Många av inspelningarna gjordes i Svenska emigrantinstitutets regi. Detta inspelningstillfälle är från 1943 i Örebro.

© Örebro läns museum

Ljudarkiven kan ge röst åt dina anor

När vi söker på ledtrådar till våra 1900-talssläktingar är det oftast foto, film och brev vi tänker på – men det finns faktiskt ljudupptagningar också. Har du riktig tur kan just din släktings röst ligga i ett arkiv någonstans.

19 januari 2019 av Torbjörn Wester

Visst är det fantastiskt när du hittar ett fotografi på en gammal släkting du aldrig har sett på bild förut? Släktforskningen får med ens liv, det anonyma namnet i antavlan får ett ansikte. Men tänk om du också skulle kunna få höra sedan länge avlidna släktingars röster? Ibland kan det faktiskt vara möjligt. I arkiv runtom i landet finns bandinspelningar av tusentals svenskar bevarade.

De största samlingarna finns i dialekt- och folkminnesarkiven, som lyder under den statliga myndigheten Institutet för språk och folkminnen. På 1930-talet köpte institutets föregångare in inspelningsutrustning så att dess etnologer och dialektforskare kunde göra inspelningar i fält. Senare köptes också en speciell inspelningsbil in. 

Folkminne på dialekt

Fokus låg på att bevara dialekter för eftervärlden, men även folkminnen och folkmusik fäste forskarna stor vikt vid. Ofta kombinerades dessa områden så att de som spelades in fick berätta något folkminne på dialekt. Under de tidiga åren var det vanligtvis äldre personer på landsbygden som spelades in, de ansågs vara mest intressanta för forskningen. 

FÅ FLER FORSKARTIPS I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV!

Deras röster bevarades på grammofonskivor, men på 1950-talet övergick forskarna till att spela in på rullband, vilket gjorde att kvaliteten blev bättre. Det gick då också att göra längre inspelningar än innan.

25.000 timmar ljudmaterial

I dialekt- och folkminnesarkiven, som idag har sina säten i Göteborg och Uppsala men som fram tills för ett par år sedan också fanns i Umeå och Lund, finns uppskattningsvis
25 000 timmar av detta material bevarat. 

Det handlar om över 15 000 grammofonskivor, drygt 18 000 rullband och 9 000 kasettband. Det som gör alla dessa inspelningar intressanta för släktforskare är att insamlarna oftast skrev ner namnet på den de spelade in.

– Namnen är rätt så noggrant angivna och i princip alltid finns det också födelseår och socken angivet. Ibland står det även viss yrkesinformation, säger Erik Petzell, som är forskningsarkivarie på Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg.

På 1950-talet övergick forskarna till att spela in på rullband, vilket gjorde att kvaliteten blev bättre.

© Enköpings museum

Digitalt sökbart 

Materialet är sökbart digitalt i en databas, som existerar i två olika versioner. En publik variant finns på www.sprakochfolkminnen.se. Du hittar fram till den genom att söka på ordet Accessionsregister i sökrutan längst upp på sidan. Denna version av databasen innehåller dock bara en del av allt material och dessutom går det sällan att söka på namn på de personer som spelats in.

Men det finns också en intern version av databasen, som man kan komma åt genom att besöka arkiven i Göteborg eller Uppsala. Det går också att ringa eller mejla till arkiven och be personalen göra sökningar. I den interna versionen av databasen är även de inspelades namn sökbara. Det går även att exempelvis få fram en lista på alla personer i en viss socken som finns inspelade.

En stor och växande del av materialet är digitaliserat och om man söker i databasen på plats i arkiven kan man samtidigt också lyssna på ljudfiler. Om det du vill lyssna på inte är digitaliserat kan personalen plocka fram orginalinspelningen. De kan också på begäran göra en kopia av en speciell inspelning och skicka som CD-skiva eller ljudfil.

Svårt hitta rätt arkiv

Det kan vara lite svårt att gissa sig till på vilket arkiv som material från en viss socken förvaras. Exempelvis finns inte västgötska inspelningar i Göteborg, som man skulle kunna tro. De är arkiverade i Uppsala. En del samlingar från södra och norra Sverige förvaras i Lund och Umeå, där det tidigare fanns dialekt- och folkminnesarkiv. Det är alltså bäst att från fall till fall undersöka var inspelningar som man är intresserad av finns, om man vill lyssna på plats.

Även utanför landets gränser spelades svenska röster in. Under 1960-talet började myndigheten intressera sig för svenskamerikaner och arkivet i Uppsala gjorde under detta årtionde tre inspelningsresor till Amerika, med hjälp av en överskeppad inspelningsbuss.

Inspelningarna leddes av fonogramavdelningens chef Folke Hedblom. Över 850 inspelningar gjordes, där utvandrare eller deras barn berättar om sina liv och minnen. Dessa inspelningar förvaras idag på Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala.

En del av Lennart Setterdahls band med intervjuer på Svenska emigrantinstitutet.

Utvandrarnas hus har inspelningar

Men det finns andra samlingar med mycket mer inspelat material kopplat till Svenskamerika. På Utvandrarnas hus i Växjö förvaras flera samlingar. Det handlar om uppemot 4 500 ljudband med mellan 3 000 och 3 500 intervjuer, både med svenskamerikaner i Amerika och med sådana som återvände till Sverige.

Många av inspelningarna gjordes i Svenska emigrantinstitutets regi. Institutet grundades 1965 och syftet var att bevara minnen från emigrationsåren. Från 1969 var Lennart Setterdahl institutets representant i Amerika och fältarkivarie. Han åkte runt och mikrofilmade material såsom kyrkböcker och svenskamerikanska tidningar och spelade in mängder av intervjuer med svenskamerikaner. Senare fick han också hjälp av sin son Michael.

Det finns även personer som gjort intervjuinspelningar privat och sedan ställt banden till Emigrantinstitutets förfogande, berättar Gunnar Wennerström, arkivarie på Utvandrarnas hus.

– Av dem kan nämnas hembygdsforskare Sven Adolfsson från Vederslöv i Kronobergs län och Gerda och Ed Sundberg i Kalifornien som intervjuat hundratals svenskamerikaner, främst i Kaliforninen, Oregon och Washington, säger han.

Hemvändande emigranter från Öland

En annan samling som förvaras i Växjö är från det så kallade Ölandsprojektet från 1977 med ett femtiotal intervjuer med återvändande emigranter på Öland. Det finns också samlingar som innehåller exempelvis svenska bondkomiker i USA, radioprogram om emigrationen, inspelningar av Vilhelm Moberg och diverse symposier och seminarier.

Uppemot en fjärdedel av samlingarna på Utvandrarnas hus är digitaliserade, men de är inte digitalt sökbara än. Det finns dock goda analoga sökvägar in i materialet för besökare. Register över inspelningarna finns upprättade efter namn på intervjuobjektet, men också efter bandens nummer, län, församling och vem som gjort intervjun.

I en del fall kan banden vara delar av en större samling med material om en speciell släkt eller en person, berättar Gunnar Wennerström.

Man håller på att digitalisera förteckningar över de enskilda samlingarna och förteckningarna ska sedan föras in i NAD, Nationell arkivdatabas.

Ellis Island Oral History

En annan institution som spelat in Amerikaemigranter är amerikanska National Park Service. Sedan 1973 har man bedrivit något som man kallar för Ellis Island Oral History Project.

1 900 emigranter från jordens alla hörn som passerade Ellis Island har intervjuats om sina liv och sina upplevelser när de flyttade till USA. Materialet finns tillgängligt på nätet här. Ett knappt femtiotal intervjuer med svenskar finns där.

Publicerad i Släkthistoria 7/2018

Läs också

Kanske är du intresserad av...