Rekonstruktionen av vikingakvinnan Katas ansikte är baserat på dna-analyser av hennes kvarlevor som hittats intill Varnhems kyrka i Västergötland.

Hur dna-testas arkeologiska kvarlevor?

Hur dna-testas skelett som hittats vid arkeologiska utgrävningar? Kan man se deras dna-svar någonstans? Vår expert svarar på läsarfrågan!

2 oktober 2020 av Kristina Ekero Eriksson

På höjden bakom Varnhems klosterruin, har arkeologerna hittat en mycket tidig gårdskyrka från vikingatiden. Den byggdes före munkarnas ankomst på 1100-talet. Här upptäcktes också kristna gravar, varav de äldsta är från 900-talet. I en kalkstenskista från mitten av 1000-talet vilade resterna efter Kata, som tros vara ägare till den välbärgade storgården Varnhem. Hennes namn finns belagt på en runristad gravsten.

Kata var 160 centimeter lång, spensligt byggd och på skelettet fanns inga spår efter hårt arbete. Men trots att hon hörde till dåtidens elit, har hon dött ung, bara 30–35 år gammal.

Dna-testat Varnhemsfynd

På Katas gård intill Varnhems kyrka finns hennes ansikte rekonstruerat. För att få fram detaljer om Katas utseende gjordes en dna-undersökning på Geogenetiskt centrum vid Köpenhamns universitet. Där bedriver forskare ett projekt om vikingabefolkningar kring Nordsjön och man har testat ett tjugotal individer från Varnhem. 

Enligt Maria Vretemark vid Västergötlands museum, som lett utgrävningarna i Varnhem, visade det sig att Kata haft blå ögon och ljust hår, men det finns andra som begravts intill som haft bruna ögon och mörkt hår.

Mitokondrie-dna

Det var mitokondrie-dna som undersöktes på Kata, alltså de gener som man ärver på mödernet. Maria bekräftar att Kata hör till haplogrupp T2a, alltså en mutation som ägde rum i främre Asien någon gång för omkring 20.000 år sedan. Sedan spred sig generna till Norden med de första jordbrukarna.

Det finns inget dna-register över de kända personer som undersöks i Sverige, som till exempel Birger Jarl och heliga Birgitta. Däremot erbjuder olika släktforskarsajter på nätet DNA-profiler från kända personer så att man kan se om man är släkt med exempelvis Djingis khan.

När det rör sig om sådant här gammalt dna anlitas forskare med annan kunskap och andra laboratoriefaciliteter än på de laboratorier som används kommersiellt. Det krävs extremt rena rum så att proverna inte förstörs av nutida föroreningar.

Atlas-projektet

Bland annat har Marie Allen vid Uppsala universitet genomfört många dna-studier av historiska personer. Det finns också ett projekt kallat Atlas, med forskare från Uppsala och Stockholms universitet, som kartlägger dna från förhistoriska personer. Deras mål är att få svar på frågor om bland annat förflyttningar, hur byar och samhällen uppstått och genetiska skillnader mellan stenålderns bönder och jägare. De har bland annat sett att halva befolkningen i Sigtuna under vikingatiden invandrat från andra platser. 

Publicerad i Släkthistoria 5/2019

Läs också

Kanske är du intresserad av...