Tage Danielsson kom från en enkel bakgrund i Linköping och stod alltid på de svagas sida.

© Sjöberg bild

Tage Danielsson – humorn var hans vapen

Få kunde som Tage Danielsson kombinera allvar med fyndiga ordvändningar som fick publiken att tänka ett steg till. Som person var han blyg och värnade det privata.

6 oktober 2018 av Mats Karlsson

Politisk ville han inte vara, men med åren blev Tage Danielssons revynummer och filmer allt mer brännande. Egentligen ville han låta orden stå före upphovsmannen, men när han klev upp på scenen blev han estradör. Budskapet skulle ju framföras.

Nej motvillig var han inte, Tage. Han blev tidigt känd som en lustigkurre, men i grund och botten var han blyg och tafatt. 

Så framställde han det själv i alla fall. En fattigpojk från Linköpings utkant som blev rolighetsminister i Uppsalas studentliv – ”den flaggstång kallad Tage Danielsson, som överst pryds av en trafikfyr, alltid visande rött sken” som kamrater konstaterade när han valdes in i ett litterärt sällskap.

Fattigstipendium till Uppsala

Han kom in i Uppsala tack vare statligt fattigstipendium, föregångaren till dagens studiemedel och studielån som gav begåvade ungdomar från arbetarklassen chansen att gå vidare till högre studier.

Engelska och franska läste han, tänkte bli lärare. Men annat kom emellan. Tage blev en av dem som efter kriget drev en murbräcka in i det formella och klasstyrda studentlivet där namn och akademiskt arv avgjorde vem som gjorde sig gällande. Och han gjorde det med humorn som vapen.

Hatte & Tage

Långt före Hasse & Tage uppstod nämligen Hatte & Tage. Liksom Tage Danielsson tillbringade en god del av sin ungdom i Linköpings folkpark gjorde blivande TV-producenten Hans ”Hatte” Furuhagen detsamma i systerorten Norrköping. Där såg de artister av alla de slag: bondkomiker, stora sångstjärnor, resande teatersällskap, operetter och revyer.

De lärde sig klassiska sånger, jazzstandards och slagdängor – båda var levande jukeboxar. Den ordningsamme Tage förde till och med kartotek över alla sånger.

Tage Danielsson på ett skolfoto från Linköping.

© Bonnier arkiv/TT

I Uppsala möttes de två och skrev egna texter till sångerna som de framförde på Östgöta nations fester. De skrev spex som ”Fara i Mora” om Gustav Vasas öden och äventyr och ”Loppan”, ett banbrytande stycke som år 1950 fick formen av en nummerrevy. Där fick kvinnor för första gången ingå i ensemblen.

Men en annons i studenttidningen skulle komma att bryta Tage Danielssons försök till akademisk karriär. Annonsen gällde ett vikariat på radiounderhållningen i Stockholm.

Pappa chaufför, mamma statarflicka

Tages pappa Ivar Danielsson körde droska på Gismestad herrgård, sydväst om Linköping. När friherrinnan skaffade bil kostade hon på honom ett körkort. Han blev sedan busschaufför åt bland annat regementena i staden.

Nära herrgården bodde statarflickan Elsa Svensson i ett rum med nio syskon. Hennes far var rättare på gården. 1922 gifte sig Ivar och Elsa och de kom att få tre söner, Kalle, Tage och Kjell. Men minstingen, född elva år efter Tage, dog när han bara var åtta år efter att ha blivit påkörd av en bil.

Föräldrarna var väldigt olika. Ivar var storväxt, butter och tystlåten. När det handlade om känsliga saker sa han inte så mycket. Det var Elsa som fick ta hand om svåra samtal med pojkarna när de gjort rackartyg eller hade bekymmer som måste dryftas.

Elsa var utåtriktad och lättsam, sjöng kupletter och spelade amatörteater. Till henne hade Tage en speciell förtrolighet och han beskrev sin uppväxt som trygg; han var omgiven av kärlek och omtanke. Familjen sågs som hederlig och rejäl.

Tage drabbad av polio och tuberkulos

Som pojke drabbades han av både polio och tuberkulos. Han var länge sängliggande och läste allt han kom över, från barnböcker till Shakespeare. Senare fick han jobb i folkparken, där han sålde programblad och godis. Jazz i amerikansk radio och Povel Ramels program Föreningen för flugighetens främjande var andra inspirationskällor.

Hans Alfredson och Tage Danielsson utanför derasskrivarstuga i Vita Bergen på Söder i Stockholm, 1961.

© Jarl Ekenryd /TT

Tage kom att förena sina föräldrars egenskaper på ett sätt som präglade hans artisteri. Han var förtegen om det privata, pratade ogärna om allvarliga saker – utom
i humorns form – och skämtade ofta bort frågor om sig själv. Han betonade gärna hur viktigt det var att dela med sig av glädje.

Tillsammans med Hans (Hasse) Alfredson tog han inte sällan rollen som den eftertänksamma ordningsmannen, medan Hasse gjorde flamsigare figurer.

S:t Lars socken gemensam

En tillfällighet som östgötagenealogen Bo Lindvall noterade för ett tjugotal år sedan är att Tages farfar Gustav Adolf Danielsson och Hans Alfredsons farfar Johan Alfred Andersson växte upp i samma område. De bodde i Skäggetorp respektive Stora Ullevid i S:t Lars socken, inte mer än en dryg kilometer från varandra. Det är säkert något komikerduon också diskuterat, även om de inte gjorde någon affär av det hela.

Medan Hans Alfredsons förfäder bara tillfälligtvis passerade Linköping så var Tage fast rotad på slätten. På hans fars sida hittar vi i stort sett alla kartlagda anor i socknar söder och sydväst om Linköping. Även morfars anor finns i landskapet. Mormors släkt härstammade däremot från Visingsö, där alla kartlagda generationer var lantbrukare.

Även bland de östgötska anorna finns övervägande bönder, men några personer sticker ut. Tages morfars mor hette till exempel Anna Charlotta Karlsdotter Detrier. Hon föddes 1837 på Åby Ödegårds ägor i socknen Stora Åby, som idag tillhör Ödeshögs kommun.

Släkten de Trier i anorna

Hennes pappa var Karl Anders Detrier, född 1804 på samma gård. ”Fadern är ej namngiven”, noteras det i dopboken. Men högst sannolikt var han, med tanke på Karl Anders efternamn, Jakob Henrik de Trier, som då bodde på Åby Ödegård. Han var fältväbel vid Första livgrenadjärregementet och senare kronolänsman i Vifolka härad.

Jakob Henrik de Trier var av välbeställd släkt, hans farfar och farfars far Peter de Trij d y och d ä var brukspatroner på Överum. Farfars farfar Henrik de Trij var myntsmedmästare och senare patron på Gusums bruk. Denna vallonsläkt härstammade, under namnet de sur Trixche, från belgiska Liège.

Tage Danielsson och James Dickson under inspelningen av SVT:s julkalender Herkules Jonssons storverk 1969.

© RT/IBL

Peter de Trij d ä förälskade sig i dottern till en av arbetarna på Gusums bruk, Elisabeth Noé, och gifte sig med henne trots att han därmed gjordes arvlös. Han anställdes på Överum av sin morbror Gillis de Besche och tog så småningom över bruket.

Vallonsläkten de Besche

Släkten de Besche var också valloner och den förste som kom till Sverige, Willem de Besche, var en av dem som införde vallonsmidet i Sverige. Tillsammans med Louis de Geer tog han in smeder till bland annat Finspångs bruk från 1610-talet. Via denna släkt var Tage Danielsson avlägset släkt med bland andra Selma Lagerlöf och Thor Modéen, vars anor tidigare presenterats i Släkthistoria.

Via sin farfars farfar, grenadjären Petter Oppman på torpet Intet i Tjärstads socken, stammar Tage Danielsson också från trumslagaren och ryttaren Kristoffer Jakobsson Schwart. Han var född 1620 i då tyska Böhmen och deltog, blott tolv år gammal, i slaget vid Lützen 1632 som trosspojke. Till skillnad från kung Gustaf II Adolf överlevde han och hamnade i Tjärstad, där han hade förmånen att få ett långt liv. Han dog år 1708, 88 år gammal.

För övrigt kan noteras en rad storbönder med förtroendeuppdrag i trakterna av Kisa med omnejd. Tage Danielsson var också avlägset släkt med skådespelerskan Signe Hasso, etnografen Bengt Danielsson, sportreportern Arne Hegerfors och förre folkpartiledaren Bengt Westerberg. Ett antytt släktskap med Marilyn Monroe har dock visat sig inte stämma.

Tage Danielsson startade melodiradion

År 1954 for Tage Danielsson till Stockholm, där han med sina spexmeriter fick det utlysta vikariatet på Radiotjänsts underhållningsavdelning. Han avancerade raskt till chef. Tage kom, liksom han gjort i Uppsala, som en friskt fläkt och startade bland annat Melodiradion. Den var ett svar på privata reklamfinansierade radiokanaler, framför allt Radio Nord som sände popmusik från en båt på Östersjöns internationella vatten.

Han tog initiativ till Det ska vi fira och långköraren Sommar, ett program där han själv medverkade sexton gånger. Han betonade alltid vikten av att vara tydlig och begriplig. Även om han själv, redan i Uppsala, var en filosofisk ordvrängare av rang var han ytterst noga med att det skulle vara folkligt, att det inte fick bli akademiskt putslustigt.

Revyn ”Glaset i örat” på Berns 1973. Från vänster: Gösta Ekman, Monica Zetterlund, Martin Ljung, Lena Nyman, Hans Alfredson och Tage Danielsson.

© RT/IBL

Träffade Hasse Alfredson

På radiounderhållningen träffade han Hans Alfredson, värvad som manusskrivare till en stab som författade sketcher och sånger till flera program. Idésprutan Pär Rådström, en ung Beppe Wolgers, poeten Lars Forssell och Lasse O’Månsson var andra som Tage lockade dit.

Mycket kritik fick han för värvningen av Sigge Stark, Signe Björnberg, som ansågs skriva billiga skräpböcker. Men Tage försvarade återigen det folkliga framför det akademiska. Hans och Tage började snart skriva material tillsammans och blev kända som Hasse & Tage. 

De sade upp sig från radion och bildade AB Svenska Ord, ett skämtsamt högtravande namn på en firma med tre anställda – allt-i-allon Mona Haskel var den tredje. Fler rymdes inte i den lilla röda skrivarstugan i Vita bergen på Söder i Stockholm.

Filmer, revyer och böcker

”Hasse och Tage” kom att dominera 1960-talets revyscen, i spåren av Povel Ramels banbrytande Knäppupprevyer. Med populära filmer som Äppelkriget och Släpp fångarne loss höll de ställningarna långt in på 1970-talet. Till det kom en rad böcker, där Tage kunde odla sin underfundiga humor i annan form.

Duon skrev även revytexter till bland andra Karl Gerhard och Povel Ramel – ett exempel är Martin Ljungs klassiska sketch ”Fingal Olsson”.

Tage Danielsson undvek att vara politisk, men gav sig med åren alltmer in i debatten. Han kritiserade socialdemokraterna för att ha övergivit solidaritetstanken, han lyfte fram miljöförstöring i filmen Sopor. Och han var starkt emot kärnkraft, vilket han med all tydlighet visade i sin klassiska monolog om sannolikheten för en kärnkraftsolycka.

Humorn som vapen

Den var lågmäld men dräpande – Tage Danielssons adelsmärke. Att le fånigt och avväpna motståndaren var en taktik han även använde privat när någon sagt något korkat som han ogillade. 

Eller som Carl Göran Andrae, professor vid Uppsala universitet, formulerat saken:

”Tage hade komikerrollen som en sköld och som ett vapen. Han gav sig i slang med de här personerna, spelade enfaldig, lockade ut dem på isen och sedan kunde han klippa till dem och såga av dem, fruktansvärt effektivt.”

I oktober 1985 gick Tage Danielsson bort i cancersjukdomen malignt melanom efter flera års kamp. Han var verksam in i det sista och höll ett föredrag i hemstaden Linköping kort före sin död om hotet mot humanismen i samhället.

Publicerad i Släkthistoria 2/2017

Läs också

Kanske är du intresserad av...