Ulf Beijbom: 50 år i emigranternas spår

När Ulf Beijboms bok om svenskamerikaners öden under den stora depressionen kom ut för tre år sedan, beskrev en recensent författaren som banbrytande inom forskningen om emigrationen till USA.

I åtanke hade recensenten dels Ulf Beijboms mångåriga ledarskap för Svenska emigrantinstitutet i Växjö, dels hans omfattande vetenskapliga och populärvetenskapliga författarskap.

För femtio år sedan debuterade han med skildringen av Chicagopionjären Anders Larsson. Och ännu är Ulf Beijbom aktuell på bokhandelsdiskarna. För en tid sedan utkom han med en berättelse om Vilhelm Mobergs två författarlandskap. Titeln är Mobergs utvandrarbygd och Amerikas Småland (Carlssons Bokförlag 2015). med foton av Sune Ekstrand, som på nära håll också följt Svenska emigrantinstitutets verksamhet.

Boken är en uppföljare till Vilhelm Moberg och utvandrarbygden som kom 1991. Ett viktigt skäl till den nya bokens tillkomst är läsekretsens efterfrågan på mer information om landet och platserna där emigranterna slog sig ner.

– Framför allt innehåller boken historien om Karl Oskars, Kristinas och de andras invandrarbygd kring indiansjön Ki-Chi-Saga. Beskrivningen av hur chippewaindianernas land blev ”Minnesotas Småland” saknades ju i boken från 1991, säger Ulf Beijbom.

Fastnade för Vilhelm Moberg

Tidigt i livet fångades Ulf Beijbom av Vilhelm Mobergs författarskap, och när han var i tonåren hemma i Sollefteå slukade han den alldeles färska romanen Utvandrarna, utgiven 1949.

Ulf Beijbom, du greps starkt av Utvandrarna. Men vad tyckte folket i ”Minnesotas Småland” om boken?

– Det var inte många i Chisago county och runtomkring som läste Moberg. I denna utpräglade farmarbygd var den allmänna inställningen till böcker och läsning negativ.
Men i början fanns också en tendens att stämpla Moberg som ogudaktig och böckerna som osedliga vilket höll tillbaka läsningen. Emigranternas ättlingar och släktingar ville se sina anförvanter som praktmänniskor på alla områden.

Hur förändrades attityden till Mobergs romaner efterhand i dessa bygder?

– De positiva känslorna för Moberg och hans storverk övervägde med tiden. Allt fler började känna sig stolta över att hans utvandrare röjt bygd just här. Och kommersiella krafter, i synnerhet främjarna av turismen. insåg att bilden av Karl Oskar-bygden skulle kunna utnyttjas. Redan efter krigsslutet 1945 kom turisttrafiken igång på allvar, då både lokalpolitiker och köpmän insåg att Chisago County som rekreationsområde var någonting att satsa stort på.

Vad betydde emigrationen från Sverige i detta sammanhang?

– En hel del. Konceptet ”recreational area” innehöll inte bara frisk skogsluft, fiskrika vatten och gott om utrymme. Lokalhistorien i ett område präglat av en enda och därtill omtyckt invandrargrupp ingick också. Rikssvenskar har alltid funnits bland turisterna, och på 1960-talet blev det populärt med organiserade resor till svenskbygderna. Det var naturligt att de första grupp- och släktresorna gick från Chisagobygdens största rekryteringssocknar i Småland.

FÅ SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

Vilhelm Mobergs romansvit med odalmannen och hans familj i centrum som utvandrade och bröt ny mark i Minnesota har blivit sinnebilden för svensk emigration till USA. I verkligheten hamnade majoriteten av massemigrationens deltagare i städerna. Svenskamerikanerna blev en av de mest urbaniserade invandrargrupperna i USA.

Historia i Uppsala

Med intresset för Moberg, och utvandringen som en underström, avreste nyblivne studenten Ulf Beijbom i mitten av 1950-talet till Uppsala för att studera historia. Hans mest tongivande lärare blev Sten Carlsson. som börjat studera emigrationens historia, och de förenades via det gemensamma intresset.

Men professor Carlsson tyckte inte att kandidat Beijbom skulle ägna tid och kraft åt lantbrukarna i Minnesota. Nej, han menade att Chicago var mer centralt i emigrationen och att Ulf Beijbom borde studera svenskarna i denna dynamiska metropol istället.

Vid sekelskiftet 1900 var omkring 100 000 Chicagobor antingen svenskar eller svenskättlingar, vilket gjorde Chicago till Sveriges andra stad, före Göteborg i befolkningsvolym.

– Mina forskningar kring svenskamerikaner i denna metropol resulterade i en doktorsavhandling 1972. Den beskriver såväl befolkningsutvecklingen som den sociala situationen för de svenskar som anlände till staden mellan åren 1846 och 1880, berättar Ulf Beijbom.

Skildrade urban emigrant

En förstudie till doktorsavhandlingen var artikeln ”Anders Larsson, västmanländsk pionjär i Chicago”, publicerad 1966. Här skildrar Ulf Beijbom ett mycket framgångsrikt urbant invandraröde. Anders Larsson var en lika tidig emigrant som romanernas Karl Oskar och Kristina. Han tillhörde den religiösa gruppen Erik Jansarna som utvandrade från Uppland till USA på 1840-talet till det som skulle bli Bishop Hill i Illinois.

– När det 150 personer starka församlingsföljet passerade Chicago klev Anders Larsson av. Han hade redan under överfarten till New York upprörts över en del uppfattningar församlingen odlade, till exempel att den som blev sjösjuk saknade Guds välsignelse, säger Ulf Beijbom.

Anders Larsson gjorde halt i Chicago 1846. Han blev kvar där till sin död 1884 och var portalgestalten i stadens starkt växande svenskkoloni. Förmögen blev han också, på läskedrycker som han producerade för törstiga Chicagobor under stadens vanligtvis mycket heta somrar.

Studerar utflyttningen till Brasilien

Utvandringen till USA är och förblir Ulf Beijboms centrala forskningsområde. Men han försöker ständigt hitta nya uppslag kring svenskarnas emigration. Nyligen har han börjat studera utflyttningen till Brasilien, som inleddes samtidigt med emigrationen till USA.

Bakom resorna till Brasilien stod dock kommersiella intressen, tyska bolag som bekostade färden för svenskarna. Detta drev på utvandringen. Under emigrationsvågen på 1890-talet kom Brasilienutvandrarna framför allt från Sundsvallsområdet, och i samband med storstrejken 1909 från Kiruna.

– Arbetslösa och bojkottade industri- och gruvarbetare flydde i desperation med sina familjer till ett nytt ”löftets land” på andra sidan jorden, som dock strax efter ankomsten visade sig vara en skönmålning som kostade många livet, säger Ulf Beijbom.

Han ser framför sig ett både omfattande och spännande kartläggningsarbete, där svenska lokaltidningar är ett viktigt men samtidigt svåröverskådligt källmaterial.

– Denna emigration har inte genererat någon berättare och uttolkare av Vilhelm Mobergs format. Men i författaren Gerda Pehrsons böcker – hennes egen familj tillhörde utvandrarna – skildras både självbiografiskt och skönlitterärt det hårda livet i Brasilien för en gruvarbetarfamilj från Kiruna, säger Ulf Beijbom.

Artikeln publicerades i Släkthistoria nr 5/2016