De fyra bröderna Olofsson med sina respektive vid det gemensamma bröllopet i Lövånger i Västerbotten, 1942. Paren från vänster: Per och Vilma, Daniel och Ruth, Konrad och Astrid, Hugo och Elin.

Bröderna gifte sig samtidigt

En oktobersöndag 1942 hölls fyra vigslar på en och samma gång i västerbottniska Lövånger. Anton Rosendal berättar om sin farmors kusiner och hur deras liv blev efter giftermålen.

26 januari 2019 av Anton Rosendahl

Dubbelbröllop har nog de flesta hört talas om, men fyrdubbelt bröllop är inte lika vanligt. Söndagen den 18 oktober 1942 ägde en sådan vigsel rum i Lövångers kyrka, när fyra bröder från byn Svarttjärn gifte sig. Bröderna – Hugo född 1912, Per född 1915, Daniel född 1916 och Konrad född 1920 – var min farmors kusiner.

Deras far Albin Olofsson, hade blivit ensam med sönerna när modern Anna dog 1933. På gården där barnen växte upp bodde Albin kvar under större delen av livet, innan han flyttade till ålderdomshemmet Hemgården i Lövånger där han avled 1963.

Fyrfaldigt bröllop i Lövånger kyrka

21 år innan dess fick han vara med om när hans fyra söner gifte sig med Elin Rönngren, Svarttjärn, Vilma Hägglund, Svarttjärn, Ruth Öqvist, Tuvan, Skellefteå och Astrid Granberg, Andersvattnet, Burträsk.

Vigselförrättare var kyrkoherde Johan Hedqvist och brudnäbbarna hette Enar Lundström och Solveig Holmer. Det berättas att kantorn fick spela bröllopsmarschen flera gånger eftersom brudparen kom i otakt med varandra när de tågade in i kyrkan.

Den fyrdubbla vigseln blev omtalad på många håll. När de fyra brudparen firade tjugofemårigt silverbröllop uppvaktade tidningen Västerbottens Folkblad dem och bjöd på tårta. 1992, när brudparen skulle ha firat guldbröllop, uppmärksammades detta i samma tidning.

Man skulle kunna tänka sig att ekonomiska skäl låg bakom bröllopet, att det blev billigare att gifta sig samtidigt. Men det var nog inte den främsta anledningen. Bröderna hade en god sammanhållning. Kanske gjorde moderns tidiga död att de kom närmare varandra. De nära banden gjorde att ville gifta sig samtidigt.

Lövånger kyrka.

Alla bosatte sig i Svarttjärn

Vad hände med brudparen i livet? Alla åtta bosatte sig i brödernas hemby Svarttjärn, Lövånger, mellan Umeå och Skellefteå. Äldste brodern Hugo byggde 1943 hus i den norra delen av byn. Där bosatte han sig med hustrun Elin. De fick tre barn. Hugo var lite av en alltiallo i byn, ofta anlitad för olika sysslor. Bland annat agerade han ”byafrisör” och klippte bybor och släktingar. Han var även skicklig lantbrukare.

Hugo var även en man med stort religiöst intresse. Han var kassör i missionsföreningen och en av dem som låg bakom byggandet av bönhuset i byn. Han avled 1972. Elin gick bort 2005.

FLER ÖDEN OCH ÄVENTYR I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV

Brodern Per hade som ung utbildat sig till snickare i Hökmark. Han blev en skicklig möbelsnickare och arbetade bland annat på Burmans snickeri i Bureå. Per och Vilma bodde i bland annat Bodbysund och Svarttjärn. 1960 flyttade de till Skellefteå. Två barn fick de. Vilma, som arbetade i skolbespisningen på Norrhammarskolan i Skellefteå, avled 1978. Per gifte 1985 om sig med Margit Karlsson. 15 år senare avled han.

Diversehandel och busschaufför

Den tredje brodern, Daniel, startade med sin maka Ruth affär i Svarttjärn, Daniel Olofssons diversehandel. Daniel körde buss och Ruth skötte affären. I sysslorna ingick även att sköta byns telefonväxel och post. Affären var igång från 1942 till 1963, då makarna flyttade till Skellefteå. Daniel och Ruth fick fyra barn. Daniel dog samma år som brodern Per, år 2000. Makan Ruth levde till 2009.

Yngste brodern Konrad övertog hemgården efter fadern Albin i samband med giftermålet. Han och makan Astrid fortsatte att driva jordbruket men Astrid arbetade även ett tag som hemsamarit. Astrid, som var född i Andersvattnet i Burträsk, hade kommit till Svarttjärn som piga och det var så hon träffade Konrad. De fick fyra barn tillsammans.

Båda makarna var religiöst intresserade och Konrad var, precis som brodern Hugo, delaktig i byggandet av byns bönhus. 1982 flyttade de till Lövånger och fyra år senare avled Konrad. Astrid bodde kvar till sin bortgång 1992.

Publicerad i Släkthistoria 2/2018

Läs också

Kanske är du intresserad av...