Anita Lindman – docka i trä gjorde henne till kändis

Själv hade Anita Lindman en ganska oharmonisk uppväxt. Hennes pappa Uno Lamm var född i Göteborg och mamma Ingalill Beckman i Alingsås. Men hon själv kom till världen i Ludvika. Med tanke på det rent överväldigande antal förfäder och förmödrar som levt i väst kan det förvåna en smula. Men förklaringen stavas Asea.

Liksom sin far Fredrik var Uno Lamm elektroingenjör. Medan fadern utbildade sig vid polytekniskt institut i Leipzig och blev professor på Chalmers så läste Uno Lamm på KTH i Stockholm. 1928, två år efter sin examen, fick han jobb på Asea i Ludvika.

Där experimenterade man med långväga överföring av energi i form av likström, som skulle innebära lägre förluster än med växelström. Men att klara det i praktiken var knepigt. Efter fem år hade Uno Lamm knäckt nöten, skapat sensation i energibranschen och lagt grunden till Aseas världsdominans inom högspänd likström.

Året före, 1932, föddes Anita. Hennes mamma Ingalill var dotter till en handlare och en musiklärarinna. Medan de flesta av Anita Lindmans anor är solitt borgerliga sticker mamman ut som rebell. Hennes liv blev långt ifrån konventionellt.

Anita lämnade Ludvika redan som barn för att gå i flickskola i Stockholm, där hon bodde hos en faster. Och i Stockholm blev hon kvar. Hennes föräldrar hade skilt sig när hon var sex år, och hon växte upp tillsammans med sina äldre syskon Majken och Martin hos den ensamstående pappan.

Det var ganska ovanligt med skilsmässor på 1930-talet, och än mer att en man tog hand om sina barn utan att gifta om sig. Men ännu ovanligare var att mamma Ingalill 1938 flyttade ihop med en kvinna. Homosexualitet var fortfarande olagligt vid denna tid.

– Det tycker jag var jäkligt tufft! De flyttade till en gård i Dala-Floda, och där var mamma på somrarna. De födde upp får, berättar Anita Lindmans dotter Anna Lindman.

Även om traktens barn retade Anita med ”Bää, bää!” – både mamma och hon bar ännu namnet Lamm – så var det bättre än hemma i Ludvika. Där hade pappa Uno skaffat en engelsk barnflicka, som Anita och hennes syskon avskydde.

– Hon var elak mot barnen, särskilt mot min morbror Martin som inte ville följa sin pappa i ingenjörsspåren utan bli konstnär. Han blev sedan tecknare på Dagens Nyheter. Jag identifierade mig med honom och blev också konstnär, säger Anna Lindman.

Anita hade också konstnärliga anlag. Hon tyckte mycket om att sy, och designade många av sina kläder själv. Men hennes förhållande till sin mamma Ingalill var ansträngt. Mest trivdes Anita hos mormor Signhild, som var musiklärarinna i Alingsås. Till skillnad från henne och brodern valde Anita ändå inte kulturen, utan utbildade sig till förskollärare.

Hon jobbade framförallt med funktionshindrade barn, tills hon träffade sin blivande man Hans Lindman. Han var redaktör på tidskriften Röster i radio & tv – och adoptivson till förre statsministern Arvid Lindmans son Rolf.

Hans uppmuntrade henne att söka jobb som hallåa, programpresentatör – först på radio och sedan tv. Trots att hon var väldigt nervös fick hon jobbet, men som barnhallåa. Där emellan programmen introducerade hon sin lilla docka.

Mamma Ingalill var dotter till Karl Beckman, en livförsäkringsinspektör i Göteborg som blev handlare i Alingsås. Dennes far Theodor var präst i Näsinge, allra längst norrut i Bohuslän, medan hans pappa Anders var son till en sjåare – och oväntat blev präst i Halland!

Anders och Theodor Beckman gifte sig båda med kvinnor som hade franska anor. Anders Beckmans hustru Charlotta Kristina tillhörde den franska adelsätten d’Orchimont, med urgamla rötter i Luxemburg. Hennes far, majoren Karl Ferdinand Johan, adlades i Sverige 1812. Han blev handlare och skeppsredare i Strömstad, där dottern föddes.

Hans morfar var gift med Anna Thalena Gathe från Onsala i norra Halland, som var syster till den berömde kaparen Lasse i Gatan. Han hade kungens fribrev att angripa danska och ryska fartyg under stora nordiska kriget.

Theodor Beckman var gift med Nicolina Bergström från Marstrand, dotter till apotekaren Otto Theodor Bergström, som 1860 emigrerade till Amerika sedan hans hustru avlidit i dysenteri. Sjukdomen kallades rödsot, orsakade hemska blödningar och skördade många liv, jämte koleran som härjade samtidigt.

Hustrun hette Kristina Edin och var dotter till handelsman Anders Edin och Charlotta Gustava de Moine. Den senares far, Bengt Gustaf de Moine, hade deltagit i österrikiska tronföljdskriget som löjtnant i fransk tjänst. Han återvände till Sverige och avancerade till major.

Bengt Gustafs far Gustaf de Moine var född i Lokalax utanför Åbo, men hade flyttat till Sverige och gjort militär karriär i Bohuslän. Dennes far Petter (Pierre) de Moine hade kommit till Finland från Frankrike. Han deltog i stora nordiska kriget och stupade 1702 vid Hummelshof i svenska Livland, dagens Lettland.

Gustaf de Moine var gift med Elsa Benzonia Ström, av prästsläkt med ett par borgmästare i Kungälv längre tillbaka. Så inte är det märkligt om ättlingar kände sig tillhöra fin familj.

Mormor Signhilds pappa Gustaf Cronsell och hans far Per var banktjänstemän, men mer nyborgerliga. De härstammade från bönder i Skåne, där Per fick namnet Tuvesson efter sin styvfar sedan pappan dött när Per bara var två år. Hans hustru Brita Maria tycks också ha varit av enklare ursprung.

Signhilds mamma Amanda Sofia var dotter till Johan Johansson, en fattig arbetskarl i Majorna som dog bara 34 år gammal i ”bröstsjukdom”. Även hans änka Helena dog ung, 44 år gammal, i lunginflammation. Hon var fiskardotter från Öckerö i skärgården.

Att Anita Lindman var av ”fin familj” hade säkert betydelse när hon kom till televisionen.

I sin barndom var radion, och senare televisionen, full av docenter. Det skulle vara sakligt, korrekt och uppbyggligt. Ett fint namn borgade för kvalitet, inte bara i etern utan i samhället i stort. Särskilt barnprogram skulle vara sedelärande och moraliskt oantastliga. Det krävdes inga stora avsteg förrän moralpanik utbröt.

Till och med en så harmlös och lustig liten figur som Televinken kunde väcka uppståndelse. En gång slank det ur Televinken att han inte gillade poliser! Det blev förstås reaktioner, och dockan fick göra avbön. Att det kunde bli så berodde på att programmet till stor del improviserades, berättar Televinkens ”pappa” Ola Lundberg:

– Vi strävade alltid efter att vara vänliga och ha ett vårdat språk med lite moral i sluttampen. Men Televinken var på den tiden busigare än vanliga barn var mot vuxna. Det var jag som kläckte en idé och såg till att det fanns rekvisita. Sedan berättade jag för Anita vad som skulle hända, och utifrån det utspann sig en dialog, berättar Ola Lundberg.

Att just han blev den som fick dra i Televinkens tåtar berodde på att Anita hade frågat om någon i programkontrollen kunde hantera en docka som skulle svara på några frågor. Ola som var driftsingenjör och skötte ljudet hade hållt på med kasperteater i skolan.

– Vi riggade så att jag kunde stå på samma bord som Anita hade framför sig, och så fixade vi en mick som vi hängde runt min hals. Efteråt konstaterade vi att det nästan blivit så att Anita tvärtom hade svarat på mina frågor, säger Ola Lundberg.

Det spontana inslaget mellan de förinspelade programmen blev genast oerhört populärt. Säckar med brev kom till Anita och Televinken. De innehöll allt möjligt som barn hade ritat eller byggt, men också hemstickade kläder till Televinken från äldre damer.

Den lilla engelska dockan höll dock inte måttet, så Ola Lundberg snickrade själv ihop en robustare och något större Televinken. Hans mamma bidrog med att sy kläderna.

Trots deras omåttliga popularitet fick de inte något eget program, förutom ett par enstaka gånger. Men så kontaktades de av Trafikfrämjandet, och fick göra en serie för barn inför högertrafikomläggningen. Det följdes av en pärm med skivor om trafik, som kunde fyllas på med nya skivor allteftersom barnen växte. Likväl fick de inget eget program, så de valde att gå över till radion.

Anita Lindmans anor på pappas sida är inte mindre framstående än de på mammas sida. Släkten Lamm tillhörde de första judarna i landet som fick bilda en församling i Stockholm sedan förbudet mot deras religion hävts på 1770-talet. Andra anor kom från Marstrand, där landets första synagoga byggdes 1782.

Uno Lamms farfar Albert Lamm var grosshandlare, född i Stockholm men verksam i Göteborg. Liksom sin far Martin Aron Lamm, lärftfabrikatör, verkade han i textilbranschen. Martin var i sin tur son till Aron Moses Lamm och Regina Aaron. Hennes far var Aaron Isaac, den första juden som fick kungens tillstånd att utöva sin religion i Sverige.

En av Regina Aarons systrar hette Getta, kallades Gustava och gifte sig med Jakob Levisson, Han var också grosshandlare, och hans dotter Amalia kom att gifta sig med Martin Lamm. Deras son Albert tog med tiden över det garveri som Amalias bror Martin Levisson byggt upp i Krokslätt söder om Göteborg.

Albert Lamm var gift med grosshandlardottern Hilda Heyman. Hennes morfar Gabriel Schlesinger var kantor i landets första judiska församling.

Uno Lamms mamma Aina Wijkander kom från en präst- och tjänstemannasläkt. Hennes far August som var fysiker och politiker deltog i en expedition 1872 till Spetsbergen med polarforskaren Nordenskiöld. Hans far, militären och riksdagsmannen Theodor Wijkander, var son till hovpredikant Anders Wijkander.

August Wijkanders mor Jacquette Rütterskjöld var dotter till en brukspatron, och hans fru Majken Tudéer till en jurist vid Viborgs hovrätt. Hennes anor i Finland löper långt tillbaka, med ett antal jurister, präster, militärer och handlare. Listan över Anita Lindmans förnäma anor kan alltså göras mycket lång.

Även om tv-tittarna saknade Anita och Televinken blev övergången till radio ett lyckokast. Där gjorde de 1971–77 programmet "Veckans tisdag" tillsammans med figuren Grodan Boll och hans skapare Thomas Funck. De gjorde även flera grammofonskivor ihop och radions adventskalender ett år. Plus turnéer i folkparker och sociala evenemang.

– Vi åkte från Norrland till Skåne och det var alltid fullt med folk! Den sista föreställningen gjorde vi i Norrtälje 2014, där skolorna hade trafikklubb. Vi var med i många år på deras avslutningar, säger Ola Lundberg.

Efter 50 år gick Televinken i pension och fick nytt hem på Scenkonstmuseet. Då hade Ola redan flyttat till en gård utanför Nyköping och blivit lantbrukare. Anita Lindman var på senare år bosatt i Norrtälje, där hon avled 2018 efter år av sjukdom. Men minnet av den duo hon och Ola Lundberg skapade med en liten trädocka som huvudfigur lever kvar bland generationer av barn.

Publicerad i Släkthistoria 3/2023