Så släktforskar du på fosterbarn
Källorna till fosterbarnens historia är många och att forska på fosterbarn kan ibland vara snårigt.
Precis som vid all annan forskning gäller det att inledningsvis ha klart för sig hur lagstiftningen såg ut vid en given tidpunkt, för att få svar på vilken eller vilka samhällsinstanser som var ansvariga för vården och omhändertagandet av fosterbarnen. Först efter det går det att ringa in vilka källorna är och vad de kan berätta. Hanteringen av fosterbarn har nämligen skilt sig åt över tid, under de hundratals år som fenomenet har funnits.
En första gränsdragning är om forskningen avser tiden före eller efter 1863. Om det förra är fallet får man vända sig till kyrkoarkiven, i det senare fallet är det istället kommunarkiven som gäller.
Eftersom administrationen kring fosterbarn har varierat så mycket, mellan stad och land och mellan olika delar av landet, kan det vara en idé att ta reda på hur situationen såg ut vid ett visst tillfälle i just det geografiska område som man forskar på, genom att till exempel kontakta det lokala lands- eller kommunarkivet. Ett lyckat arkivbesök brukar kännetecknas av en del förarbete.
Utackorderingsbyråer och barnavårdsnämnder
Skälen till att barn har blivit fosterbarn har varit många, och de har dessutom varierat över tid. Olika institutioner har varit delaktiga i placeringen av fosterbarnen och även sätten att placera dem uppvisar skillnader. Allt detta har en direkt påverkan på källmaterialet.
Överlag kan man säga att chansen är större att hitta information om fosterbarn om aktörerna har varit offentliga institutioner, än om placeringarna har skett genom föreningar eller privata initiativ.
En företeelse som till exempel inte förekom överallt var de utackorderingsbyråer och nämnder som mot förra sekelskiftet inrättades i några av de större städerna, bland annat i Stockholm 1891. Deras verksamhet övertogs 1926 av de nyinrättade barnavårdsnämnderna, föregångarna till dagens socialnämnder.
Flera instanser samspelade med varandra i utplaceringen av fosterbarn. I alla dessa institutioners arkiv kan det därför finnas värdefull information om fosterbarn.
Artikelförfattaren Martin Ståhls mormor Iréne var fosterbarn. Hon var sex år då hennes mor dog. Därför fick hon nya föräldrar, som sedan adopterade henne. En kort notis i församlingsboken säger inte mycket, men den kan leda vidare till det kommunala arkivmaterialet där familjesituationen beskrivs betydligt mer ingående, i bland annat barnavårds- och barnavårdsmannaakter, faderskaps- och adoptionsakter.
Allmänna barnhuset i Stockholm
Ett sådant exempel var Allmänna barnhuset i Stockholm. Hit kom under en lång tid tusentals barn från stadens fattigvård, eller från privat håll, för att sedan slussas vidare till olika fosterhem, i Stockholm eller på landsbygden.
På detta sätt avsatte fosterbarnen spår efter sig lite varstans i arkiven, i församlingarnas, i fattigvårdens och inte minst i Allmänna barnhusets eget arkiv, som är mycket rikt på uppgifter. På Stockholms stadsarkivs webbplats kan man söka gratis i inskrivningsrullorna från 1800 till 1916. Gå in på webbsidan stadsarkivet.stockholm.se, klicka på ”Hitta i arkiven”, därefter länken ”Allmänna barnhuset” och sedan ”Sök i Allmänna barnhusets register”.
Här och på sidan stockholmskallan.stockholm.se ges vägledning i hur man forskar på fosterbarn i Stockholm.
Om ett barn hamnat på barnhem kan det också bli aktuellt att kontakta landstingsarkivet (i de fall barnhemsarkiven finns bevarade). Om fosterbarnet blev adopterat kan mer information finnas i tingsrättens och dess föregångares arkiv. Det var här som adoptioner beslutades.
En första orientering i hur man forskar på nyare fosterbarnsmaterial ges till exempel i Stockholms stadsarkivs skrift Har du varit på barnhem eller i fosterhem och söker din historia? Kom ihåg att handlingar och uppgifter som är yngre än 70 år alltid måste sekretessprövas först.
Bortauktionerade barn
Det var länge en viktig uppgift för församlingens eller, från 1863, kommunens fattigvård att hitta hem för barn som av någon anledning inte kunde bo kvar i föräldrahemmet eller som inte hade någonstans att ta vägen. Mellan 1847 och 1918 förekom bortauktioneringar av barn. Vårdnaden togs över av den som bjöd lägst.
Auktionerna finns dokumenterade i protokollen från kommunstyrelserna eller från kommunernas fattigvårdsstyrelser (om sådana fanns). Återigen fanns det lokala variationer. Ett exempel på en sådan auktion från Åls kommun ges i bilden nedan.
Det var inte alltid som dessa bortauktioneringar noterades i kyrkböckerna. Därför kan det ibland vara svårt att få kunskap om vilka barn som faktiskt var utackorderade. Barn kunde vara skrivna på ett ställe, men bo på ett helt annat.
Publicerad i Släkthistoria 9/2017
Läs i Populär Historia:Född utanför äktenskapet
I Åls kommunalstyrelseprotokoll från den 4 januari 1863 redogörs för utauktioneringen av Resar Olof Erssons fyra barn. Barnen hade kort dessförinnan blivit moderlösa. Du kan läsa mer om dem här.
