Långaryd – utgångspunkt för världens största kartlagda släkt

Långaryd är berömt i släktforskarkretsar. Detta faktum är resultatet av några få personers envisa arbete. Här är historien om hur socknen på gränsen mellan Småland och Halland blev utgångspunkt för världens största kartlagda släkt. Och platsen för en släktträff som noterades i Guiness rekordbok.

Langarydsattlingar | rekordstor slakttraff

Birgitta Holmén, Per Andersson och mängder av Långarydsättlingar vid den rekordstora släktträffen i maj 1991.

© Jerry Johnsson/Värnamo nyheter

År 1977 var Per Andersson 15 år gammal och redan en inbiten släktforskare. Han var väldigt ambitiös, men kunde inte föreställa sig att det arbete han då just hade påbörjat skulle resultera i världens största släktutredning.

Rekordsläkten härstammar från paret Nils och Börta Andersson, som på 1600-talet levde i Våthults socken i närheten av Gislaved i Småland.

Men kartläggningen av släkten började egentligen med Nils och Börtas dotter Ingrid och hennes man Anders Jönsson, som var länsman i Långaryds socken, på gränsen mellan Småland och Halland.

Det är därför som den under namnet Långarydssläkten har noterats i Guinness rekordbok som både största släkt och för största släktmötet.

– I ungdomligt oförstånd bestämde jag mig för att utforska inte bara mina anor utan även ättlingarna till alla anor i sjätte generationen. Det var under det arbetet som jag upptäckte mina kopplingar till Långaryd. Det visade sig att min morfar via fyra olika linjer var ättling till Ingrid Nilsdotter och Anders Jönsson, berättar Per Andersson.

Världens störa släktmöte i Guinness rekordbok

Per Andersson utredde också sina andra släktsidor, men det var på morfaderns linjer som släkten växte som mest.

När han påbörjade sin utredning handlade släktforskning fortfarande om att besöka pastorsexpeditioner och landsarkiv för att söka i gamla kyrkböcker och andra handlingar. Eftersom han då bodde i Mjölby hade han nära till landsarkivet i Vadstena, där han under flera år tillbringade åtskilliga timmar på kvällar, helger och lov.

Per började kartlägga ättlingarna till sex av länsmansparets åtta barn som blev vuxna och fick ättlingar. Redan tidigt började de olika släktleden korsas och idag finns det många som härstammar från stamföräldrarna på många olika sätt, som mest längs hela tolv linjer.

Efter drygt tio års forskande gav Per Andersson 1988 ut boken Långarydsättlingar med en sammanställning av det släktmaterial som han hade forskat fram.

Boken fick under de följande åren flera utökade utgåvor i takt med att intresset för Långarydssläkten spred sig.

Många ättlingar som hade hittat sina förfäder i Pers böcker hörde av sig. I flera fall kunde de bidra med nya uppgifter om sina släktingar, vilket kompletterade släktträdet ytterligare och spädde på intresset hos ännu fler.

När en släktgren var utredd skickade Per Andersson alltid korrektur till släktingar inom den grenen som han hade fått kontakt med. Ofta ledde detta till att nya uppgifter kunde läggas till.

– 1991 kunde vi hålla ett släktmöte med 2 510 ättlingar till länsmannen Anders Jönsson, vilket då noterades som det största släktmötet i Guinness rekordbok. Sedan dess har vi själva överträffat det resultatet, men utan att räkna antalet deltagare på samma noggranna sätt, berättar Per Andersson. Till ett släktmöte, då man också kunde hämta den senaste släktboken, kom närmare sjutusen personer.

Langarydsslakten | Per Andersson

Per Andersson under gymnasietiden, då han började kartlägga Långarydssläken.

© Foto Privat

En 16-årig släkting blev arbetskompanjon

En tid före släktmötet 1991 fick Per Andersson kontakt med den tretton år yngre Johan Lindhardt, som skulle bli en kompanjon i arbetet med Långarydssläkten.

– Det var 1990, i samband med att Per skickade ut korrektur på en av sina släktböcker till många av mina släktingar, som flera av dem kontaktade mig, eftersom de visste att jag var intresserad av släktforskning trots att jag bara var 16 år då, berättar Johan Lindhardt.

Johan hade en del uppteckningar om sin släktgren och skickade dem till Per. När boken kom ut köpte han den och upptäckte då att det fortfarande fanns flera outforskade grenar av släkten som han inte kunde låta bli att börja utforska.

Allt eftersom skickade han sina fynd till Per Andersson, som efter ett tag lät Johan få tillgång till originalfilerna så att han kunde ändra i dem direkt.

Sedan dess har de båda samarbetat i utforskningen av Långarydssläkten. När det var dags för nästa släktbok 1998 gav de ut den tillsammans.

– Jag utforskade inte gren för gren utan socken för socken och arbetade med en tidsperiod i taget. På den tiden fick man ju beställa kyrkböcker på mikrokort, så det blev mest effektivt att göra så. Jag började med generationerna närmast efter stamföräldrarna i Långaryd och följde sedan släktingar som flyttade till grannsocknarna, förklarar Johan.

Han nöjde sig inte med att studera mikrokort utan började också resa runt till pastorsexpeditioner i Västsverige och Småland.

Ofta bodde han hos släktingar och eftersom han då inte hade något körkort cyklade han runt mellan olika pastorsexpeditioner för att kunna söka släktingar direkt i kyrkböckerna.

– Det var en annan känsla att bläddra direkt i de stora originalvolymerna än vad det är nu när man forskar på nätet. När jag hade samlat på mig ett antal personer i en församling som jag behövde kolla upp så åkte jag dit. Men på många ställen dök det upp nya personer efter ett tag, så ofta blev det flera besök på samma plats, berättar Johan.

Fjortontusen olika efternamn registrerade bland Långarydssläktingarna

Besöken på pastorsexpeditionerna fortsatte så länge kyrkböckerna fanns kvar där. Numera finns de på landsarkiven och mycket material är tillgängligt digitalt.

Johan Lindhardt tycker inte att släktforskandet var bättre förr, men han minns med glädje särskilt de många besöken i Långaryd hos släktmedlemmen Anna Åqvist.

– Hon bodde i Äskeryd i Långaryds socken och hade en otrolig lokalkännedom. Under mina besök i bygden bodde jag oftast hemma hos henne och hennes bror. När jag kom hem till dem efter en hel dag på pastorsexpeditionen och läste upp de nya namn som jag hade hittat kunde hon oftast berätta mer om dem.

En annan sak som Johan upptäckte när han började samarbeta med Per Andersson var att det var svårt att söka i materialet. Därför skapade han ett efternamns- och ett ortnamnsregister.

Sedan dess har sådana register i uppdaterad form funnits med i varje släktbok som har givits ut.

Totalt finns över fjortontusen olika efternamn registrerade bland Långarydssläktingarna. Eftersom det rör sig om en bondesläkt var det mest patronymikon under de första århundradena, men idag finns de allra flesta vanliga svenska efternamn representerade i släkten.

Länsmansparet Anders Jönsson och Ingrid Nilsdotter betraktades länge som Långarydssläkten stamfäder, men genom Johans fördjupade forskning i bland annat domböcker, kunde ursprunget flyttas ytterligare några generationer tillbaka.

– Ingrid Nilsdotters föräldrar kom från Våthults socken i närheten av Gislaved och via deras barn och barnbarn kunde vi anknyta till ytterligare släktgrenar som bland annat hade kopplingar till den adliga släkten Mörner.

Johan har också utrett länsmannen Anders Jönssons anor tillbaka till en bonde som hette Simon och bodde i Södra Fagerhult i Långaryd på 1500-talet, förklarar Per Andersson.

Sex böcker på 3 944 sidor redovisar släkten

Genom Johans inträde i arbetet och den stegvis förbättrade tillgången till släktforskningens källor växte antalet kartlagda ättlingar lavinartat.

Under 1990-talet gav de båda ut flera släktböcker som dokumenterade delar av deras utredning. Mellan åren 2006 och 2014 publicerade de hela släkten i bokserien Långarydssläkten.

Det blev sex band av böcker i stort format med sammanlagt 3 944 sidor. De allra flesta av dessa sidor är fyllda av släkttavlor över olika grenar, men i dem finns också släkt- och ortnamnsregister samt lite annan statistik.

De sex volymerna redovisar hela släkten på både länsmannens och hans hustrus släktsida, inklusive Våthults- och Simonstammen. Böckerna utgör tillsammans en kilometerlång släkttavla där alla personer presenteras enligt ett redovisningssystem som Per Andersson har utvecklat.

Systemet bygger bland annat på att varje individ i släkten får en bokstavskombination som visar hur vederbörande är släkt med stamfadern. Ur bokstavskombinationerna kan också släktskapet mellan två släktmedlemmar utläsas. Detaljer om hur systemet är uppbyggt beskrivs på Långarydssläktens hemsida.

– I släktböckerna finns en person på varje rad med uppgifter om yrke, särskilda uppdrag, bostadsort, antal barn samt datum för födelse och död. Man skulle gärna vilja berätta mer om sådant vi har hittat om olika personer, men det finns det dessvärre inte plats för i bokform. På hemsidan har vi dock lagt ut en del biografier om några särskilt intressanta släktingar, berättar Per Andersson.

En av de som porträtteras där är den så kallade järnvägskungen Carl Jehander. Han levde mellan 1833 och 1911 och utbildade sig till byggmästare.

Sitt smeknamn fick han efter att han hade lett många järnvägsbyggen i Skåne, Småland och Dalarna, men även arbetet med den så kallade sammanbindningsbanan i Stockholm, mellan Södermalm och Norrmalm.

– Sammanlagt byggde han över tvåhundra mil svensk järnväg under senare delen av 1800-talet. Ofta rekryterade han rallare från släktens hembygd i Halland och Småland. Han ansåg sig kunna lita på folk som kom därifrån. Carl Jehander var både morbror och farfars kusin till min morfar, förklarar Per Andersson.

Langaryd | Slaktforskning

Långarydssläktingen Carl Jehander, kallad Järnvägskungen, ledde bygget av förbindelsen
mellan Södermalm och Norrmalm i Stockholm 1871.

© Arkivfoto

Husförhörslängder var viktiga för forskningen

På hemsidan kan man också läsa en artikel om släktens ursprung i Långaryd och om de första utforskade generationernas liv inom ett geografiskt område som på 1600-talet till stor del var gränsbygder mellan Danmark och Sverige.

Det mesta av utforskningen har dock skett i de betydligt bättre svenska källorna, där kyrkböcker successivt började införas under 1600-talets andra hälft. I just Långaryds socken finns bevarade husförhörslängder ända sedan 1717, vilket förstås har underlättat forskningen.

Långarydssläktens hemsida innehåller också flera stamtavlor, rapporter från släktmöten, information om de olika släktföreningar som är knutna till släkten, diverse statistik och mycket annat.

Per Andersson konstaterar dock att hemsidan vid det här laget är ganska statisk.

– Den byggdes för ganska många år sedan och ser därför lite ålderstigen ut. Men den fungerar ändå som en viktig kommunikationsväg mellan oss och nya människor som upptäcker att de hör till Långarydssläkten. Sedan kan man också anmäla sig till ett elektroniskt nyhetsbrev som vi skickar ut med en viss regelbundenhet, säger Per Andersson.

– I ett av våra senaste nyhetsbrev kunde vi till exempel berätta att tre av de tjugo då äldsta levande svenskarna tillhörde släkten. De tre var då 109 år gamla, men nu lever bara en av dem, tillägger Johan Lindhardt.

Langaryd | Slaktforskning

Långarydssläktingen Carl Jehander, kallad Järnvägskungen, ledde bygget av förbindelsen
mellan Södermalm och Norrmalm i Stockholm 1871.

© Järnvägsmuseet
Släkten finns spridd över hela Sverige, i 70 länder i alla världsdelar och i samtliga USA:s delstater.

250 000 personer finns kartlagda – släkten fortsätter att växa

Per Andersson och Johan Lindhardt har tillsammans kartlagt släktförhållandena mellan drygt 250 000 personer, vilket alltså gör Långarydssläkten till världens mest utredda.

Alla grenar som det varit källmässigt möjligt att utforska är kartlagda och Per tror inte att det går att komma så mycket längre.

– Här och där finns det ju personer som försvinner ur kyrkböckerna, men en del av dem har nu blivit möjliga att hitta genom nya metoder som har kommit på senare år, till exempel dna-test och nya digitaliserade register, säger Per Andersson och Johan Lindhardt fyller i:

– Det hör ofta av sig släktingar som vill veta mer eller undersöka om de tillhör släkten sedan de har hittat sina efternamn i en släktbok, och har de nya uppgifter så kan det ju leda oss vidare.

Helt klart är i alla fall att släkten fortsätter att växa. Årligen föds tusentals nya medlemmar i släkten som finns spridd över hela Sverige, i 70 länder i alla världsdelar och i samtliga USA:s delstater.

I Sverige är det bara i västerbottniska Bjurholm, landets till befolkningen minsta kommun, som det inte finns någon Långarydsättling.

De flesta av ättlingarna bor fortfarande i ursprungsbygden, i ett område där landskapen Halland, Småland och Västergötland möts. I Hylte kommun (där Långaryd ligger) hör 41,5 procent av befolkningen till Långarydssläkten.

Per Andersson vet inte om det blir några fler släktböcker, men han räknar med att det kommer att hållas nya släktmöten.

– Det kommer ju ständigt till nya människor som upptäcker att de hör till släkten och vill veta mer. Då tycker många att det är trevligt att åka till släktens ursprungsort i Nissadalen och träffa likasinnade, säger Per Andersson.

Langaryd | Slaktforskning

Långaryds marknad 1922. Den traditions-rika marknaden lades ned 1947, men återkom 2002 genom ett samarbete mellan olika föreningar i bygden.

© Långaryds hembygdsförening

2  500 deltagere på rekordstort släktmöte

Den 5 maj 1991 hölls ett rekordstort släktmöte i Långaryd. Efter 15 års släktforskande lyckades Per Andersson samla så många släktingar i stamfaderns hemort att siffran hamnade i Guinness rekordbok.

Deltagarna räknades efter Guinness anvisningar på två sätt och gav en totalsiffra på 2 510.

Rekordförsöket utgjorde förstås bara en del av släktmötet. Mötet inleddes på eftermiddagen i Långaryds stora kyrka, där dock bara knappt hälften av deltagarna fick plats. Via högtalare kunde övriga deltagare följa med i den traditionella gudstjänsten från församlingshemmet och på kyrkogården.

Före samlingen hade alla deltagare utrustats med namnskyltar som även innehöll deras personliga bokstavskombination.

Det gjorde det möjligt för de som hade lärt sig Per Anderssons redovisningssystem att förstå på vilket sätt de var släkt med de andra deltagarna på mötet. Det fanns också en informationsdisk där folk som behövde ställa frågor kunde få hjälp.

Efter att gruppfotot hade tagits i prästgårdens trädgård och kyrkkaffet på grund av det blåsiga vädret hade druckits inomhus, kunde de som ville ta sig till släktens ursprungsplats, länsmannens gård Höljeryd. Även andra intressanta platser i bygden besöktes, bland annat hembygdsgården i Jansberg och Nissaryds skans.

Släktmötet avslutades med en musikgudstjänst där bland annat psalm 503, ”Nu vilans dag förflutit”, sjöngs. Psalmen skrevs av kyrkoherden Lars Johan Nyblom, som hörde till Långarydssläkten och var Johan Lindhardts morfars morfar.

Publicerad i Släkthistoria 6/2022