Dna-test gav Gun en ny familj

Gun Olssons första tanke när hon såg resultatet av sitt dna-test var faktiskt: ”Men mamma, vad har du gjort!” Hon blev inte chockad, men hennes liv kändes plötsligt väldigt rörigt.

Hade mamma Margit lurat den snälle Kalle, som hade betalat underhåll för Gun under 18 år? Eller var det hennes riktiga pappa Olle som blev lurad? Fick han aldrig veta att han hade gjort mamma med barn?

Fick ”fel” pappa

– Jag var villrådig men hade inte längre någon att fråga. Mamma var död, likaså min ”nya” pappa. Ingen annan visste något heller, så jag beslöt att forska i varför jag fick ”fel” pappa.

under större delen av sitt liv har Gun arbetat på posten i Stockholm, men för nästan 20 år sedan flyttade hon till ett litet gult hus i byn Hulu i Västergötland med maken Göran. Hennes stora intresse för historia har lett till att hon där arbetar som lokalguide på bussresor, och hon har även arrangerat vandringar i sin nya hemtrakt.

Tyvärr gick Göran bort för några år sedan, och Gun lägger numera mycket tid på att få ordning på sin krångliga släkthistoria.

Att Bror, den pappa som Gun växte upp med i Stockholm, inte var hennes biologiske far hade hon ingen aning om förrän hon var tonåring och av en händelse fick reda på det.

Föräldrarna tyckte inte det var något att orda om när hon ställde dem mot väggen. ”Men lilla gumman”, sa Bror, ”du var nio månader när du kom till mig och jag har alltid älskat dig som mitt eget barn!”

Släkten visste

– Det stod plötsligt klart för mig att min älskade pappa inte var min biologiske far. Jag förstod också att alla släktingar kände till hemligheten, men ingen hade sagt något till mig.

– Via min barnavårdsman fick jag veta att min biologiska pappa, som hette Kalle, ville träffa mig. Men jag var definitivt inte redo. Jag ville inget veta om denne okände man trots att han hade betalat underhåll för mig i hela mitt liv! Men jag kom ihåg hans adress, Slottsbacken 2 i Stockholm.

En tid senare följde jag med en pojkvän för att titta på vaktparaden utanför Stockholms slott. Då såg jag plötsligt att vi stod utanför det hus där pappa Kalle bodde, Slottsbacken 2.

Jag berättade det för pojkvännen, och han mer eller mindre drog in mig i farstun och ringde på dörren. När den öppnades smet han iväg och jag stod där öga mot öga med min biologiska
pappa Kalle.

Två halvbröder

– Hej, sa jag. Jag är Gun. Han sa inget utan tog tag i min arm och drog in mig i köket, där han grät av glädje. De hade gäster så jag kom olämpligt, men jag fick lova att komma tillbaka en annan dag. Jag gjorde det, och då fick jag ett lika varmt mottagande av hans fru, som hette Rut. ”Det här har jag väntat på i 16 år”, sa hon.

– Rut och Kalle kom att betyda väldigt mycket för mig. Han var munskänk hos kungen, som då var Gustaf VI Adolf, och kunde berätta en massa roligt om sitt jobb. Han och Rut hade två söner, som var något yngre än jag och alltså var mina halvbröder. Nu hade jag fyra halvbröder, två med mamma och två med pappa Kalle.

– Jag övernattade ofta hos dem på soffan i vardagsrummet, och Rut berättade att pappa Kalle ibland gick upp på natten och strök mig över kinden. Det var så skönt att höra det, jag kände att jag var älskad.

Rut och Kalle hade gift sig 1952, men de hade varit arbetskamrater långt innan de blev ett par.

Även hon arbetade vid hovet – som sömmerska på Ulriksdals slott – och Kalle hade tidigt berättat för henne att han hade en okänd dotter.

Blev ett kärt hem

– Kalle var en underbar människa, men jag funderade faktiskt på hur omaka han och mamma måste ha varit. Hon var ganska stor och han liten och tanig. Och ingen i hans släkt var det minsta lik mig. Men jag var glad över min nya familj, och Slottsbacken 2 blev ett kärt hem för mig, även om jag fortfarande bodde hos mamma och Bror.

– Min mamma hade länge haft MS och dog när jag bara var 19 år. I och med att hon var så sjuk låg jag lågt med mina frågor om Kalle. Men mormor berättade att Kalle och mamma i ungdomen hade umgåtts i samma kompisgäng och att Kalle arbetade som lakej åt kungen, som då var Gustaf V.

Sommarkärlek

– Av mormor fick jag också veta att mamma var barnsköterska hos en familj på Östermalm och följde med dem till Båstad sommaren 1945. Samtidigt var Kalle där tillsammans med kungen, som skulle spela tennis. De båda ungdomarna hade en liten sommarkärlek och då blev jag till. Av någon anledning fortsatte inte relationen, men enligt mormor erkände Kalle faderskapet och betalade punktligt underhållsbidrag i 18 år. När jag var två år gifte sig mamma med Bror, men han adopterade mig inte. Kalles pengar var förstås ett bra tillskott i kassan.

Gun träffade Göran, mannen i hennes liv, 1963, när hon bara var 17 år, och han fick en varm kontakt med båda hennes familjer. Nio månader efter moderns död fick Gun och Göran en dotter och det blev Kalle som fick rollen som morfar – inte Bror.

Gifte om sig

– Bror drog sig på något sätt undan mig efter mammas död och gifte ganska snabbt om sig och bildade en ny familj. Min äldste lillebror, som var 15 år, ville hellre bo hos mig och Göran. Vi har alltid stått varandra nära, och han är numera min närmaste granne.

Både Kalle och Rut är numera bortgångna, men med de ”nya” halvbröderna hade Gun fortsatt bra kontakt. Och de i sin tur blev goda vänner med Guns båda halvbröder på hennes mammas sida.

Redan i ungdomen började Gun släktforska för att hjälpa sin mormor att reda ut hennes och morfars släktförhållanden.

– Jag tillbringade mycket tid på biblioteket med att läsa mikrofilmer. På senare tid har mitt intresse ökat genom de möjligheter som digitaliseringen av kyrkböcker har gett, säger hon.

Eftersom några släktingar har utvandrat till Amerika tog Gun kontakt med släktforskaren Anna-Lena Hultman, som är specialist på emigrationen och bor bara några mil från henne.

Hon blev mer och mer intresserad av de möjligheter som numera finns inom släktforskningen där det kan vara ganska lätt att hitta släkt i flera generationer hemma vid datorn.

Dna från tre generationer

– När Anna-Lena berättade att hon lämnat sitt dna för att forska efter sin härkomst tänkte jag att det kunde ju vara spännande att göra. Så sommaren 2017 topsade jag mig, och fick snart en massa träffar. Men de flesta på människor som jag inte kände och på andra platser än min släkt har bott på och jag blev nyfiken. För att kunna gå in på deras träd topsade jag också min dotter och en moster. Därigenom fick jag dna från tre generationer som jag kunde lägga ihop.

– Jag bad också Lars-Erik, en av mina halvbröder på Kalles sida, att han skulle lämna sitt dna. ”Visst”, sa han, ”men tänk om vi inte är släkt!” Men det var förstås på skoj. Vi var ju säkra på att vi var halvsyskon.

Svaret på Guns dna-test kom ganska omgående. Guns dotter och moster matchade henne, men inte Lars-Erik. Gun topsade då även en dotter till Lars-Eriks bror Per-Göran.

Denne matchade Lars-Erik men inte Gun. Då förstod Gun att hon också måste plocka bort Kalles familj ur släktträdet.

Fader okänd

– Min första tanke när jag förstod att inte Kalle var min pappa var: ”Men mamma, vad har du gjort!” Jag frågade min moster om mamma hade berättat vad som hände i Båstad sommaren 1945. Men hon visste inget.

Nu kände sig Gun ställd. Hur skulle hon hitta sin biologiska far? Hon hade ju inget att gå på. Hon gick med i en släktforskargrupp på Facebook och skrev kort och gott: ”Jag har tappat min pappa! Hur ska jag gå vidare?”

–Det gick ett halvår innan något hände, men så plingade det till i min telefon, och jag såg att jag hade en nära träff på en kvinna, som kunde vara min kusin.

Eftersom jag kände till alla kusiner på mammas sida förstod jag att detta måste vara en nära släkting på min okände pappas sida.

Forskade på Facebook

– Jag bad direkt att hon skulle ringa mig, vilket hon gjorde, och vi beslöt att forska ihop. Det visade sig att hennes far hade en halvbror, som hette Olle och var född 1923. Han dog ung men hade en son, Ronald, som var född 1947. Tänk om jag hade ytterligare en halvbror! Jag måste bara få veta mer!

– Jag gick direkt in på Facebook och efterlyste min eventuelle halvbror och skickade ett foto på mig. En halvtimme senare fick jag ett meddelande från honom med orden: ”Vad du är lik vår farmor!” Samma ord som min ”nya kusin” i Jönköping skrivit när hon sett fotot på mig.

Alla i Guns nya släkt är skåningar, men i en gammal resväska som tillhört Olle hittade Ronald uppgiften som gav Gun den sista pusselbiten: Olle hade gjort militärtjänsten i Vaxholm och muckade den 27 juli 1945.

– Mamma hade alltså haft en relation med Olle i Stockholm sommaren 1945 och det var förmodligen då jag blev till. Varför det inte blev någon fortsättning på förhållandet vet ingen. Jag vet bara att mamma åkte till Båstad kort därefter och träffade Kalle. Eller kanske var det tvärtom …

Varför blev det som det blev?

– Vid den tiden kunde man inte konstatera en graviditet lika tidigt som nu, och det är mycket möjligt att mamma inte visste vem som var far till mig. Kanske valde hon Kalle för att han hade ett bra jobb och troligen var stabilare än Olle. Jag får aldrig veta. Men jag vet att jag har haft en farmor som jag liknar, en biologisk far och en halvbror i Halland.

Äntligen vet Gun vem hon är. Under resans gång har hon fått fem halvbröder, varav två som hon inte är släkt med, och tre fäder – Bror, Kalle och Olle.

Ingen av papporna lever nu, inte heller hennes mamma – den enda som skulle kunna berätta varför det blev som det blev.

Publicerad i Släkthistoria 1/2021