Kunglig dispens

Lika länge som lagar och regler existerat har man troligen också kunnat kringgå dem. Som en följd av sträng lagstiftning utvecklades möjligheten att få kunglig dispens i olika frågor.

7 juni 2018 av Fredrik Mejster

Tänk dig att du befinner dig i en situation som du inte vet hur du ska ta dig ur. Lagen ger inget utrymme för räddning och du har ingen möjlighet till rättslig prövning. Det är då, i största förtvivlan, som du skriver till kungen och ber om hjälp. 

Att ”skriva till kungs” blev med tiden närmast ett begrepp, ofta använt i samband med att någon som inte hade åldern inne ville gifta sig. 

Dispenser kunde även sökas för äktenskap mellan nära släktingar, för skilsmässa, mildrande av straff (nåd), återfående av medborgerligt förtroende och mycket annat. 

Kungen domare över alla domare

Sedan gammalt hade kungen den högsta domsmakten i riket. Makten kunde också utövas genom delegation, och i ett försök att lyfta bort domsärenden från kungen som person inrättades 1614 en överdomstol för hela riket, en hovrätt. Domstolen hade säte i Stockholm och hade rätt att döma i kungens namn både vid dennes närvaro eller frånvaro i staden.

Redan året därpå kunde dock den som var missnöjd med kungens dom anhålla hos kungen personligen om en ny prövning. Det motiverades med kungens ställning som domare över alla domare i Sverige och gamla bestämmelser i landslagarna om kungens skyldighet att rätta felaktiga beslut.

Nedre justitierevisionen

Kungens domsrätt kom sedan att utövas av en avdelning av riksrådet, Justitierevisionen. Denna ersattes 1789 av den nybildade Högsta domstolen. Överprövandet av hovrättsdomar sköttes av Revisionskansliet, senare kallat Kungl. Maj:ts nedre justitierevision.

Dispenser, som var resultatet av så kallade ansökningsärenden, bereddes också av Nedre justitierevisionen och avgjordes på olika sätt beroende på vilken typ av ansökan det gällde. 

För tiden före 1809 är det svårt att ge en generell bild av var olika ansökningsärenden avgjordes men i och med 1809 års regeringsform blev det tydligare. 

Återställande av försutten tid (begäran om att en tidsfrist för att överklaga ett avgörande ska börja löpa igen) och resning avgjordes av Högsta domstolen, medan övriga ärenden skulle avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. Statsrådet skulle i dessa fall ha en särskild sammansättning, kallad justitiekonselj. 

Vid sådan skulle justitiestatsministern samt minst två statsråd närvara liksom två av högsta domstolens ledamöter och justitiekanslern. Vid nåd och vissa andra frågor skulle högsta domstolens yttrande inhämtas innan beslut togs.

Flyttades till Justitiedepartementet

Ansökningsärendena blev med tiden färre. 1909 avskaffades justitiekonseljen och beredningen av ansökningsärenden rörande äktenskap flyttades då över till Justitiedepartementet. Kvar för beredning i Nedre justitierevisionen och avgörande i statsrådet var endast ansökningar angående nåd. Dessa flyttades över till Justitiedepartementet 1965.

Publicerad i Släkthistoria 8/2017

Fakta: Dispenserna finns i Riksarkivet

Handlingar kring dispenser går att hitta i både Nedre justitierevisionens och Justitiedepartementets arkiv på Riksarkivet i Marieberg, Stockholm.

Det primära arkivmaterialet är olika typer av inkomna handlingar – förutom ansökningen till exempel prästbetyg, frejdebetyg, utdrag ur domar och medgivanden från föräldrar eller målsman.

Kungl. Maj:ts beslut i frågan finns också bevarat i en särskild arkivserie. Som ingång i materialet använder man diarierna. Här finns hänvisningar till målens nummer och datum med namn på den som lämnat in ansökan. I Nedre justitierevisionens arkiv har dessa diarier personregister.

I Justitiedepartementets arkiv används också diarierna för att hitta hänvisningar. Riksarkivet har dock en sökbar databas på sin hemsida, Konseljärenden (1840–1920), som kan underlätta letandet. Både diariet och databasen innehåller dock endast namnet på den person som lämnat in ansökan. 

Publicerad i Släkthistoria 8/2017

Fallet: Fritz Krans ville gifta sig med sin moster

1906 lämnade sjömannen Fritz Krans in en ansökan om dispens för att få gifta sig med sin moster, Anna Alfrida Stolt. Fritz var född i Stockholm 1882. Mostern var många år yngre än sin syster, tillika Fritz mor och bara fyra år äldre än Fritz. Men någon vigsel dem emellan blev aldrig av. Kungl. Maj:t gav ingen dispens. 

1908 dog Fritz av en abscess i buken under en resa till Sydney, Australien. Kroppen togs aldrig tillbaka till Sverige utan begravdes på närmaste kyrkogård. Kvar i Sverige var Anna Alfrida som nu tvingades gå vidare och släppa alla förhoppningar om att någonsin kunna gifta sig med sin systerson. Året därpå vigdes hon i hemorten Långasjö med hemmansägaren Oskar Alm.

Publicerad i Släkthistoria 8/2017

Läs också

Kanske är du intresserad av...