I slutet av stora nordiska kriget angrep ryska galärer den svenska skärgården för att tvinga Sverige till fred. En del ryssar blev kvar.

Hur många ströryssar blev kvar i Sverige?

I min hembygd i Västerbotten finns många historier om så kallade "ströryssar", desertörer eller förrymda krigsfångar, som rörde sig i trakten i flera år efter finska kriget. Finns det något register över hur många ryska medborgare som blev kvar i Sverige efter det kriget?

11 september 2020 av Lars Ericson Wolke

I stora delar av landet, från Östergötland till Norrbotten finns det sägner om platser som anses påminna om krigiska ryska besök i gången tid: historier om ryssgravar, ryssugnar med mera berättas i många trakter. Ibland innehåller traditionen en historisk kärna, ibland inte. 

Många tusen ryska soldater gick iland på den svenska kusten, liksom på Gotland, för att inte tala om i det flera gånger ockuperade Finland. Framför allt åren 1719–21 och 1808–09 var de ryska angreppen extra häftiga mot den svenska östkusten från Norrköping i söder och till Piteå i norr. Städer och bondgårdar brändes, och tiotusentals människor flydde inåt landet.

Under kriget 1808–09 landsteg ryska trupper vid Umeå och trängde också söderut från det erövrade Torneå. Omfattande strider ägde rum vid Sävar och Ratan norr om Umeå i slutet av sommaren 1809. Inte minst i samband med dessa senare händelser kom många ryska soldater, krigsfångar såväl som desertörer att stanna kvar i Sverige även efter freden i september 1809, då rikets östra del, Finland med Åland övergick i den ryske tsarens ägo.

Ryssarna måste konvertera

Vi vet inte hur många de var, men rimligen inte några stora mängder, kanske några få hundratal, kanske färre. För alla ryssar som ville bosätta sig i Sverige, och inte minst om de ville gifta sig och bilda familj, fanns ett helt oeftergivligt krav: de måste konvertera från den rysk-ortodoxa läran till den lutherska.

FÅ SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

På motsvarande sätt måste svenska krigsfångar i Ryssland som av något skäl ville stanna där byta religion. ”Svikit sin konung och blivit ryss” blev domen i Sverige för dessa konvertiter.

På det viset var det betydligt svårare för ryssar än till exempel danska och tyska (lutherska) krigsfångar att stanna och naturaliseras i Sverige.

Här kan man hitta ströryssar 

Finns det då några förteckningar över dessa ryssar? Nej, inget samlat register, men en del källor finns. I Krigsarkivets samlingar ”Krigshandlingar 1788–90” och ”Krigshandlingar 1808–09” finns det listor över en del av de ryska krigsfångarna, av vilka en del stannade i Sverige. Ibland anges vilket förband en krigsfånge hör till och – med reservation för de svenska skrivarnas missförstånd – så kan det vara en ledtråd. 

I den ryska statens militärhistoriska arkiv (RGVIA) arkivet i Moskva, som förvarar handlingar fram till 1917, kan det finnas möjligheter att finna krigsfången även om man också ska ha en rejäl dos tur.

En tredje möjlighet är att i det aktuella domkapitlets arkiv (på landsarkivet) finna uppgifter om den aktuelle ryssens övergång till lutherdomen.

Mellan raderna i detta svar skiner det säkert igenom hur många svårigheter och osäkerheter som kan möta forskaren på jakt efter en ”ströryss”, men helt hopplöst är det inte.

Publicerad i Släkthistoria 3/2020

Läs också

Kanske är du intresserad av...