Alva Myrdal var en central figur i folkhemsbygget

Två saker kom att prägla Alva Reimer mer än något annat: mamma Lovas bacillskräck och pappa Alberts hushållningsiver. Dramatiska händelser i Alvas och föräldrarnas barndomar påverkade hela familjen, i synnerhet Alva som bröt med bondelivet.

Mamma Lova Larsson växte upp på en gård utanför Eskilstuna men vande sig snabbt vid stadens flärd och puls sedan hon träffat Albert Jansson från Munktorp på andra sidan Mälaren. De hade båda enkla bakgrunder i bonde- och arbetarfamiljer. Albert blev försäkringsagent och sedan byggmästare, flyttade runt mycket och bodde bland annat i Stockholm och Uppsala, där Alva kom att födas.

Alvas mormor dog i barnsäng

Men uppväxten hade varit traumatisk för Lova. När hon var nio år dog hennes mamma på sin 31-årsdag, och barnet hon skulle föda. Sedan dog flera syskon av tuberkulos i vuxen ålder.

– Mormor trodde hon hade döden i sig. Hon var svartklädd på sitt eget bröllop för att hennes syster hade avlidit i tbc, berättar Alva Myrdals dotter Kaj Fölster. Eller så är det en familjemyt, för svarta brudklänningar var brukligt fram till förrförra sekelskiftet.

Lova födde fem barn och var rädd att även hon skulle dö i barnsäng som sin egen mor. Hennes hälsa växlade och hon tog ibland in på vilohem, kanske för att komma undan slitet med att klara hushållet och alla barnen. Men vid sidan av plikterna som bondmora var hon en glad person, full av sånger och historier.

Pappa Albert tog namnet Reimer

Det var pappa som var Alvas favorit. Albert Jansson, smedson från Munktorp som tog sig namnet Reimer sedan brodern Teodor gjort det under rekryten vid Svea livgarde. Han var nykterist, idealist och ateist, han var socialist och kooperatör.

När han konfirmerat sig för sin mammas skull fick han svåra samvetskval och lovade att aldrig mer ljuga. Pappa smeden hade problem med spriten, vilket fick Albert att bli nykterist. Det stod klart för honom tidigt, när han såg pappa på fyllan slå mamma i ett svartsjukedrama.

FLER ÖDEN OCH ÄVENTYR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV

– Det var en händelse som kom att prägla morfar starkt, han svor att vara skötsam och han månade mycket om sin mor. Det ovanliga hände att hon anmälde sin man för hustrumisshandel, det var något man inte gjorde på den tiden. Han fick sitta en månad i fängelse, berättar Kaj Fölster.

Albert Reimer månade även om barnen och familjen, han tog hand om alla. Men den skamfyllda händelsen var något man inte talade om när Alva växte upp.

Släktgården Slagsta utanför Eskilstuna

Mamman sjöng och hon berättade historier när hon var på gott humör. Hon älskade teatern, konsten och musiken – och hon var besatt av kläder. Särskilt köpte hon hattar, och invigde dem i kyrkan. Men hon var duktig i sömnad och sydde annars alla kläder själv.

Det var pappan som valde att flytta ut på landet 1914, när Alva var tolv år. Han köpte svärfaderns gård Slagsta utanför Eskilstuna, som varit i släkten i generationer. Där förverkligade han sina drömmar om att bidra till landets hushållning, inte minst när första världskriget kom.

Stramt moralistisk

Han var med i Eskilstunas livsmedelsnämnd som fördelade ransoner med säd och potatis till dem som led nöd. Han var ”stramt moralistisk” och tog varken sig större ranson själv eller drog nytta av sin ställning och stora gård.

För mamma Lova var det obegripligt hur han kunde göra det med fem barn att försörja. Hon började mala säd i smyg med en liten handkvarn och drygade ut hushållets ranson.

– När Albert fick reda på det blev han arg. Han skällde ut Lova och frågade: ”Vad är det viktigaste för barnen – att de ska slippa gå hungriga ett tag eller att de förstår hur rättvisan i ett samhälle måste fungera?”, säger Kaj Fölster.

– Det gjorde starkt intryck på Alva. Hon blev som han en praktisk idealist och höll hårt på sina principer om rättvisa. Det är ett uttalande som har satt prägel på oss alla.

Alva läste i smyg

De starka principerna skulle också bli Alvas. Motstånd bröt inte ned henne, tvärtom gjorde det henne än mer övertygad. Mamma förbjöd henne att läsa – hon skulle lära sig en bondflickas sysslor och vara till hjälp på gården. Men Alva ville studera, till skillnad från älskade systern Rut och sina andra syskon.

Pappa såg hennes läsiver, lärarna såg hennes läshuvud. Hon fick stipendium för läroverket, något som var mycket ovanligt att flickor fick på den tiden. Men när det kom på posten rev mamma sönder det inför dottern, som blev alldeles förstörd.

Det minskade inte Alvas läslust, tvärtom. Hon läste allt som fanns i pappas bibliotek med vetenskap, filosofi (bland annat Jean-Jacques Rousseau) och politik – allt hon kom över. Hon läste på nätterna, hon läste i smyg.

Döpt efter Thomas Edison

– Hon läste till och med på dass. Där låg böcker som en grannpojke hade läst på läroverket och tagit studenten. De användes som dasspapper, men Alva satt där och sträckläste medan systern Rut jobbade dubbelt för att täcka upp, berättar Kaj Fölster.

Till sist gav pappa med sig. Han satt i kommunfullmäktige och lyckades få till privatundervisning för Alva och några andra flickor, med lärare från läroverket men i andra lokaler. Det kostade honom 800 kronor om året, mycket pengar särskilt för en sparsam man.

Men det var ändå han som valt hennes namn. Alva, efter glödlampans uppfinnare Thomas Alva Edison.

Faderns släkt från Munktorp

Alberts släkt kom från Munktorp mellan Köping och Västerås. Hans farfar Gustaf Jansson var rättare, förvaltare, på Uppsala gård utanför Hallstahammar. Hans far Jan Jansson var född i Grythyttan med okänd far, men en gruvdräng pekades ut som fadern.

Gustaf Janssons fru Anna Maria Lejstedt var av soldatsläkt. Hennes morfar var knekt på Kolsta utanför Eskilstuna. Även namnet Lejstedt, av oklar härkomst i Uppland, kan vara ett soldatnamn. I en annan gren på Alberts sida hittar vi även soldatnamnet Söder.

Mamma Lovas släkt var utspridd i trakterna mellan Eskilstuna och Strängnäs, idel småbönder och torpare.

Gunnar Myrdal dök upp som luffare

Alva Reimer tog till sist studenten och kastade sig ut i livet, tillsammans med den fyra år äldre Gunnar Myrdal som en kväll dykt upp på Slagsta, under en cykelfärd som luffare tillsammans med två kamrater. Han tog henne med storm, hon följde med på egen cykel utan att fråga om lov. De for mot hans hemtrakter i Dalarna, bland annat på en flotte nedför Dalälven.

Med sig fick hon bokkunskaper tack vare pappa och hushållskunskaper tack vare mamma, som var sömmerska. Alva var duktig i sömnad och hon älskade kläder. Till och med när hon 1945 gjorde en cykeltur i släkttrakterna på ömse sidor om Mälaren med egna döttrarna är hon oklanderligt klädd på alla bilder. När kameran kom fram åkte hatten på.

Jämlikhet och självständiga barn

Men den tystnad och distans till barnen som Alva fick med sig hemifrån – och som Gunnar också fått från sin familj – skulle inte finnas i deras egen familj. De förespråkade jämlikhet mellan man och hustru, var parhästar i sitt arbete, som Kaj Fölster uttrycker det. Barnen uppfostrades i samma anda till självständiga individer.

Alva och Gunnar Myrdal var tongivande i den generation som byggde folkhemmet genom att ta bondelivets värderingar om hushållning och praktisk kunskap in till staden och det moderna samhället.

Men i hushållet var könsrollerna mer traditionella. Gunnar stöttade Alva i arbetet, där de jobbade sida vid sida, men hon förväntades också sköta hemmet. Hushållsarbete var för honom något helt främmande.

Det kan tyckas märkligt att ett par som stakat ut idealvägen för folkhemmets moderna familjer kom att bilda en familj som kom att bli så präglad av konflikter, med två dominerande män. Men båda föräldrarna har felaktigt pekats ut som distanserade och känslokalla, beklagar Kaj Fölster som vill ge dem upprättelse.

Hon har i många år forskat i släkten tillsammans med Annika Reimer, som var gift med en kusin till Kaj, och flera andra släktingar, för att reda ut släkthistorien på Alvas sida.

– Hon beklagade på äldre dagar att hon tillbringat alldeles för mycket tid med Gunnars släkt och försummat sin egen.

Publicerad i Släkthistoria 10/2018