Erikslunds gods i Sörmland, där de tre systrarna von Hallwyl växte upp. 

© Hallwylska museet

Systrarna von Hallwyl

De föddes i en av Sveriges mest förmögna familjer och växte upp tillsammans. Alla tre gifte sig tidigt med män ur den egna sam­hällsklassen och fick barn. Men ändå blev deras levnadsöden olika. Möt Ebba, Ellen och Irma von Hallwyl!

19 oktober 2018 av Magnus Bergsten

Familjen von Hallwyl förknippas idag främst med privatpalatset på Hamngatan i Stockholm. Det byggdes 1898 och blev fyrtio år senare museum. Här kan man stiga rakt in i ett exklusiv högborgerlig miljö från förra sekelskiftet.

Bostaden är på hela tvåtusen kvadratmeter. Men den uppfördes för bara två personer: Wilhelmina och Walther von Hallwyl. När de flyttade in här kom de närmast från en elvarumsvåning vid Blasieholmstorg och dessförinnan från Erikslunds gods i Sörmland. Där hade de uppfostrat sina barn, som när palatset på Hamngatan stod klart var vuxna och utflyttade.

Paret von Hallwyl fick fyra döttrar

Wilhelmina var född Kempe, dotter till den tyskättade träpatronen och grosshandlaren Wilhelm Heinrich Kempe och hans hustru Johanna, född Wallis (en brittisk släkt). Det var Wilhelmina som stod för de ekonomiska resurserna, som bland annat möjliggjorde palatsbygget. Hennes man, Walther von Hallwyl, hade sämre ekonomi – men finare anor. Han var schweizisk greve.

Till faderns hemtrakter i Alperna skulle familjen resa flitigt. Man for också regelbundet till en rad andra platser runtom i Europa. Familjen Hallwyl var på sätt och vis mer europeisk än svensk.

FÅ SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

Paret von Hallwyl fick fyra döttrar. En av dem, Elma, dog i en olycka blott ett och ett halvt år gammal (hon fick i sig giftig färg). De övriga tre – Ebba, Ellen och Irma – speglar med sina öden hur högborgerliga kvinnor kunde leva i Sverige för hundra år sedan. 

En blev rösträttsaktivist, en annan slottsfru i Skåne. Den mest kända systern förälskade sig i sonens informator, en skandal som fick föräldrarna att bryta kontakten. Den rubbade också relationerna mellan systrarna.

Ebba med exemens­klassen vid Wallinska skolan 1884. 

© Hallwylska museet

Ebba von Eckermann blev politisk pionjär

Ebba tog studenten som 18-åring, något mycket ovanligt för kvinnor vid denna tid (hennes studentmössa finns bevarad på Hallwylska museet). Som rik arvtagerska var hon ett eftertraktat byte på äktenskapsmarknaden. Redan året efter examen förlovade hon sig med den 32-årige löjtnanten Wilhelm von Eckermann. Han var av tysk släkt, som tilldelats adelskap av ryske tsaren på 1700-talet. En fin herre alltså, men utan förmögenhet. 

Var äktenskapet med Ebba en praktisk allians eller handlade det om äkta kärlek? Lite oklart. Hursomhelst förblev de gifta hela livet och red ut diverse stormar.

Efter ett par år i örlogsstaden Karlskrona bosatte sig paret med sina barn på Södertuna gård i Sörmland. Den hade Ebbas föräldrar köpt och gett dem i present, utan att fråga om lov. Ebba var den som kom att sköta det mesta på Södertuna, eftersom maken tjänstgjorde vid hovet i Stockholm.

Här föddes hennes fjärde barn, sonen Wilhelm, kallad Will. Han dog dock redan som sexåring i difteri, något som givetvis blev en stor sorg för familjen.

Ett speciellt band hade Ebba till sin äldsta dotter, som bar samma förnamn. Liksom modern tog hon studenten och studerade sedan medicin. Även hon skulle dock drabbas av en av tidens farsoter: tuberkolos. Dottern avled 26 år gammal 1914.

Ebba von Eckerman var politiskt aktiv inom högern och varm försvarsvän. Hon pläderade också kraftfullt för kvinnlig rösträtt och engagerade sig i olika sociala frågor. Med dagens terminologi var hon kanske en representant för den ”medkännande konservatism” som ibland blir bortglömd i historieskrivningen.

Ellen i sin ateljé på Villa Alnäs på Djurgården i Stockholm. Hit flyttade hon och Johnny 1922.

© Hallwylska museet

Ellen Roosval von Hallwyl gjorde skandal

Ellen är den mest namnkunniga av systrarna, främst beroende på att hon efter några års äktenskap med officeren och diplomaten Henrik de Maré begärde skilsmässa. Det skedde sedan hon blivit förälskad i sonen Rolfs informator, konstvetaren Johnny Roosval. 

Skilsmässor började bli vanligare i början av 1900-talet, men i samhällets övre skikt var det något som fortfarande inte sågs med blida ögon. Ellens mor Wilhelmina bröt kontakten med dottern under många år. Och en tidigare nära relation mellan systrarna Ebba och Ellen skadades rejält. Ebba fördömde Ellens handlande.

Johnny var tolv år yngre än Ellen och hade nyligen fått sin akademiska examen när de gifte sig. De bodde första tiden i en tvårummare i Uppsala. Snart inleddes dock Johnnys framgångsrika karriär som konstvetare, och Ellen kunde på sätt och viss återta en plats i societeten. Men om hon med första maken hört till en klassisk borgerlighet, kom hon nu att inta en position inom kultureliten.

Ellen utvecklade ett eget konstnärskap, främst som skulptör. Hon slog dock aldrig igenom, utan levde i skuggan av sin mer berömda make.

Ellen var djupt religiös och mycket musikalisk. Ett av de musikstycken hon själv skrev heter ”En sång till Gud”.

Hon fick inga barn tillsammans med Johnny. Sonen Rolf, som var öppet homosexuell (ovanligt vid denna tid), blev berömd som mannen bakom Svenska baletten i Paris, grundad 1920. Rolf var också stor konstsamlare, en samling som senare donerades till Moderna museet i Stockholm.

Irma porträtterad 1920. Då var hon 47 år och etablerad slottsfru i Skåne.

© Hallwylska museet

Irma von Geijer – slottsfru på Vegeholm

Kanske var det Wilhelmina von Hallwyls omvittnade skrockfullhet som gjorde att den fjärde dottern som föddes i familjen inte fick ett namn som började på E. Dotter nummer tre, Elma, hade ju så tragiskt omkommit några år innan Irma föddes.

Irma blev från början mer beskyddad än de andra systrarna, och kom hela livet att behålla en god kontakt med föräldrarna. Hon fick privatundervisning och på Stockholmssocietetens första bal 1892 träffade hon sin blivande make, den stilige underlöjtnanten Wilhelm von Geijer. Ett perfekt parti, kan man tycka. 

Men rykten om att den unge officeren haft en inte helt oskyldig förbindelse med en fröken Adelsköld gjorde att de unga tu fick vänta ett år innan bröllopet bestämdes. Så småningom kom dock Wilhelm att bli paret von Hallwyls favoritmåg.

År 1902 inköptes det nedgångna godset Vegeholm i Skåne till Irma och hennes make. En storslagen restaurering inleddes och inredning av högsta klass inhandlades runtom i Europa, inte minst antikviteter. Wilhelm von Geijer lämnade 1905 det militära, men kom
att kallas ”ryttmästaren på Vegeholm” under hela sitt liv, som varade fram till 1930. 

Detta år dog även Wilhelmina von Hallwyl, Irma förlorade på kort tid alltså både sin make och sin mor. Nu blev de båda barnen, Margit och Erik, ännu viktigare för henne.

Margit kom att gifta sig med Åge Lundström, adjutant till arvprins Gustaf Adolf (nuvarande kungens far). På bröllopet 1932 närvarade flera kungligheter. Erik gifte sig 1945 och tog över driften av godset, som fortfarande finns kvar i släkten. 

Publicerad i Släkthistoria 3/2018

Läs också

Kanske är du intresserad av...