Moa Martinsons far hittades efter 120 år

Moa Martinsons kanske mest kända roman, Mor gifter sig, beskrivs huvudpersonen Mias far som en man ”för fin att gifta sig med mor”. Han köpte sig fri med en summa pengar och enda samröret med dottern blev en penningtransaktion. Men verkligheten var en annan.

Moa Martinson föddes 1890 i Vårdnäs, tre mil söder om Linköping, som Helga Maria Swartz. Mamma var den 19-åriga pigan Kristina Swartz, dotter till en livgrenadjär i torpet Malmen på Stensvassa gårds ägor. Inte långt bort låg Brokinds herrgård. Pappa var kanske bokhållare där, funderade Moa. Eller den danske författaren Holger Drachmann, som var vän till godsherren Henrik Falkenberg.

Släktforskare letade efter Moas far

Allt detta, beskrivet i flera av hennes böcker, har upprepats gång på gång i biografier och artiklar. Men ingen gick till källorna. Inte förrän släktforskaren Annika Johansson i Ulrika, någon mil från Vårdnäs, tog sig an uppgiften.

– Moa skrev ”hoppas att ingen av dem är far åt mig, jag vill ha en riktig far liksom jag har en riktig mor”. Min nyfikenhet kring det väcktes av en liten anteckning om att det nog fanns något bland rättegångspappren i Motala. Jag började leta i Aska häradsrätts protokoll, säger Annika Johansson som 2010 presenterade sina rön i släktforskartidningen ÖGF-lövet.

Moa Martinsons far var statardräng

Även om Kristina Swartz födde sin dotter i Vårdnäs så var det på gården Kärr utanför Motala hon mötte mannen som hon blev med barn med. Det var statdrängen Teodor Andersson Rolf.

När Helga Maria var tre månader stämde Kristina Swartz in fadern, nu gjutare vid Motala verkstad med namnet Teodor Lundin, till tinget. Men han uteblev, tre ting i rad. Han hade rest till Amerika, meddelade Kristina.

Fast det stämde inte. Året därpå, 1892, var han fortfarande skriven i Motala som arbetare vid verkstaden. Han blev sambo med en annan kvinna, som fick två barn utom äktenskapet.

Moa Martinsons far gifte sig aldrig. Samma år som det yngre barnet föddes, 1899, försvann Teodor Lundin för att aldrig mer dyka upp.

Anorna på Moa Martinsons fars sida har inte utforskats särskilt mycket. Släktforskarna Hans Egeskog och Rolf Ström har kartlagt några generationer, men på flera håll blir det svårt att komma vidare. Det samma gäller morssidan – här finns en uppgift för hugade forskare!

Moderns anor söder om Linköping

På mammas sida hittar vi anorna söder om Linköping, förutom Vårdnäs även i grannsocknar som Tjärstad (med Rimforsa som centralort) och Rappestad. Här kan noteras att knekten Swartz far Hindrik Persson i Tjärstad ”pliktat för fylleri 1832”, ett tema som ska återkomma i Moas släkthistoria.

Pappans anor finns kring sjön Boren vid Motala, i socknar som Brunneby – med centralorten Husbyfjöl, senare känt som Borensberg – samt bland annat Klockrike, Normlösa och Lönsås. Teodor Lundin var född i Kristberga, egnahemsrörelsens vagga, men hans farfar, knekten Anders Rolf, kom från Undenäs på andra sidan Vättern.

Flyttade till arbete i Norrköping

När Teodor Lundin gjort sorti flyttade Kristina Swartz hem till föräldrarna i Vårdnäs, men fadern dog i ”bröstsjukdom”. Kristina och lilla dottern flyttade in till Norrköping. Hon fick jobb på ylleväveri, med lång arbetsvecka och usel lön.

Industristaden svalde mängder av arbetslösa statarbarn och andra. Men förhållandena var bedrövliga, bostäderna trånga och dragiga utan kök eller avlopp. Dödligheten var bland den högsta i landet. TBC, tyfus och andra tarmsjukdomar skördade många offer. Helga fick engelska sjukan och kunde ännu vid tre års ålder inte gå.

1895 gifte sig Kristina med trädgårdsarbetaren Alfred Karlsson. På tre år fick de tre döttrar, men alla dog inom två veckor. Undernäring, hårt arbete och eländig bostad var de främsta orsakerna.

Familjen tvingades flytta ofta, för mannen hade häftigt humör och kom ofta i konflikt med arbetsgivare. Inte blev det bättre av att han söp. Kristina började dubbelarbeta, städade på fabriker och hemma hos borgare för att dra in mer pengar.

Lägsta betyg i ordning och uppförande

Resultatet blev att dottern Helga lämnades vind för våg och tidigt lärde sig att klara sig själv. Hon blev orädd, var impulsiv och hade ett humör lika häftigt som styvfaderns. I skolan fick hon lägsta betyg i ordning och uppförande, men högsta i modersmålet. Ett sätt för lärarinnan att tygla henne var att låta henne läsa dikter högt inför klassen. Hon skrev även egna.

1905 fick familjen tillökning med flickan Lisa. Helga var då 14 år och brydde sig inte mycket om sin halvsyster, står det i biografin Ordet och kärleken. Men någon halvsyster var hon inte, har Annika Johansson funnit i sin fortsatta forskning om Moa Martinsons tidiga liv.

Lisa Alfrida, som flickan hette, var barnhemsbarn med okända föräldrar. Hon togs en månad gammal emot som fosterbarn av paret Karlsson, nu bosatt i trakten av Finspång utanför Norrköping.

Moa började läsa arbetarlitteratur

Någon kontakt med flickan fick inte Helga. Hon flyttade hemifrån efter sin konfirmation, tog jobb som köksflicka, hamnade i Stockholm och blev kallskänka. Men det var dåliga tider och oro på arbetsmarknaden. Inspirerad av sin styvfar började hon läsa arbetarlitteratur, fackliga kampskrifter och ryska anarkister. Under storstrejken 1909 flyttade hon hem till mamma Kristina, som bosatt sig i Ösmo söder om Stockholm.

Att Moa Martinson blev klassmedveten och kritiserad för överdrifter och grova skildringar är kanske inte märkligt. Hennes verklighet överträffade ibland dikten. Hon körde delar av sin mors liv i repris, träffade en stenarbetare och blev med barn som ogift 19-åring.

Flyttade till Johannesdal

Till en början ville hon inte gifta sig; han söp. Men till sist flyttade hon ändå in hos stenarbetaren, Karl Johansson, i hans barndomshem Johannesdal. Där fick de fem söner. Ensam med barnen medan maken söp lyckades hon sätta mat på bordet under första världskrigets hungerår.

Karl Johansson var fackligt aktiv. Helga Johansson, som hon nu hette, började också engagera sig, gick på syndikalistmöten. Hon valdes in i kommunfullmäktige och stred för ett bibliotek i bygden. Böcker och tidningar saknades i det fattiga hemmet.

Privat var allt mest elände. 1925 drunknade två av pojkarna, 11 och 9 år gamla. Även maken gick till botten, hallucinerade, hade ångest-attacker, kunde varken äta eller sova. Tre år senare satte han en dynamitgubbe i munnen och tände på.

Skrev i Arbetaren, Brand och Tidevarvet

Men Helga valde att bo kvar i torpet livet ut. Hon började skriva i Arbetaren, kortlivade Vi kvinnor och syndikalisternas organ Brand – hela tiden med redaktören Elise Ottesen-Jensen, som propagerade för preventivmedel och samboliv. 1927 hade hon börjat använda signaturen Moa, som blev hennes namn, i Elin Wägners feministiska tidning Tidevarvet.

Luffaren Harry Martinson

Samma år hade ytterligare en man dykt upp. En ung sjöman, luffare, drömmare och diktare. Harry Martinson hette han, hon charmades av hans talang och språkkunskaper. Moa blev med barn, men kunde inte ta hand om det. Hon vårdades för depression efter makens självmord, och valde att göra abort. Sedan tog även svärfadern sitt liv. Hon störtade ned i neuros.

Väl utskriven fick hon besök av Harry som luffat upp från Göteborg, eländig och sjuk. Han hostade blod efter en släng TBC, som även drabbat en syster till honom.

Harrys uppväxt i Blekinge hade varit miserabel, hans alkoholiserade far åkte in och ut ur fängelse för misshandel och annat, flydde till Amerika och kom hem igen. Slogs och levde rövare tills han dog 1910. Mamma, som drev handelsbod, gjorde konkurs, stack också till Amerika men kom aldrig hem. Övergiven drog Harry till sjöss som sextonåring.

Moa skildrade arbetarkvinnornas värld

Även Harry Martinson blev kvar på Johannesdal, där de gifte sig 1929 och utvecklade sina författarskap trots kaos. Krasslig och eländig åkte han in och ut på sanatorier och epidemisjukhus. Ändå skrev han och hans böcker sålde bra, han kunde försörja dem båda.

1933 debuterade så Moa Martinson med Äppelträd och kvinnor, som fick hård kritik framförallt för den sexuella frispråkigheten. Hon visade en värld som få skildrat, arbetarkvinnornas.

Moa Martinson blev populär inte bara som författarinna med bland annat den självbiografiska romansviten om arbetarflickan Mia. Hon engagerade sig radikalt i pacifism, kvinnors rättigheter, kyrkliga frågor – motsatte sig prästmakt, dogmer, dop och konfirmation – plus uppfostran och skolfrågor. Med åren blev hon också en uppskattad radioröst.

Efter elva års stormigt äktenskap med tidvis separation skilde sig Moa och Harry till sist 1941, på grund av hans kvinnoaffärer. 1964 gick Moa Martinson ur tiden i sitt Johannesdal, som i dag är museum, bevarat som det alltid varit.

Publicerad i Släkthistoria 2/2018