Ryssen kommer... och han kom

Klockaren i Västland har tagits till fånga och utfrågats om vägen till Österbybruk och Gimo. Fienden marscherar i den riktningen, gruvorna i Dannemora är hotade.

Med skyndsam befordran. Det är ordern från löjtnant Öijegreen beträffande det brev som ska föras med ridande kurir till landshövdingen Cronberg i Uppsala.

Läget är nämligen kritiskt. Det är den 4 augusti 1719. Fem år tidigare har Ryssland erövrat Finland och Åland, och längs den svenska kusten står vårdkasar redo att tändas för att varna om fienden skulle komma. I juli kom de första ryska skeppen. Och nu kommer fler. Öijegreen har varit ute vid upplandskusten och spanat. I brevet skriver Öijegreen att 60 skepp har synts på havet och besättningen på 13 har redan gått i land vid Älvkarlebyudd. I Hållnäs är allt avbränt utom kyrkan!

Klockaren i Västland har tagits till fånga och utfrågats om vägen till Österbybruk och Gimo. Fienden marscherar i den riktningen, gruvorna i Dannemora är hotade. Det sägs också att fiendetrupper är på väg söderut från Gävle. Försvaret är svagt och förstärkning behövs snarast.

Vilken ögonblicksbild. Vanmakt är väl den känsla som kommer över en. Hur ska det ha känts för Öijegreen när skepp och trupper närmar sig? Och vad kunde landshövdingen göra? Inte konstigt att byarna och städerna längs roslagskusten skövlades. Redan den 19 augusti intogs Norrtälje, i stort sett utan motstånd.

Mycket har förändrats men den totala ovissheten om när och hur en konflikt utvecklas till krig är densamma.

Tord Karlsson,

redaktör Släkthistoria

Källa: Länsstyrelsen i Uppsala län, landskontoret, handlingar rörande Uppland under krigsåren 1700–1721, GIce:15. Förvaras på landsarkivet i Uppsala.

Läs också

Kanske är du intresserad av...