Ryska soldater kapitulerar för Karl XII vid Narva under stora nordiska kriget.

© Gustaf Cederström/Nationalmuseum

Hur letar jag ryska krigsfångar?

Hur spårar man ryska krigsfångar i Sverige som har bytt namn?

10 maj 2018 av Lars Ericson Wolke

Det finns ingen generell regel för hur man hanterar ett sådant problem, utan det gäller att så långt det går följa varje rysk soldats ”svenska” historia.

Under det tidiga 1700-talet utkämpade Sverige det stora nordiska kriget (1700–21) och lilla ofreden (1741–43) mot Ryssland med förskräckande resultat, men i synnerhet under det första kriget togs ändå en hel del ryska krigsfångar, i synnerhet under krigets första, för Sverige mycket framgångsrika år. 

Gustav III:s ryska krig

Våra senaste krig mot Ryssland slutade ”oavgjort” (1788–90) respektive med en total katastrof, i form av förlusten av Finland och Åland (1808–09). I båda krigen hamnade dock en del ryska militärer i svensk krigsfångenskap, medan också enstaka desertörer sökte sig över till den svenska sidan. 

I synnerhet under det första av de båda krigen, Gustav III:s ryska krig, var antalet fångar inte obetydligt, bland annat sedan svenskarna erövrat ryska örlogsfartyg. 

Mer eller mindre väl utförda förteckningar över dessa krigsfångar kan man hitta främst i de tre samlingarna Stora nordiska kriget, Krigshandlingar 1788–1790 respektive Krigshandlingar 1808–1809, samtliga i Krigsarkivet.

En rysk officer hölls fången på Örebro slott sedan han försökt smuggla ut information under stora nordiska kriget. I  en fönsternisch på slottet anas än i dag klotter på ryska.

Krigsfångarna placerades i mindre städer

Krigsfångarna placerades aldrig i krigsfångeläger som under modernare krig, utan de fördelades främst på olika mindre städer runtom i landet, som Vadstena, Askersund, Arboga med flera. Även i Stockholm placerades ryska fångar. Där blev det länsstyrelserna (och ibland städernas magistrater) som fick ansvaret för fångarnas försörjning.

En del fångar, främst högre officerare, utväxlades ofta medan kriget ännu pågick, men många meniga soldater blev kvar i Sverige.

Namnen försvenskades hejvilt

Ett stort problem är dock identifieringen av fångarna. Redan i de militära krigsfångelistorna kunde svenska skrivare förvandla ryska namn till oigenkännlighet, även om det inte alltid var så. Någon generell regel om försvenskning av namnen fanns dock inte.

När sedan fångarna hamnade i olika städer så kunde skrivare hos länsstyrelsen eller magistraten ytterligare förvanska namnen, om än mest av okunnighet eller slarv.

Några krigsfångar kom att stanna i Sverige och återvände aldrig hem. För till exempel danska fångar var det inga problem, men ryssarna var ju av en främmande religion och därmed måste de konvertera till den lutherska läran om de ville stanna i Sverige.

En sådan konvertering övervakades i första hand av domkapitlet. Där kan det mycket väl ha förekommit att man medvetet försvenskade ett ryskt namn när vederbörande blivit lutheran och därmed betraktades som ”svensk”, men inte heller detta var någon regel.

Publicerad i Släkthistoria 5/2017

Läs i Populär Historia: Karl XII:s ryska krigsfångar

Läs också

Kanske är du intresserad av...