Chicago hyste den näst största populationen av svenskar i världen runt förra sekelskiftet.

© Library of congress/US

Chicago – svenskstaden

Chicago växte rekordsnabbt till USA:s näst största stad – och lockade många svenskar.

9 mars 2019 av Rasmus Lundgren

Den svenska invandringen till USA porträtteras ofta som fattiga nybyggare och bönder, som i Vilhelm Mobergs Utvandrarserie. Men det är inte hela sanningen. Större delen av svenskarna som valde att flytta över Atlanten slog sig ned i städer, och flest av alla hamnade i Mellanvästerns metropol Chicago.

Vid förra sekelskiftet, när 1800-tal gick över till 1900-tal, bodde i runda slängar 100 000 svenskar i Chicago, fler än vad som under den tiden bodde i Göteborg. Chicago hyste därmed den näst största populationen av svenskar i världen, bara övertrumfat av Stockholm. 

Staden vid Michigans kust grundades 1833 och kom snabbt att växa upp till att bli ett handelsnav och industricentrum i det som då var nordvästra USA och på många sätt porten ut mot vildmarkerna i väst.

På väg mot Bishop Hill

De första svenskarna kom till Chicago redan under de tidiga åren. De flesta var på väg mot väckelsekolonin Bishop Hill som hade grundats längre inåt landet på 1840-talet men med åren slog sig fler och fler ner i den framväxande metropolen. Det gick dock långsamt till en början, men under de följande decennierna skulle antalet explodera.

Swedish Fruit Market, Andersonville, 1930.

Chicagos centrum brann ner

Chicago och hela Mellanvästern hade en mycket torr sommar och höst 1871. På kvällen den 9 oktober, strax efter klockan nio, uppstod av en fortfarande okänd anledning en mindre brand sydväst om centrum. Den hade kunnat släckas men olyckliga vindar och faktumet att de få brandmännen åkte vilse ledde till att den snabbt spred sig långt bortom all kontroll. 

På morgonen den 10 oktober var hela centrala Chicago, runt en tredjedel av staden, en hög rykande aska. Tiotusentals hus var nedbrända, 300 personer döda och över 100 000 invånare bostadslösa. Branden var en tragedi, men också en nystart för det som skulle komma att bli USA:s snabbast växande stad. Nu var allt tvunget att byggas upp igen – fort och säkert. Och det krävde arbetskraft.

FÅ SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

De svenska nödåren i slutet av 1860-talet och framåt ledde till en lavinartad ökning av antalet svenskar som lämnade sitt hemland. Svenska invandrare som kom till USA i mitten och slutet av 1800-talet lockades av klimatet uppe i de norra delarna, och det faktum att regionen var oexploaterad. 

New York överetablerat

New York, redan då den viktigaste staden i den unga nationen, var överbefolkad och skandinaver, tyskar och holländare, tillsammans med andra västeuropéer, reste mot de inre delarna av landet, förbi de stora sjöarna och upp mot vildmarkerna kring Minnesota, Iowa och Wisconsin. 

Alla var tvungna att passera genom Chicago, och många av dessa bestämde sig då för att stanna. Här fanns jobb i överflöd med att bygga upp staden igen, ett nöjesliv och ett redan framväxande svenskt community

Pam’s Beauty Shop, Andersonville. På bilden svenskorna Sally and Pam Lohmiller, 1929. 

Andersonville bygdes i utkanten

Svenskar, som var läskunniga och ofta hade erfarenhet av hantverk från sina jordbruk hemmavid, hade gott rykte som arbetskraft. I centrala Chicago växte världens första skyskrapor upp och mellan gatorna ovanför huvudena på invånarna byggdes tågsystemet ”L” som fraktade folk från förorterna och in till jobben i staden. 

Återuppbyggnaden efter branden fick även betydelse för den svenska befolkningen på ett annat sätt än arbetstillfällen. På grund av brandrisken byggdes den nya staden i sten – så för att ha råd att bygga fick svenskarna, som ofta arbetade i relativt lågavlönade yrken, flytta ifrån centrum till området Edgewater norr om stadsgränserna, där träbyggnader fortfarande var tillåtet. Stadsdelen fick namnet Andersonville efter de många svenskarna.

En miljon invånare i Chicago

På bara 40 år, mellan 1850 och 1890, gick Chicago från att vara USA:s 24:e största stad med knappt 30 000 invånare till att vara den näst största med över en miljon invånare. Under 1880-talet, ett decennium då staden Chicago gick från en halv miljon till en miljon invånare, mer än tredubblades den svenskfödda befolkningen till över 43 000. 

Tjugo år senare hade siffran växt till runt 100 000 och när immigrationen avtog kring 1930 bodde här 65 735 svenskfödda och mer än 140 000 barn till svenskfödda. Chicago var den svenska huvudstaden i USA.

Chicago var kring förra sekelskiftet en farlig stad med problem med organiserad brottslighet, som på 1920-talet skulle nå sin kulmen med Al Capone. Gatorna var skitiga och överallt pågick byggarbeten. Både den enorma befolkningsökningen och själva staden, ett kommersiellt centrum med en betydande industri, lockade både hederliga arbetare ochmindre hederliga lycksökare.

Dalkullan Swedish store i Andersonville. Bilden är från 1930-talet.

Byggherren Andrew Lanquist 

Liksom många andra städer blev Chicago snabbt väldigt etniskt segregerat och nya grupper bosatte sig ofta i närheten av nationaliteter från samma del av världen. Det innebar att de svenska enklaverna ofta låg intill norska, tyska och irländska områden. 

Runt svenskarna växte snabbt föreningar och kyrkor, politiska rörelser och butiker med varor från hemlandet fram. Över 100 tidningar gavs ut på svenska i USA, och Chicago var ett nav i produktionen. Många startade också sina egna firmor, ofta inom byggbranschen. 

Andrew Lanquist, född i Wing i Västergötland, kom att bli en av de mer framgångsrika av dem. Under 1900-talets första decennier byggde han två av Chicagos landmärken som fortfarande står kvar, ”Wrigley Building” vid Chicagoflodens strand och basebollarenan ”Wrigley field” där Chicago Cubs fortfarande spelar sina hemmamatcher.

Pullman i södra Chicago

Det svenska Chicago var uppdelat i två oberoende enklaver, en i norr och en i söder, och de två hade mycket lite med varandra att göra. I norr fanns Andersonville som på kort tid blev ett svenskt område med svenska butiker, krogar och restauranger. En butik var Dalkullan som sålde svenska varor från 1890-talet fram till 1972. 

Söder om staden hade George Pullman startat ”Pullman Palace Car Company”, som tillverkade järnvägsvagnar av finare modell och svenskar blev eftertraktad arbetskraft. Familjerna fick moderna bostäder i den nybyggda staden Pullman söder om Chicago, som fortfarande bär grundarens namn. Lyckan blev dock kortvarig. 1893 års ekonomiska kris drabbade företaget hårt och när de sänkte lönerna men lät de höga hyrorna ligga kvar på samma nivå utbröt en vild strejk.

Runt 30 personer dödades och Pullmans rykte blev rejält fläckat, men företaget överlevde.

Fred Lundin (infälld) utvandrade som tolvåring  med sin familj från Östergötland till Chicago. Han började med att putsa skor och gjorde politisk karriär som språkrör för svenskarna i staden. Mellan 1909 och 1911 satt han i USA:s kongress. Parallellt med politiken gjorde sig Lundin en förmögenhet på att sälja enbärsdrickan Juniper Ale, ett recept som han hade med sig hemifrån Sverige.

Ogifta kvinnor blev hembiträden

Efraim Bensoon, född utanför Nässjö i Småland, arbetade på Pullman ett par decennier efter strejkerna och villkoren hade inte blivit bättre. Det fanns inga fackföreningar och cheferna hade närmast oinskränkt makt, berättade han i en intervju. ”Det var ett slavsystem, som inte kunde förändras. Men depressionen satte stopp på den där fruktansvärda tyrannin.” 

Kvinnor hamnade i andra typer av arbeten. Gunhild Anna Charlotta Malm emigrerade från Sverige till Chicago på 1910-talet och tog i Chicago arbete hemma hos en familj med att städa, laga mat och ta hand om barnen. Hennes historia liknar många av de svenska kvinnor, i synnerhet de ogifta, som bosatte sig i staden. Hon kom att arbeta runt ett decennium hemma hos familjer innan hon gifte sig med svensken Ernfred Erickson. De drev under många år en bensinmack tillsammans i svenskområdet Andersonville.

Svenskminnen i Chicago

Inflödet av svenskar till Chicago upphörde nästan totalt framåt mitten av 1900-talet och nya invandrargrupper flyttade in. Men spåren av det svenska Chicago finns fortfarande kvar om man vet var man ska leta. USA:s näst största apotekskedja Walgreens grundades av en svenskättling i Chicago och finns nu utspritt i hela staden och landet. Swedish Covenant Hospital är ett av de betydande sjukhusen i Chicago och North Park University som grundades av en svensk församling finns kvar i norra delarna av staden.

Det svenska arvet syns inte minst i namnet på stadsdelen Andersonville. Simons Tavern med en svensk flagga utanför dörren i Andersonville, mitt emot det svenskamerikanska museet, har sett området omkring sig förändras under de nästan hundra åren de funnits på samma adress på Clark Street. Längre upp på samma gata låg The Swedish Bakery, där besökaren kunde hitta småkakor som finska pinnar och hallongrottor. De slog igen portarna för gott hösten 2016, efter 88 års verksamhet.

Publicerad i Släkthistoria 8/2018

Läs också

Kanske är du intresserad av...