Stina Loo om Markaryds försvunna kyrkböcker
Släkthistorias krönikör Stina Loo har gett sig på att rekonstruera de kyrkböcker som förstörts när Markaryds prästgård drabbats av bränder. Här berättar hon om drivkraften bakom och hur man kommer framåt.
Släkthistorias krönikör Stina Loo försöker återskapa Markaryds brunna kyrkböcker.
En dag fick jag nog. Jag hade forskat på min släkt i Markaryds församling i tio år och hade gång på gång störtat rakt in i den berömda tegelväggen som heter ”uppbrunna kyrkböcker”. Markaryds prästgård drabbades av brand vid två tillfällen under 1800-talet, vilket har resulterat i ett nära på obefintligt kyrkoarkiv under en period på 144 år. För de flesta forskare i Markaryd innebär detta en brutal beskärning av släktträdet.
Detta började irritera mig. Tanken på alla dessa Markarydsbor, vars personliga uppgifter sugits in i ett svart hål, gnagde i mig. Ska allt deras harvande, stenplockande och backstugusittande vara för evigt bortglömt och utsuddat ur historien?
"Det finns källor i överflöd"
Nej! Sa jag, och slog näven i bordet. Så jag började dra. Alla trådar som gick att få grepp om drog jag i. Lite försiktigt här och var, sedan mer bestämt. Och ut ur mörkret ploppade de, en efter en. Soldater, prostinnor, änkor och vävskedsförsäljare. Som levt och verkat i en socken präglad av stenrika åkrar och gränsbygdsmentalitet.
Jag insåg snabbt att trådarna lika gärna fick leda till primärkällor som sekundärkällor. Jag drog i alla trådar jag hittade och vände på tuvor och stenar till höger och vänster. I sann fattigsmåländsk anda strävade jag efter devisen: När man inte har något att ta av, får man hålla tillgodo med det som finns. Och när jag väl började leta upptäckte jag att det faktiskt finns källor i överflöd.
Markaryds nya kyrka uppfördes 1853–55 sedan den gamla brunnit ner 1851. Även prästgården brann, två gånger. Med bränderna försvann en stor andel av kyrkböckerna.
Gravstenar, födelsenotiser, inrikespass ...
Inget går upp mot en vacker födelsebok eller utförlig dödbok, men när man hittar en födelsenotis i en samtida dagstidning eller läser på en gravsten kommer man ganska nära. Bouppteckningar, mantalslängder och inrikes pass ger värdefull information.
Och om någon tar sig ut ur det svarta hålet som är Markaryds församling genom att flytta därifrån – ja, då träder denne plötsligt in i historien och får evigt liv. Det som smärtar mig mest är tanken på de fattiga församlingstrogna – kommer jag någonsin att hitta något spår av dem?
Markarydsborna i min lista var redan många när jag började fundera på om det fanns fler tråddragare och stenvändare någonstans.
Med bävan började jag se mig omkring. Tänk om arbetet redan gjorts? Tänk om jag försakat dyrbar sömn helt i onödan? Jag pustade ut när jag förstod att så inte var fallet. Orimligheten i glädjen över detta brydde jag mig inte om. Jag stretade vidare på egen hand.
Men frågan uppkom ändå snart, om en kyrkboksrekonstruktion kan vara ett enmansprojekt eller inte. Min gode vän Gösta tittade mig allvarligt i ögonen och sa ”GÖR INTE DETTA ENSAM.” Det hade jag visst tänkt göra. Det är ju MITT projekt. Äganderätten till sju generationer smålänningar grep tag om mitt hjärta.
Välkommen att bidra!
Sedan hittade jag Birgit Och Curt. Och insåg att Gösta naturligtvis hade rätt. Ett projekt av sådan storlek ska inte göras av bara en person. Inte för att det inte går, utan för att det varken blir lika bra eller lika roligt då. Att hitta någon annan som tycker det är lika roligt att samla personliga uppgifter i en lista, för ett större syftes skull, är oerhört upplyftande och inspirerande. Tillsammans kommer vi på nya vinklingar, nya källor – nya sporrar att fortsätta med det givande, om än något enformiga, arbetet att rekonstruera Markaryds uppbrunna kyrkböcker.
Det slutgiltiga målet är att tillgängliggöra registret för alla intresserade. Så, till alla med anor i sydvästra Småland vill jag säga: vi jobbar på det och du är välkommen att bidra, du också!
Publicerad i Släkthistoria 6/2019
Fakta: Så rekonstruerar du kyrkböcker
Om du vill rekonstruera kyrkböcker ger Stina Loo följande tips:
- Fundera noga över din metod redan från början.
- Gör en tidsmässig avgränsning.
- Skriv ner de källor du använder, har använt och vilka som står på tur.
- Leta källor vitt och brett. Jag började med min egen forskning och utökade sedan med samtida källor och olika databaser.
- Glöm inte mantalslängder, jordeböcker, verifikationer, stämmoprotokoll, generalmönsterrullor, styvkjortellängder, hembygdsböcker, dagstidningar och gravstenar.
- Engagera den lokala föreningen och andra släktforskare!
Publicerad i Släkthistoria 6/2019
