År 1624 besökte Gustav II Adolf den framväxande staden två gånger. Det var fortfarande glest mellan husen och vissa var inte ens påbörjade. Gatorna var utstakade, men ännu inte stenlagda.
Den nya stadsplanen, som var inspirerad av samtida befästa italienska städer, utlov-ade att kanaler, vallar, murar och en vallgrav skulle anläggas. När kanalerna hade grävts och via Stora hamnkanalen förbundits med älven fick de tjäna som både vattentäkt och avloppsdike.
På Risåsen uppfördes en första skans som kallades för Juteskrämman. Denna fästning skulle senare ersättas av dagens Skansen Kronan.
Tillfälliga barrikader
Eftersom Göteborg var hotat från tre håll – det danska Halland, det norska Bohuslän och från havet – var befästningarna en prioriterad del av stadsbygget. Ändå dröjde det in på 1640-talet innan planerna kunde förverkligas.
Stadens vallar gjordes då bredare och högre och de tre stadsportarna murades om i tegel och utanför en av dem, Karlsporten, anlades en damm och murade bastioner byggdes.
När nästa danska anfall kom i april 1644 var dock inte befästningsarbetena färdiga och göteborgarna fick bygga tillfälliga barrikader för att förstärka stadens försvar. Under det följande året gjorde danskarna flera försök att inta Göteborg.
Gamla Älvsborgs slott
De erövrade Kyrkogårdsholmen i älvmynningen och använde den som bas för sina härjningar långt upp efter Göta älvs stränder, men den nya staden höll stånd.
Efter freden i Brömsebro 1645 minskade hotet mot staden, men för att inte få fienden så nära inpå sig igen, beslöt man att riva det gamla Älvsborgs slott och använda stenarna till en ny fästning på Kyrkogårdsholmen. Den är idag känd som Nya Älvsborg.
Byggnadsmaterial från slottet användes också till att förstärka kajer och befästningar kring själva Göteborg.
Vapen- och matförråd
Under den här tiden uppfördes också Kronhuset, en av få 1600-talsbyggnader som står kvar i Göteborg. Det användes främst till vapen- och matförråd, men den 4 januari 1660 samlades Sveriges riksdag här.
Den dåvarande kungen, Karl X Gustav, hade två år tidigare tågat med sin här över bälten och tvingat Danmark att ge upp Skåne, Blekinge och Halland.
Sedan hade kungen försökt inta Köpenhamn och definitivt kuva ärkefienden. Det misslyckades och nu ville kungen diskutera sina nya planer med riksdagsmännen. Istället insjuknade han och dog efter några dagar i en säng i Torstenssonska palatset som även det finns kvar i dagens Göteborg.