Vad hände med Karl XII:s kreditorer?

Jag har hört talas om de turkiska kreditorer som följde Karl XII tillbaka till Sverige för att se till att hans skulder betalades. Stannade några av dem kvar i Sverige sedan skulderna hade reglerats? Fick de i så fall några ättlingar i Sverige?

21 juni 2018 av Lars Ericson Wolke

Karl XII:s vistelse i exil i det Osmanska riket 1709–14 har lämnat många spår efter sig. Ett av de mera mytomspunna gäller de turkiska kreditorerna, som så sent som för något år sedan ägnades en utställning på länsmuseet i Karlskrona.

Under flykten efter nederlaget vid Poltava fick man inte med sig några större summor pengar och därför lånades under åren i Turkiet betydande belopp, av sultanen själv, av janitsjarerna (de turkiska elitsoldater som hade till dubbel uppgift att skydda och övervaka svenskarna) och av osmanska köpmän. 

När kungen och hans följe lämnade Turkiet för att via Stralsund återvända till Skåne, så lämnade man också skuldberget. Totalt var den svenska staten skyldig 2,5 miljoner riksdaler. Därför följde ett antal kreditorer efter till Sverige. Tillsammans representerade de ungefär halva den svenska skulden, 1,25 miljoner riksdaler.

Kreditorerna placerades i Karlshamn

Den 6 januari 1716 anlände ett fartyg till Karlshamn med ett sextiotal personer, kreditorer med familjer och tjänare ombord. Karl XII bestämde att de skulle inkvarteras i Karlshamn och försörjas med en riksdaler silvermynt om dagen. 

Det var naturligtvis en kulturchock för båda parter. Turkar (sannolikt också några araber), greker, armenier och judar landade i det strängt lutheranska Sverige. Det var en förklaring till att man ville isolera dem i Karlshamn, men trots det tog sig några till Lund eller Karlskrona. Det var dock Karlshamns ungefär 2 000 invånare som först fick möta kreditorerna.

Karl XII tillbringade fyra år i osmanska riket.

Fick utöva religion bakom stängda dörrar

Amiralitetskonsistoriet i Karlskrona grubblade över om de främmande trosbekännarna skulle få praktisera sin religion och det gav kungen tillstånd till. De var ju inte svenska undersåtar utan besökare, men man bestämde också att all religionsutövning skulle ske bakom stängda dörrar. 

De mosaiska trosbekännarna gavs även rätt att omskära sina nyfödda söner om det blev aktuellt. Deras döda skulle själv­fallet också få begravas. Man uttalade dock en för­hoppning om att svenska präster skulle kunna ”övertala någon att antaga den kristna läran och låta barnen döpas”.

En turk avrättades

Väntan kom att bli lång och påfrestande. År 1717 avrättades en turk på Karlshamns kastell för att ha knivmördat en landsman. En judisk köpman avled redan 1716 efter att ha misshandlats av en polsk officer. Slagsmål med stadsvakten förekom, liksom anklagelser om stölder. 

Turken Habil Puska valde att tillbringa väntan med att resa till Lund där han studerade turkiska böcker på universitetsbiblioteket.

Visserligen gjordes en första delbetalning redan 1717, men den gjordes i svenska nödmynt, så det kan knappast ha tillfredsställt kreditorerna. Eftervärlden fick i alla fall en lista med namnen på 22 turkar, 6 armenier och 11 judar som fått pengar.

Karl XII:s död

Karl XII:s död i november 1718 förändrade ingenting. Den grekiske köpmannen Awrahan Rasagli hade 1710 lånat ut kläde både till kungens hovstat och till några dragoner. Inom tio dagar skulle ha få betalt, men nio år senare skrev han till drottning Ulrika Eleonora och bönade om att få ut sina pengar så han kunde resa hem.

Listan med namn på de 22 turkar, 6 armenier och 11 judar som fick pengar i delbetalningen 1717. 

© Blekinge museum

Kreditorerna till Stockholm

Just 1719 flyttades kreditorerna till Stockholm. Så sakteliga började pengar att betalas ut. Först fick turkarna (av politiska skäl) betalt och sedan ett par armenier och tre judar. Dessa kunde i början av 1720 segla till Lübeck och fortsätta hemåt. Först 1724 kom man överens om en återbetalningsplan och de sista kreditorerna kunde resa hem. 

Inte förrän 1738 sändes ett fullt utrustat fartyg till Turkiet som slutlikvid på skuldberget, men det förliste utanför Cadiz och fick ersättas med ett annat svenskt fartyg. Så blev skuldfrågan slutgiltigt reglerad, 29 år efter Karl XII:s ankomst till Poltava.

Maria Jönsdotter åtalades för otukt

En svensk kvinna, Maria Jönsdotter åtalades 1716 för otukt då hon fått dottern Catharina med en judisk dräng. Hon ansåg sig ha blivit lovad äktenskap, men han var redan förlovad hemma i Konstantinopel och ville inte övergå till kristendomen. Varken Maria eller hennes lilla dotter har senare gått att spåra.

Endast en av kreditorerna kom att stanna i Sverige, nämligen Salomon ben Josia, som 1722 döptes i Stockholm och gavs namnet Kristian Fredrik. År 1726 beviljades han skilsmässa från sin hustru i Turkiet eftersom han ville gifta om sig i Sverige.

Några större demografiska spår lämnade således inte dessa kreditorer efter sig. Men deras vistelse var tillräckligt uppmärksammad för att lämna efter sig en omfattande folklig tradition om stort och smått.

Efternamnet Askerson

Efternamnet Askerson har sagts komma av det turkiska ordet för soldat, asker, och beteckna turkiska soldater som följde kungen till Sverige och sedan valde att stanna i Sverige. Om den traditionen kan man bara säga att en turkisk militäreskort följde med kungen, men bara till Pitesti i Valakiet, sedan fick svenskarna klara sig på egen hand. Däremot ingick enstaka janitsjarofficerare bland kreditorerna.

Publicerad i Släkthistoria 9/2017

Läs också

Kanske är du intresserad av...