Operasångerskan Birgit Nilsson vid pianot i sitt hem som 27-åring, 1945.

Birgit Nilsson i sitt hem 1945.

© Karl Sandels samling/IBL Bildbyrå

Birgit Nilsson – i sjunde led

Hon blev en internationell storstjärna och bosatte sig utomlands. Men Birgit Nilsson glömde aldrig sin skånska hembygd, där hon ofta gav välgörenhetskonserter.

27 januari 2018 av Mats Karlsson

Med sin slagfärdighet och drastiska humor var Birgit Nilsson (1918–2005) en uppskattad gäst i TV-soffor ända in på 1980-talet. Hennes karriär spände över fyra decennier, på svenska och internationella scener. Hon sjöng på Statsoperan i Wien och gjorde gästspel på operahus världen över. 

Hon var sin tids stora Wagnertolkare och uppträdde 16 somrar som det stora dragplåstret på festspelen i Bayreuth i Tyskland. Men till hemtrakterna kring Båstad återkom Birgit Nilsson alltid. Hon hade sin hembygd väldigt kär, uppträdde här varje år och fick celebriteter att ställa upp gratis, både svenska och utländska stjärnor.

Det berättar Christel Lindström, vars mamma var kusin med Birgit Nilsson. Christel är en av dem som vårdar minnet av sin berömda släkting, bland annat genom ett museum på födelsegården i Svenstad i nordvästra Skåne.

– Birgit var själv med och sjöng under konserterna fram till i mitten av 1980-talet, sedan var hon bara konferencier och arrangör. Alla intäkterna gick till traktens hembygdsförening.

Sjunde led på gården i Västra Karup

Få människor är så fast och gediget rotade i sin hembygds mylla som Birgit Nilsson. Hon var sjunde generationen på gården och i stort sett alla hennes kartlagda förfäder kommer från hemsocknen Västra Karup. Birgit Nilsson brukade skoja om att hon kom direkt från betåkern till de stora scenerna. Och helt sant är att hon kvällen före sitt inträdesprov på Musikhögskolan mjölkade tio kor innan hon hoppade på nattåget till Stockholm.

Pappa Nils Svensson var också mycket hemkär och kunde mycket historier kring gården.

– Han sparade alla papper, beslut och lagfarter, säger Christel Lindström. Han berättade också om sina anfäder, bland annat om farfar Sven Persson, hur han såg ut och hans karaktärsegenskaper. Sven var en gudfruktig och duktig lantbrukare som förbättrade mycket på gården. Och det pratades mycket om Olu, en stark kvinna.

Birgit Nilsson omgiven av pressfotografer 1977.

© Johnny Zaar/Sydsvenskan/IBL Bildbyrå

Olu Persdotter styrde gården

Från Olu Persdotter, Birgit Nilssons farfars farfars mor, har gården med beteckningen Svenstad 2 fått sitt något förvanskade namn, ”Oles gård”. Hon styrde den på egen hand som änka i över tjugo år, genom svåra tider och nöd. Det var inte alltid det fanns mat på bordet eller foder till djuren, så Olu skickade sina tre barn till släktingar i en grannby tills hon lyckades få jorden att bära sig. Äldste sonen kom sedan tillbaka och tog över i slutet av 1700-talet.

Dessförinnan kallades gården ”Valborgs” eller ”Valbors”, med dialektalt uttal efter husaren Hans Wahlberg som var far till Olus tidigt bortgångne make Per Hansson. Wahlberg och hans Elna fick tolv barn tillsammans, men minst fem av dem dog i tidig ålder.

Hustrun Elna Månsdotter var i sin tur dotter till husaren Måns Ståhl från grannbyn Färitslöv, som förmodligen klarade livhanken för att han ansågs för gammal att fara med Karl XII på fälttåget till Ryssland. 

En som däremot var med i Ryssland – fast i Gustav III:s krig långt senare – var husaren Åke Hallström, Birgit Nilssons morfars mormors far. Han kom aldrig hem, utan rapporterades död 1791.

Alla förfäder bönder

Dessa soldater är dock undantag i Birgit Nilssons släkt. I stort sett alla hennes förfäder föddes och dog som bönder, bosatta inom en radie av några få kilometer på Bjärehalvön. Ett antal förfäder var också skeppare och styrmän i handelsflottan och båtsmän i krigsflottan.

Att vara sjunde generationen i rakt nedstigande led på Oles gård förpliktigade. Åtminstone tyckte pappa det när unga Birgit ville utbilda sig till sångerska. För Nils Svensson betydde gården och jorden allt. Där var han trygg och säker, bar aldrig klocka utan gjorde det som behövdes när det behövdes. Att dottern kunde ha andra ambitioner förstod han inte.

Birgit sjöng i kyrkokören

Men Birgit var med i kyrkokören, hon sjöng solo i traktens kyrkor på alla högtider och hon uppträdde på skoldanser och privata fester. Men sånglektioner fick hon inte ta, trots att hon sjungit redan innan hon ens kunde gå. När hon var fyra fick hon ett leksakspiano av en dräng på gården, och i skolan upptäcktes hennes talang av läraren Pamp.

Birgit med mor Stina och far Nils framför sitt barndomshem i mitten av 1940-talet.

© Birgit Nilsson museum

Jo, pappa köpte faktiskt henne en riktig tramporgel, som både hon och mamma Justina spelade på. Justina, född Paulsson, hade en mycket vacker sångröst. Hon fick dock aldrig möjlighet att förädla den, eftersom hon tidigt fick sköta hushållet när modern gick bort. 

Men i hemmet och på bondkalas spelade Justina dragspel och sjöng ”med en ovanligt hög, klar och klangfull stämma”, skriver Birgit Nilsson i sina memoarer La Nilsson.

Nils Svensson gifte sig med Justina

Dessutom var Justina omvittnat vacker och intensivt uppvaktad av traktens bondsöner. Det blev alltså Nils Svensson på Oles gård, tre kilometer från hennes hemby Färitslöv, som fick hennes hand. Birgit blev deras enda barn. 

Pappa gav till sist med sig och lät Birgit, 14 år gammal, ta sånglektioner för en kantor. Hon drömde nu om att bli kyrkosångerska, för opera visste hon inget om. Men så småningom fick hon höra talas om Wagner. Hans musik blev tidigt hennes kärlek och 23 år gammal blev det dags att fara till Stockholm för att söka in på Musikhögskolan.

Av pappa Nils fick hon inte ett öre till studier eller uppehälle. Men mamma förstod dotterns längtan och skickade med egna pengar från ett arv – plus en flaska portvin: ”bra för rösten och mot nervositeten”.

Sjöng för kronprins Gustaf Adolf

Birgit Nilsson blev antagen som en av två bland 47 sökande! Hon utvecklades snabbt och gjorde vintern 1942 sitt första större framträdande på en gala inför bland andra kronprins Gustaf Adolf, som berömde hennes danska uttal i en sång. Hon togs under beskydd av Johannes Norrby, chef för Stockholms konsertförening, som ordnade bejublade konserter med den unga skånskan.

1944 kom Birgit Nilsson in på operaskolan och hon gjorde sin debut på scenen två år senare, som inhoppare i rollen Agathe i Carl Maria von Webers opera Friskytten. Efteråt skälldes hon ut av dirigenten för att hon missat en kvartsnot, men vägrade att be om ursäkt och anmäldes till operachefen som ”omusikalisk och obegåvad och dessutom obstinat”.

Recensionerna blev dock översvallande. Dagens Nyheter skrev: ”Den unga damen har en ovanligt klangskön sopran med dramatisk expansionskraft.”

Birgit Nilsson på scen 1968.

© Benny Wilhelmsson/Sydsvenskan /IBL

Framgången innebar dock inte att hon fick anställning på operan. Hon fick fortsätta sjunga med orkestrar och i kyrkor, och anlitades även av Johannes Norrby på Stockholms konserthus.

Succé på Tivoli i Köpenhamn

Det blev alltfler engagemang och 1947 gjorde hon, precis som Jussi Björling 16 år tidigare, succé på Tivoli i Köpenhamn. Sex år senare delade de två för första gången scen på operan i Stockholm – och då for Birgits far Nils upp till Stockholm för att se och höra. Jussi Björling var hans stora idol...

Vid denna tid hade Birgit Nilsson fått sitt internationella genombrott med framträdanden i Helsingfors, London, Florens och Genua. 1953 gjorde hon sin första roll vid festspelen i Bayreuth. En tradition blev också hennes framträdanden på Statsoperan i Wien, under ledning av dirigenten Herbert von Karajan.

1956 kom Birgit Nilsson till USA och uppträdde på Hollywood Bowl och operahusen i San Francisco och Chicago. Tre år senare blev det dags för legendariska Metropolitan i New York, och dit anlände hon föga primadonnemässigt i taxi istället för limousin. Hon ville först visa att hon dög, skriver hon i memoarerna: ”Värp först och kackla sen! har alltid varit mitt måtto.”

Gift med Bertil Niklasson

Att hon höll sig på jorden bidrog även maken Bertil Niklasson till. De träffades på tåget från Skåne till Stockholm 1945 och gifte sig tre år senare. Han kom från Bjärlöv, läste till veterinär och var inte det minsta intresserad av opera eller ett flärdfullt liv. Men de båda uppmuntrade varann i sina respektive yrken, även om Birgit aldrig sjöng upp sig inför honom för att inte fresta på äktenskapet eller hans nerver...

Till Amerika hade Birgit Nilsson ett särskilt förhållande, trots att Bayreuth och Wien blev de scener hon främst förknippades med. Kanske hänger det samman med att fyra systrar till Birgits far emigrerade, och en av dem blev kvar. Ättlingarna i USA har sedan genom åren besökt sin berömda släktings hemtrakter.

Publicerad i Släkthistoria 3/2016

Läs också

Kanske är du intresserad av...