Pojken från Burträsk blev stjärnadvokat

Burträsk var fullt av ungar. I var och varannan stuga fanns tio barn, ibland fler. Sjöströms i Bergviken var inget undantag – Henning hade sju bröder och tre systrar. Det var trakter där många hade valt att gå med i frikyrkor. Men inte Hennings föräldrar. Mamma Lina (egentligen Karolina) var en gudfruktig kvinna som bekände sig till statskyrkan, medan pappa Johan inte var mycket för det religiösa. Hon förmanade ofta maken, men de var båda gladlynta och omtyckta. Här kikade grannar gärna in på en kopp kaffe eller bara för att småprata. Bergviken ligger tvärs över sjön från kyrkan i Burträsk gammelby. Johan Sjöström och hans Lina, född en liten bit bort, hade kommit hit från Storbäcken i västra delen av socknen för att bygga sig ett hem. Hans farfar Nils hade flyttat in på 1830-talet och var son till den första sjöströmmaren, Olof, som hade brutit mark i grannsocknen Bygdeå.

När Nils föddes där 1807 var det krig mot ryssen, som våldgästade och skövlade bygderna. Inte långt från Bygdeå, i Sävar, stod det sista slaget på svensk mark. Några dagar senare tog kriget slut, och Finland gick förlorat. Olof Rolig, som var morfar till Henning Sjöströms farfar, var då ännu en ung pojke, men blev senare fältjägare. Förskonad från krigstjänst blev han 80 år. Hustrun Kajsa Lisas pappa Östen Pomp var också soldat och stupade i Finland 1789, i ett tidigare krig. Pomps farfar Olof Mårtensson And hade också mött döden i krig i Finland, femtio år tidigare i Villmanstrand. Det var ett katastrofalt nederlag, där hälften av svenskarna gick under. En olycka kommer som bekant sällan ensam. Bara några år efter slaget vid Sävar skulle en stor tragedi inträffa i trakten av Burträsk. Bland de drabbade fanns förfäder till Henning Sjöström, och vi ska snart återkomma till denna dramatiska händelse.

Om sin uppväxt har Henning Sjöström berättat i boken Min barndom, full av dramatiserade anekdoter. Det ger bilden av en bondson som har fått slita på gården, men ändå haft tid för både hyss och bokläsning. Det senare var en något udda syssla i bygden. Pappa Johan tyckte det var onödigt, men mamma Lina ville att Henning skulle ta vara på sitt läshuvud. ”Det var en hård men lycklig tid i Bergviken”, sammanfattade Henning det i sina memoarer.
Men när han var bara åtta år dog mamma Lina i bröstcancer. Hennings äldre systrar Gunborg och Tyra fick ta över ansvaret för hushållet, med hjälp av en anställd piga. Henning trivdes inget vidare i skolan. Han hade lätt för sig och blev otålig när för lite hände. Han blev stökig och protesterade mot orättvisor som han tyckte drabbade honom själv eller andra. Även hemma var han ”aggressiv och egensinnig”, enligt egen utsago. Men han tog igen det senare, berättar Hennings dotter Lina Sandels-Sjöström:
– Syskonen var begåvade allihop, men fick jobba på gården istället för att läsa. Pappa läste vidare per korrespondens efter skoltiden. Det gjorde även brodern Ernst, som blev journalist, och flera andra bröder. En blev präst, en skoldirektör och en affärsman. Efter konfirmationen började Henning att jobba som dräng och sedan på en rävfarm, medan han läste brevkurser. Det blev ändå tid över till idrott, inte minst spjutkastning. Han blev en av de främsta i landet. Efter brevkurserna tog han realexamen som privatist i Piteå och for söderöver. Under andra världskriget jobbade han i Mälardalen – som kolarbetare, på järnbruk och i en gruva. Samtidigt fortsatte han att läsa per korrespondens. Sedan blev det juridik med examen i Lund tack vare bland annat ett idrottsstipendium. Henning Sjöström slog vakt om sitt ursprung. Med sin norrländska dialekt, som han ibland medvetet överdrev, var han sinnebilden av en rejäl och okonstlad man, fylld av rättspatos. Men han hade också ett sinne för det dramatiska och ibland chockerande.

I de fyra generationerna före honom var 25 av 31 anor födda i Burträsk. Många levde i byarna Storbäcken, Ljusvattnet och Bygdeträsk. Vid den sistnämnda inträffade katastrofen 1812. Det var alltså kort efter rysshärjningarna. En förfader hade våldgästats av ryssar som krävde fläsk ur hans bod, men han vägrade att lämna över nyckeln. Med Hennings ord: ”Han hade dängt den stora bodnyckeln i den tjocka bordsskivan med sådan kraft att skivan sprack. Så sa han: – Här är nyckeln. Men ni måste ta den först!” Kanske var det den förre soldaten Lars Jönsson Lundström i Bygdeträsk, mormors morfar till Hennings mamma Lina. Han dog våren 1812 i lungsot, 46 år gammal. Som om det inte hade varit nog med ryssen, tog soten många liv de här åren.

En vanlig dödsorsak i kyrkböckerna är ”bröstsjukdom”, och bland de unga står det ”barnplågor”. Men på hösten kom det verkliga dråpslaget. En grupp bönder och drängar var på väg över Bygdeträsket efter att ha skördat hö. Plötsligt blåste det upp till storm på sjön, och båten kapsejsade. Alla omkom. Till olyckan bidrog sannolikt intag av brännvin samt osämja i båten. De två yngsta offren var Lundströms söner Jonas och Mathias, 21 respektive 19 år. Lars Lundströms änka Kajsa blev nu ensam med tre barn mellan 7 och 16. Även hennes bror Anders drunknade. Han hade fyra barn mellan 5 och 16. Bland de omkomna fanns dessutom Lundströms företrädare som soldat, Johan Persson, som just hade blivit änkling när hans hustru hade dött i barnsäng. Tre av deras barn hade några år tidigare dött i rödsot, difteri. Hela 26 omyndiga barn blev faderlösa på grund av sjöolyckan, och det blev ”oreda i byn” med utackorderade barn och ägoskiften i flera årtionden, enligt hembygdsforskare.

Lina Sjöström, Hennings mamma, var född Lindmark. Det var en familj känd i byggbranschen när folkhemmet tog form i mitten av förra seklet. Hennes brorson Alvar Lindmark, Hennings kusin, läste till ingenjör per brev och grundade 1944 Skellefteåfirman Alimak som än idag tillverkar bygghissar med världsrykte. Linas farmors mor, Kajsa Olofsdotter, dog bara 42 år gammal, i feber – medan hennes dotter Fredrika Karolina blev 99! Även Linas farfars far, nybyggaren Johan Olofsson, dog ung. Han var 47 när febern tog honom. Många i bygden dog av diffusa orsaker, som ”okänd sjukdom”. Lina Sjöströms morfars far, Gabriel Eliasson, blev bara 30 år, och dog av ”colique och styngplågor”. Livet efter ryssarnas framfart var alltså hårt i bygden, och många dog unga. I kontrast blev de flesta i generationen efter minst 75 år. De fick uppleva en revolution med jordbrukets modernisering och vaccinet som räddade många barn liv. Det var med dem som barnkullarna började växa. Även om en hel del invånare hade emigrerat och livet fortfarande var knapert kunde många i Hennings generation skörda frukterna av denna revolution.

Efter studier, krigsåren och tingstjänst i Skellefteå begav sig den unge Henning Sjöström 1948 till Stockholm och startade snart egen advokatfirma. Det blev inledningen på en karriär kantad av fall som kollegor undvek. Advokatens yrke är lika riskabelt som bergsprängarens, skriver han i memoarboken Min väg: ”Advokater har potentiella fiender överallt. I motparten och hans ombud. I åklagaren och polisen. I domaren, Advokatsamfundet – och sist men inte minst i sin egen klient, som vid minsta felsteg är beredd att stöta kniven i honom.” Efter bara ett par år tog sig Henning Sjöström an Kurt Haijby, som påstods ha haft en homosexuell relation med kung Gustaf V och ha utpressat hovet för att hålla det hemligt. Han anklagades även för otukt med småpojkar, skickades i exil till Tyskland och placerades sedan på Beckomberga mentalsjukhus.

Haijby anklagade med Sjöströms hjälp myndigheterna för rättsövergrepp, men dömdes till straffarbete för utpressning. Affären skakade om hela rättsapparaten och hovet. Många menar att Haijbyaffären fortfarande inte är helt utredd och det kommer ständigt nya skildringar av den.
På 1960-talet drev Henning Sjöström process mot läkemedelsbolaget Astra sedan sömnmedlet neurosedyn hade orsakat missfall och missbildade barn. Det blev global skandal, och Sjöström lyckades nå en förlikning med ekonomisk kompensation till drabbade.
Den vid det här laget mycket kände – och i vissa kretsar ökände – advokaten engagerade sig också i turerna kring bokförläggaren Ebbe Carlssons privatspaning efter Palmemordet, där justitieminister Anna-Greta Leijon (S) tvingades att avgå.
I samband med skalbolagshärvan La Reine-affären 1989 uteslöts Henning Sjöström ur Advokatsamfundet i fem år. Orsaken var att den huvudåtalade hade kunnat kommunicera med en utländsk bank via advokatkontorets fax.

Alla uppmärksammade mål gjorde honom till en stjärna i medierna, och han sågs ofta i kändisvimlet med hustrun Kerstin Sandels, också advokat. Men han hade även en andlig och filosofisk sida, som bland annat tog i uttryck i att han blev buddhist.
– Pappa tyckte om att berätta mer eller min-dre skruvade historier. Han gillade att synas, ville chocka och sticka ut för att skapa uppmärksamhet, berättar dottern Lina för Släkthistoria.
Men sin kontakt med hembygden i Västerbotten släppte han aldrig.
– När jag var 16–17 år åkte pappa och jag upp dit. Av det han hade berättat om barndomshemmet trodde jag att det var en lumpig etta med kokvrå där alla trängdes. Men det var ett ståtligt hus som hans föräldrar hade byggt.
År 2011 gick Henning Sjöström ur tiden, märkt av hårt arbete i unga år och en tids sjukdom. Begravningen hölls i den avkristnade Skeppsholmskyrkan och innehöll både kristna och buddhistiska inslag, enligt vad pressen rapporterade.

Bland gästerna som tog avsked fanns flera kända personer, bland annat den tidigare nattklubbsdrottningen Alexandra Charles och prinsessan Christina. Officiant var kändisprästen Lennart Koskinen. Sjöströms image bevarades in i det sista.

Publicerad i Släkthistoria nr 6/2024