parallellt med kyrkböcker och rotemansarkiv fördes mantalslängder för att hålla reda på befolkningen. De var en förteckning över de skattskyldiga. De är ett komplement till kyrkböckerna för släktforskare och fördes i hela Sverige. För Stockholms del finns de bevarade från 1652 till 1990, men inte för alla år.

Längderna grundar sig på en mantalsuppgift som den skattskyldige lämnade in.

– För Stockholms del finns skriftliga mantalsuppgifter, som låg till grund för mantalslängderna bevarade, tipsar Mats Hayen. De kan innehålla fler uppgifter än vad längderna gör.

För några år finns uppgifterna tillgängliga på Stadsarkivets webbplats, resten kan man ta del av i Stadsarkivets forskarsal.

Allmänna barnhuset

I det snabbt växande Stockholm fanns många barn som av olika skäl inte kunde tas om hand av sina föräldrar.

Redan på 1600-talet inrättades Barnhuset, en anstalt för vård av fattiga, fader- och moderlösa barn. Byggnader uppfördes på Drottninggatan i Stockholm och där fanns plats för cirka trehundra barn samtidigt. Institutionen kallades Stora barnhuset tills den organiserades om 1785 och bytte namn till Allmänna barnhuset.

Då ändrades också inriktningen på verksamheten, från att barnen bodde och arbetade på hemmet tills de blev så gamla att de klarade sig själva, till att barnhuset sökte efter fosterföräldrar som kunde ta hand om dem. Överallt i Sverige förekommer det att en ung person dyker upp i en husförhörslängd med noteringen BHB och ett nummer. BHB står för Allmänna barnhuset i Stockholm.

FLER FORSKARTIPS I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV!

Efter hundra år, 1885, hade de gamla byggnaderna i kvarteret Barnhuset, där Folkets hus numera ligger, spelat ut sin roll och revs. Verksamheten med att förmedla barn till fosterföräldrar fortsatte dock till 1945.

För släktforskaren är Barnhusets arkiv värdefullt. Här kan finnas uppgifter om unga stockholmare och deras fosterföräldrar. Tyvärr finns sällan uppgifter om föräldrarna eftersom mödrarna kunde vara anonyma mellan 1778 och 1917. På stadsarkivets webbplats finns barnrullorna från åren 1798–1916, indexerade och sökbara.

Barnen som lämnades in fick i vissa fall inte med sig något efternamn. Då tilldelades det ett namn, på samma sätt som de indelta soldaterna fick ett namn när de gick i tjänst. Många nu använda efternamn ”uppfanns” på Allmänna barnhuset.

Publicerad i Släkthistoria 2/2015