© Staffan Jönsson/IBL

Avlösningslängderna berättar om kyrkliga straff

I avlösningslängderna finns uppgifter om människor som fått syndernas förlåtelse efter att ha avtjänat kyrkliga straff. Här kan du hitta de mest märkliga anteckningar om livet i församlingen.

8 juli 2018 av Elisabeth Thorsell

Kyrkoarkivens böcker är sorterade i olika serier, alla med bokstavsbeteckningar. Husförhörslängder finns till exempel under AI och flyttningslängder under B medan födelse- och dopböcker sorterar under C och vigselböcker under E.

En serie som kanske inte är så ofta använd är serie G, som kallas avlösningslängder eller ibland absolutions- eller kyrkopliktslängder. Här finns uppgifter om sockenbor som ådömts olika kyrkliga straff, undergått dessa och därpå erhållit absolution (syndernas förlåtelse) och åter upptagits i den kyrkliga gemenskapen. Detta gör att man ibland kan hitta fäder till oäkta barn här.

Kontrollera arkivets egen förteckning

Längderna är inte filmade, om de inte är förda i samma bok som ministerialböckerna (födda, vigda, döda). Men som tur är så återfinns de oftast just där. 

För att se om det finns avlösningslängder för den församling du är intresserad av så räcker det inte med att titta i SVAR:s eller Arkiv Digitals katalog. Du måste kontrollera arkivets egen förteckning för den församling du är nyfiken på. Använd Nationella arkivdatabasen NAD. Sök på den församling du är intresserad av och se om det finns några noteringar om volymer i serie G.

Det är svårt att generellt säga hur vanligt det är att det finns avlösningslängder. Men inom exempelvis Linköpings stift verkar de dock vara ganska frekvent förekommande.

Ministerialboken för Linköpings dom­kyrko­församling innehåller inte enbart, som man kanske kan tro, födda, vigda och döda. Där finns också en avlösningslängd för perioden 1793–februari 1817.

Anteckningar om sockenborna

I avlösningslängderna går det att hitta de mest märkliga anteckningar, som kan leda vidare in i domböcker och andra källor. I Hedemora blev den energiske prästen Andreas Sandel kyrkoherde 1719 efter att ha tillbringat en längre tid som präst i kolonin Nya Sverige. Året efter började han på en liten volym i kyrkoarkivet som heter Anteckning på dem, som lefwa illa, i denna församling, uppsatt från åhr 1720.

Där går det bland annat att läsa om pigan Kerstin på Dräcke: ”En ogudaktig människa, går varken till kyrkan eller Herrens nattvard, ändock har hon ofta blivit förmanad, både privat och publikt i sakristian. Hon har blivit stämd för världslig rätt, och angiven för vördiga konsistorium, men aktar intet: hon har skyllt ibland på att hon hade inga kläder, fick ibland låna kläder så att hon kunde gå i kyrkan, hon kunde likväl läsa katekesen och förstå den någorlunda.”

Gör sig sjuk "av ondska och arghet"

En annan anteckning av Andreas Sandel handlar om en man vid namn Per Matsson som klagar över sin styvdotter Anna Matsdotter i Västerby, en gammal piga. Matsson menar att styvdottern ligger till sängs för ofta. Hon gör sig sjuk ”av ondska och arghet” så att Matsson blir tvungen att ”föda och underhålla henne”. 

Kyrkoherden skriver: ”Jag reste till honom, förmanade henne och förklarade för henne vilket farligt tillstånd hon var i (fara för själens tillstånd), och hon blev sedan bättre.”

Publicerad i Släkthistoria 9/2017

Läs också

Kanske är du intresserad av...