Elektriciteten förändrade Sverige

Elektrifieringen av Sverige gick snabbare än i något annat land. Elektriskt ljus och maskiner förändrade samhället i grunden.

Elektrisk belysning handarbete

Elektrisk belysning gjorde det lättare att arbeta om kvällarna. Kvinnan som spinner i glödlampans sken heter Betty Eriksson och är från Hästbo i Torsåker, Gästrikland. Odaterat foto.

© Nordiska museet

När dagarna blev kortare och höstmörkret lade sig över den lilla byn Stocksbo i Hälsingland 1892 tändes det elektriska ljuset i gård efter gård: Nygården, Bergegården, Anders-Mats och till sist, den 22 december, gården Mårtens.

– Det sägs att i grannbyn Färila, som ligger tre kilometer härifrån, kunde de stå på en höjd och se hur det lyste. Det dröjde 26 år innan de själva fick elektricitet, säger Stocksboinvånaren Staffan Olsson, som har dokumenterat byns elektriska historia tillsammans med sin son Jon-Erik Botås.

Staffan Olssons mormors far, Anders Olsson, var den drivande kraften bakom att Stocksbo 1892 sannolikt blev den första landsbygdsbebyggelsen i Sverige där ett flertal gårdar elektrifierades gemensamt, en bedrift som till och med omskrevs i svenskamerikanska tidningar.

Ny prismodell skulle öka användningen av el

Hushållens elförbrukning höll sig dock konstant genom krisen och därför började branschen att se privatkonsumtionen av el som en viktig tillväxtmarknad. Men för att få fler att börja använda el till annat än belysning krävdes lägre elpriser.

Annars lönade det sig inte för hushållen att baka sina wienerbröd med el istället för i den gamla vedugnen. Lösningen blev en ny prismodell med så kallade blocktariffer, där elen blev billigare ju mer man använde. Den privata elkonsumtionen ökade därefter snabbt under 1930- och 40-talen. Alla prognoser slogs och det var dags för nästa epok i den svenska elhistorien: Norrlandskraftens.

Kraftverken i Norrland var hörnstenar i folkhemsbygget

I mitten på 1930-talet fanns det inte många forsar kvar att bygga ut i södra och mellersta Sverige och blicken riktades norröver, där landets riktigt stora och ännu oexploaterade vattenfall fanns. För att transportera strömmen söderut krävdes ett stamlinjenät av högspänningsledningar, som till största delen kom att byggas upp av statliga Vattenfall. Sverige fick därmed också ett sammanhängande elsystem. Den stora utbyggnaden av kraftverk i de nordligaste älvarna skedde på 1950- och 60-talen – det var hörnstenar i folkhemsbygget och ofta med statsminister Tage Erlander som bandklippare.

En rekordsnabbt växande ekonomi krävde varje år allt mer el och enbart Vattenfall hade femtusen byggjobbare – ”vattenrallare” – anställda. Nybyggarsamhällen växte snabbt upp i ödemarken där ett nytt kraftverk skulle byggas, för att monteras ner igen när allt var klart.

Kärnkraften avvecklas efter folkomröstning

Men samtidigt som elanvändningen ökade i aldrig tidigare skådad takt växte också kritiken mot kärnkraften. När de sista kvarvarande älvarna hade räddats riktades miljörörelsens blick mot kärnreaktorernas faror, speciellt efter Harrisburgolyckan i USA 1979.

Folkomröstning hölls 1980 och efter folkets dom fattade riksdagen beslut om att all kärnkraft skulle vara avvecklad till 2010. Idag vet vi emellertid hur det gick med den saken. I inget annat land i världen gick elektrifieringen så snabbt som i Sverige. Redan 1945 hade 99 procent av hushållen i städerna tillgång till el, åtminstone för ljus. På landsbygden var det 84 procent. Men det fanns undantag. Först 1998 avsatte staten medel för att elektrifiera de sista 137 gårdarna med åretruntboende. De låg i nordliga skogs- och fjällbygder, men även i avkrokar i Skåne, Småland och Halland.

En av platserna var Usträngsbo i Västmanland. Dagens Nyheter träffade i mars 1998 bybon Birger Bovin, som hade levt hela sitt liv utan elektricitet.

– Jag är 79 år och ogift. Det har inte gått att få en brud till ett hus utan ström, sa han skämtsamt till DN:s reporter.

Men när strömmen väl skulle kopplas på hade han precis hunnit flytta till ett äldreboende i Ramnäs, någon mil bort. Istället blev det där han för första gången fick uppleva livet med elektricitet. 106 år efter att glödlampan tändes hos Anders Olsson i Stocksbo.

Publicerad i Släkthistoria 11/2021