Einar skulle snart fylla tolv när han anlände till Ellis Island i New York den 8 augusti 1911. Dagen efter var hans födelsedag. Han hade rest i 27 dagar och var på väg till den lilla staden Preston i delstaten Washington.
Per Einar Isidor Nilsson, som han egentligen hette, hade rest hela vägen från Gävle ensam. När en tulltjänsteman frågade honom vem som hade betalat biljetten svarade han ”myself”. Han hade aldrig varit i Amerika tidigare.

Det här är berättelsen om min mormors farbror som adopterades bort till en familj i Amerika. Varför han skickades över Arlanten och vad som hände honom i USA har länge varit en gåta. I Preston upphörde nämligen alla spår. Det gick inte att hitta honom någonstans innan jag började att kartlägga andra runt honom.

Båda föräldrarna var fosterbarn

Einars far, Petrus Nilsson, var bokhållare på Åkerson & Co i Gävle, ett framgångsrikt grossist- och rederiföretag. Han var släkt med ägaren Lars Wilhelm Åkerson och hade till och med vuxit upp hos ägarfamiljen, eftersom han mist sin mor vid tre års ålder och sin far när han var 16 år. Fadern hade varit sjökapten och omkom när han ramlade ner från en fartygsmast i Lübecks hamn.

Petrus Nilsson gifte sig med den elva år yngre lärarinnan Olga Bamberg från Väddö. Hon hade också mist sin mor tidigt i livet, och sin far i tonåren. Olga hade varit fosterbarn hos släktingar, precis som Petrus. Mellan 1887 och 1899 fick Petrus och Olga sju barn. Två av dem dog i samband med födseln. De andra fem – Sven, Waldemar, Lilly, Hugo och Einar – var friska och välmående.

FÅ SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

Petrus Nilsson

Petrus Nilsson fick tillsammans med Olga sju barn. Ett av dem var Einar.

Vid sekelskiftet 1900 var minstingen Einar bara ett halvår gammal. Året efter blev det kaos i familjen. Olga lämnade hemmet och när hon några månader senare födde en son, var det inte Petrus som var far till barnet. Hennes otrohet blev en stor skandal bland borgarna i Gävle.

Petrus ansökte omedelbart om äktenskapsskillnad, vilket beviljades redan i början av februari 1902. Olga bodde då hos skomakaren Gustaf Samuelsson, vars barn hon hade fött, och hon blev nästan omedelbart gravid igen. Olga hade fullt upp med sin nya familj, så de barn hon hade med Petrus började skyfflas runt bland olika släktingar i Sverige.

Skickade iväg Einar

1903 skrevs den äldste sonen Sven in vid Gävle sjömanshus för att utbildas till styrman. Sonen Waldemar skickades till Karlskrona för att skolas som skeppsgosse. Medan de tre yngsta – Lilly, Hugo och Einar – tidvis bodde hos Petrus, och i perioder hos släktingar.

År 1910 skickades även Hugo till Karlskrona för att bli skeppsgosse och på våren 1911 upptäckte Petrus att hans 17-åriga dotter Lilly var med barn. Hon hade vistats hos släktingar i Visby sedan en tid tillbaka, och fick stanna där för att inte ställa till med ännu en skandal i Gävle. Hon födde sedan ett gossebarn i Stockholm den 8 september 1911. Men barnet dog redan efter fyra dagar.

Kanske det var stressen över att behöva ta hand om ännu ett barn som fick Petrus att ta ett drastiskt beslut. En månad innan Lilly skulle föda skickade han iväg Einar till en främmande familj i Amerika. När uppgörelsen om adoptionen skedde är oklart. Kanske hade man kommit överens om den redan året innan, när familjen från Amerika hade besökt Sverige.

Olga Bamberg.

Einars nya familj, Hagerhjelm, hade redan två söner och ett välordnat liv i Amerika. Fast allt var inte riktigt som det såg ut att vara. Frun i familjen, Maria Renvall, hade i själva verket rymt från sin make i Älvkarleby i Uppland, för att flytta till Amerika med ungkarlen Carl Hägerhjelm. Hon hade fött en oäkta son 1889. När denne var ett år gammal gifte hon sig med den 18 år äldre Johan Alfred Johansson i Älvkarleby, och fick en dotter tillsammans med honom.

År 1893 hände någonting som fick Maria att rymma. Det kan ha handlat om otrohet från makens sida. Hushållerskan Augusta Qvarnström födde nämligen en oäkta son året efter, som fick samma namn som Marias make, och så fort Maria hade stuckit med Carl till USA med sin son flyttade Augusta in hos Johan Alfred i Älvkarleby.

Bytte för- och efternamn

Maria kom tillbaka till Sverige 1906, tillsammans med Carl. Då adopterade de en föräldralös pojke i Stockholm som hette Rolf. När de sedan reste tillbaka över Atlanten gjorde de det som herr och fru Hagerhjelm, 41 respektive 40 år gamla, med sonen Emil, 16, och den fyraårige Rolf. Fyra år senare var de tillbaka i Sverige igen. Kanske var det då de gjorde upp om adoptionen av Einar.

När Einar kom till Amerika bytte han både för- och efternamn. Einar blev Einer. I början hette han Hagerhjelm, men senare tog han sig efternamnet Nelson. Likaså ändrade hans nya bröder sina namn. Rolf fick heta Ralph, och Emil kortade ner sitt efternamn till Hager.

Åkerson & Co ett stort grossist- och rederiföretag i Gävle

Einars far, Petrus Nilsson, var bokhållare hos Åkerson & Co ett stort grossist- och rederiföretag i Gävle. Här företagets kolmagasin i hamnen.

© Carl Larssons Fotografiska Atelje AB/Lansmuseet Gavleborg,
Hemma i Sverige var det ingen som riktigt visste var Einar befann sig.

Einar (vi väljer trots allt att kalla honom så), Emil och Ralph började tidigt att arbeta på Preston Mill Company där även deras styvfar Carl Hagerhjelm var anställd. Carl arbetade vid timmerrännorna och pojkarna vid sågen. Att döma av skvallerspalterna i lokaltidningen Issaquah Press var familjen Hagerhjelm populär i Preston. Carl, Ralph och Emil finns ofta omnämnda (men Einar nämns knappt alls).

Gifte sig i Seattle

Einar kan ha besökt Sverige någon gång i början av 1920-talet. Kanske i samband med Petrus Nilssons 70-årsdag. Han gifte sig med Christine Ryan i Seattle och tillsammans fick de en dotter på senhösten 1923. Men flickan dog i lunginflammation två månader senare. Efter det verkar Einar ha lämnat Preston.

Hemma i Sverige var det ingen som riktigt visste var han befann sig. Det verkar ha påskyndat hans bror Hugos beslut. För Hugo bröt upp från ett äktenskap som han uppenbart inte trivdes i, för att fara över till Amerika. Hugo var skeppskock och hade en dröm om att starta en egen restaurang. Dessutom ville han leta rätt på sin bror.

Sågverket Preston Mill Co där Einar och hans amerikanska bröder arbetade. Einar står längst till vänster, Ralph sitter i andra raden längst till vänster och Emil i främre raden, nummer två från vänster. Foto 1918.

© Hagerhjelms privat

Det är oklart exakt vilket år Hugo utvandrade, men det lär ha varit någon gång efter 1924. När han fann sin bror är också osäkert, men de bodde i närheten av varandra vid några tillfällen.

Breven hem till Sverige från Hugo avslöjar att det var tufft att leva i Amerika. Det var ont om jobb, och i börskraschen 1929 försvann de pengar Hugo hade sparat för att kunna starta sin restaurang.

Breven upphörde att komma

I början av 1930-talet upphörde plötsligt hans brev att komma, och när hans dotter fick tillbaka alla brev som hon hade skickat under hela 1930 började släkten i Gävle att oroa sig. Hugos syster Lilly tog kontakt med konsulatet för att få hjälp med att söka efter honom. Till slut hörde han av sig själv och då befann han sig i Idaho. Tidigare hade han varit i både New Jersey och North Dakota.

Ytterligare ett brev från Hugos dotter kom dock snart i retur. Det hade gått runt från Wenatchee till Yakima och till många fler platser i olika delstater. Det hade öppnats och klistrats igen, och på klisterremsan stod det ”Examined 6630”.

Preston Mill 1926

Preston Mill 1926. Sågverket startades av en svensk emigrant och hade många svenskar bland de anställda.

© University of Washington Libraries

Från Einar kom inte heller många livstecken.Men en dag dök det upp ett brev hos hans syster Lilly i Gävle. Det var skrivet på mycket dålig svenska, men man kunde uttyda att han befann sig i Montreal i Kanada och arbetade med lastning.

År 1934 skrev Hugo till sin dotter och berättade att han inte mådde bra. Han hade mist sin bästa vän i Montgomery, Alabama. Han skrev att tiderna var hårda, och att han letade efter arbete i en annan delstat. Året därpå skrev han brev från Oregon. Senare, omkring 1940, var han registrerad i delstaterna Minnesota, North Dakota och Washington.

Tog värvning

När Petrus Nilsson dog 1941 stod Einar omnämnd i bouppteckningen som "chaufför" och bosatt på okänd utrikes ort. Han befann sig då förmodligen i Alaska där han året innan hade tagit värvning inom krigsmakten.

På hans registreringskort från andra världskriget står namnet Peter Einer Isadore Nelson. Som hans arbetsgivare anges Dupay’s Café i Yakima, beläget en bit söder om Preston. Vid samma tidpunkt bodde Hugo i Wenatchee, inte långt därifrån.

Registreringen avslöjar också att Einar hade ett hjärta tatuerat på vänster underarm, och ett tjugo centimeter långt ärr på högerarmen.

Einars bror Hugo Nilsson tillsammans med Anna Löfstedt och dottern Ingrid. Fotografiet är från 1922.

© Privat
I efterhand har det framkommit att Einar hade utvecklats till en ’troublesome soul’.

Under kriget bröts på nytt kontakten mellan Hugo och hans dotter. Men när freden kom så återuppstod kontakten, även om breven inte kom så ofta. Einar hörde dock inte av sig alls. Han ska ha varit tillbaka i Preston 1944, men först julen 1948 omnämns han i lokaltidningen, där det står att Emil Hager i Preston fått besked om sin bror Einer Nelsons död på juldagen. Dödsattesten visar att han dog av en blodpropp. Einar blev bara 49 år gammal.

Gravstenen på kyrkogården i Preston väcker nya funderingar. Födelseåret är fel. Kanske det avslöjar att Emil och Ralph egentligen inte stod honom särskilt nära, och att Hugo inte hade varit närvarande. I efterhand har det framkommit att Einar hade utvecklats till en ”troublesome soul”. Det sades att han hade fått problem med spriten och att han hade stulit från sina bröder.

Hugo återvände till Sverige

Var Einars bror Hugo höll hus under de följande åren är okänt. Han skrev i ett brev till sin dotter 1954 att han ville tillbringa nästkommande år i Sverige. Hans plan var då att ta sig till Baltimore, hundra mil ifrån platsen där han befann sig. Men så blev det inte.

Några år senare meddelade doktor Harry Bachman vid Bristol Memorial Hospital, Tennessee, att Hugo hade opererats för cancer tre gånger under bara några veckor. Nu hade han bara en enda önskan kvar i livet: han ville återse de sina i Sverige.

Efter drygt trettiotre slitsamma år kom Hugo tillbaka till Sverige. I brodern Svens efterlämnade anteckningar står det att "Kocken Nilson har varit bosatt i Amerika i 33 år och varit medborgare därstedes och pensionerad. Blivit åter svensk medborgare efter återkomst till Sverige 7 augusti 1957.” Sex månader senare somnade Hugo in för gott.

Einars grav med fel födelseår (ska vara 1899) på Prestons kyrkogård.

© Findagrave.com

Hur gick det då för Einars fosterföräldrar? På morgonen den 25 april 1927 hittades Maria Renvall död i sin säng. Hon hade drabbats av en hjärnblödning under natten. Fem år senare dog även Carl Hagerhjelm efter en längre tids sjukdom. I lokaltidningen står det att Carl lämnade efter sig två söner, Ralph och Emil. Einar nämns inte alls.

Begravdes i Preston

Emil och hans fru Esther flyttade in i Carls hus och bodde kvar till 1950. Det året gick deras yngste son bort i sviterna av en krigsskada från andra världskriget. Emil tog det väldigt hårt och hamnade i en djup depression.
I juni samma år påträffades han död i sin verkstad; han hade hängt sig. Knappt två månader senare meddelade lokaltidningen att hans fru Esther hade drabbats av hjärtinfarkt under en simtur i sjön. Enligt släktingarna tog även hon sitt liv.

Ralph lämnade Preston tillsammans med sin fru 1937 och flyttade till Bellingham, som ligger en bit norr om Seattle. Han blev bilförsäljare och köpte under 1940-talet in sig i bilfirman Plymouth DeSoto Agency.

Ingen av Emils eller Ralphs släktingar bor kvar i Preston idag, men flera finns kvar i delstaten Washington. På kyrkogården i Preston vilar fortfarande Maria Renvall och Carl Hagerhjelm samt Emil och hans fru. Och där ligger även Einar begravd.

Publicerad i Släkthistoria 4/2021