Leif Mannerström fick trygghet hos farmor

Tack vare farmor och sina morföräldrar fick Leif Mannerström en trygg uppväxt. Men att farfar hade ytterligare en familj hade han ingen aning om!

9 februari 2019 av Agneta Tjäder

Att Leif Mannerström skulle gå köksvägen var mer eller mindre självklart. Med en pappa och en farmor som var kockar och en mamma som arbetade i restaurangbranschen hade han matlagning i generna. Några kockar längre tillbaka i släkten hittades dock inte när Leif var med i TV-programmet ”Vem tror du att du är”. Däremot sidenvävare, fattigdom, brottslighet och krångliga familjekonstellationer.

– Som ung drömde jag om att bli fältflygare men blev utslagen i sista uttagningen. Jag var besviken över att missa mitt drömjobb. Vad skulle jag nu inrikta mig på, undrade jag!

Svenska Amerikalinjen

Bli kock, sa pappa. Alla människor behöver äta! Men du ska bli riktigt bra och laga sånt som folk tycker om! Och han såg till att jag fick mina första lärdomar på en riktigt tuff arbetsplats: i byssan på Svenska Amerikalinjens Kungsholm. Jag lovar att det inte var lätt att stå längst ner i hierarkin.

Jag träffar Leif i det stora hemtrevliga köket på Tvärredslund – en gammal förläggargård i Tvärred utanför Ulricehamn. Leif och hans fru Lilian köpte gården som fritidsställe för 13 år sedan och bor där nu permanent.

– Jag är så tacksam över att få bo så här vackert, säger han och tittar ut över sjön Åsunden. Här njuter både vi och våra barn och barnbarn, som är här så ofta de får tillfälle. Det är stor skillnad jämfört med den omoderna lilla lägenheten vi bodde i som unga.

Raoul Wallenberg och Ivar Lo-Johansson

Överraskningarna var många när Leif ställdes öga mot öga med sina förfäder i släktforskarprogrammet för två år sedan. Ett och annat visste han, men det mesta var nytt för honom. Varför han heter Mannerström till exempel. 

Medan förfäderna på mödernet slet som fattiga torpare och bönder på den sörmländska landsbygden var en del av hans anfäder på pappans sida äventyrliga och konstnärliga.

Leif Mannerström började sin restaurangbana i kabyssen (köket) på Svenska Amerikalinjens fartyg m/s Kungsholm.

© Oscar Norberg/Sjöhistoriska museet

– Jag har hört att jag genom mina förfäder på fars sida är släkt med bland andra Raoul Wallenberg, Viktoria Tolstoj, Ivar Lo-Johansson och Tage Danielsson. Men inte kunde jag drömma om att min älskade farmors far var kriminell och inte särskilt långt ifrån att mista huvudet.

Leifs barndom och uppväxt var ganska orolig. Hans föräldrar, den charmige Stockholmskocken Gösta Mannerström och den unga vackra Anna från Sorunda, var nog inte överförtjusta över att bli föräldrar, och när Leif var ett år gick de åt skilda håll.

Växte upp hos farmor

– Pappa var en fruntimmerskarl av Guds nåde, och mamma var nog inte heller av den trogna sorten, säger Leif. Hon träffade ganska snart en ny karl, som hon gifte sig med, och han var inte intresserad av att få en unge med i boet. Så jag hade inte mycket kontakt med henne. 

FLER ÖDEN OCH ÄVENTYR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV

– Det blev pappa som fick ta hand om mig – eller rättare sagt hans mamma – min älskade farmor Cecilia. Hon var ett rejält och manhaftigt fruntimmer, inte olik Julia Ceasar, och jag bodde mest hos henne i hennes tvårumslägenhet på Söder i Stockholm. Hon livnärde sig på att laga mat på sin restaurang plus att hon på äldre dagar drev en kiosk i närheten av fängelset Långholmen.

Farmor Cecilia, som var 56 år när Leif föddes, tog sonsonens uppfostran på blodigt allvar.

Flygarhuva, glasögon och golfbyxor

–Jag tyckte väl att hon ibland gick till överdrift i sina omsorger, skrattar Leif. Hon var så rädd att jag skulle få öroninflammation att hon tvingade mig att ha en sådan läderhuva som motorcyklister hade på den tiden. Att doktorn fått för sig att jag såg dåligt och försåg mig med glasögon, tjocka som flaskbottnar, gjorde inte det hela bättre. Tänk dig den utstyrseln plus ett par vida golfbyxor!

Ringlinjen blev dagis

– När farmor arbetade fungerade spårvagn nr 4 på ringlinjen som mitt dagis. Jag placerades framme hos föraren på morgonen, och sedan fick jag åka med några vändor runt hela Stockholm tills farmor slutade arbetet för dagen. Jag var inte alls orolig, farmor kände ju föraren väl och jag lärde på det sättet känna hela stan.

Farmor Cecilias liv hade nog inte varit någon dans på rosor, även om hon inte var typen som klagade. När hon var i 30-årsåldern träffade hon den stilige jämtlänningen Sigfrid Gerhard Petré, och de slog sig ihop i ett så kallat stockholmsäktenskap. 

1916 föddes sonen Bertil, och 1918 Gösta, som 22 år senare blev far till Leif. Sigfrid, allmänt kallad Sigge, var sjökapten, och eftersom han ofta var på resande fot fick Cecilia stå för det mesta av skötseln och uppfostran av sönerna. Hon ville gärna gifta sig, men Sigge tyckte det var onödigt att gå till prästen.

Farfars andra familj

Hon visste inte att hon delade Sigge med hans fru och fyra barn i Göteborg. Redan 1905 hade han gift sig med Hanna Maria Jakobsson från Östergötland, och när Gösta föddes hade han fyra äldre halvsyskon.

Om Cecilia kände till detta vet ingen. Men Gösta fick inget veta. Inte förrän han som vuxen vid en middag hamnade bredvid en trevlig dam som han slog sig i samspråk med. Det visade sig att båda hade fäder som var sjökaptener. Och inte nog med det – det visade sig att de också hade samma namn!

– Jag måste väl tillstå att pappa ärvt vissa egenskaper efter Sigge, ler Leif. Jag har ganska många halvsyskon, och det är inte otroligt att det fortfarande finns några som jag inte känner till. Jag har också haft en hel del styvmödrar genom åren. 

– Jag minns en gång när jag var 17 år och bodde hos pappa och en av ”mammorna” i Stockholm. De råkade i luven på varandra en natt, och hon körde ut oss på gatan. Där stod vi i ösregnet, men pappa tog det hela med ro. ”Jag har en ny på gång i Göteborg, så vi får ta och åka dit”, sa han. Och det var på det sättet jag blev göteborgare.

Till vänster: Leif med lillebror Kenneth. Till höger: Leifs morfar, lantbrukaren Karl Johan Pettersson var en riktig kraftkarl och tryggheten själv. 

© Agneta Tjäder

Somrar i Sorunda

Någon vidare kontakt med mamman hade inte Leif, däremot med sina morföräldrar, Hilma och Karl Johan, som var bönder i Sorunda. Där tillbringade Leif en rad ljuvliga somrar.

– Morfar var en riktig kraftkarl, minns Leif. En vinterdag när han var ute och jobbade i skogen högg han sig illa i foten men fortsatte ändå att jobba. När han kom hem och fick av sig den trasiga stöveln visade det sig att han huggit av stortån.

Båda morföräldrarna gick bort på 1960-talet, och vid inspelningen av tv-programmet besökte Leif kyrkogården i Sorunda och satte en bukett rosor på deras grav. 

Han visse inte då att mormor Hilmas far och hans föräldrar var västgötar och hemmahörande i Toarp bara någon mil från Tvärred och begravdes på socknens kyrkogård, som ligger inom synhåll från second hand-varuhuset Gärdhem, där Lilian är en trogen kund.

– Tänk om gravarna finns kvar. Jag ska sannerligen gå dit och leta!

Farmors far i kriminell liga

Fin och rättskaffens var däremot inte Leifs farmors far, Carl Magnus Manér, som föddes 1824. När han var i 20-årsåldern var han med i en kriminell liga i Stockholm och hade både rån och inbrott på sitt samvete. En gång mördade ligan en person, men Carl Magnus var inte med då, som tur var för honom.

Han bestämde sig då för att lämna den brottsliga banan och erkände alla brott som han och kumpanerna gjort. Därmed slapp han straff medan ligaledaren avrättades. Carl Magnus namn publicerades i tidningen, och han beslöt då att byta namn. Att det blev just Mannerström kom sig av att han en kväll satt vid Motala ström och filosoferade, och då kom han på sitt nya namn. En sammanslagning av Manér och ström.

Anmäld för hustrumisshandel 

Carl Magnus förändrade sitt liv och blev målare och konstnär och gjorde många målningar i olja och akvarell, de flesta med motiv från Stockholm med omgivningar. 51 år gammal gifte han sig med 36-åriga Clara Johansdotter från Rogslösa i Östergötland. Tio år senare föddes dottern Cecilia Mathilda – Leifs farmor – men något lyckligt äktenskap var det inte. 

Clara anmälde flera gånger sin make för misshandel. Vi vet inget mer om deras liv, bara att Carl Magnus avled 1899 då dottern var 15 år. Modern fick senare flytta till Borgerskapets änkehus i Stockholm, där hon avled 1913.

Kunglig hovleverantör

Carl Magnus far, Carl Magnus Andersson Manér, var till skillnad från sonen en rekorderlig karl. Han drev ett damastväveri i Stockholm, grundat av hans hustru Gustava Fredrikas far, som hette Daniel Heitz. Dennes far, mäster Tönnes Hindrik Heitz, drev Flors linneväveri i Mo i Söderhamns kommun. Han hade ärvt fabriken av sin far, Casper Heitz, som var född 1794 i Westfalen i Tyskland.

Flors Linnemanufakturi var igång från 1729 till 1859. Det var känt vida omkring för sin fina damast, och stora delar av produktionen gick till hovet i Stockholm. Daniel utbildades där och flyttade 1793 till Vadstena och senare till Stockholm. Där startade han ett sidendamastväveri och blev liksom fadern kunglig hovleverantör.

Fattiga Norrlandsfamiljer

På Leifs farfars sida hamnar vi uppåt Norrlandskusten, där många var fiskare. Familjerna var utan undantag fattiga. Det enda de var rika på var barn. Åtta, tio ungar var vanligt. Leifs farfars morfars farfars mor Ingrid fick tolv barn i tre äktenskap mellan 1732 och 1755. När hon gifte sig med artillerihantlangaren Johan Bernard Wunder i Gävle 1748 hade hon med sig sju barn. Hans far var fiskare och drunknade liksom två andra förfäder.

– Det känns sorgligt att få veta hur svårt många av mina förfäder hade det, säger Leif tankfullt. Jag är väldigt tacksam för att jag, trots min oroliga barndom, fått det så bra. Det är nog tack vare den trygghet jag fick hos farmor och mina morföräldrar som jag blivit den jag är.

Publicerad i Släkthistoria 8/2018

Läs också

Kanske är du intresserad av...