Släktforskarskolan: Välkommen till kyrkböckernas värld!

Nu tittar vi närmare på den viktigaste arkivkällan för släktforskaren: kyrkböckerna. De utgör kärnan i den stora mängd dokument som kan hjälpa dig att hitta dina anor.

Nu tittar vi närmare på den viktigaste arkivkällan för släktforskaren: kyrkböckerna. De utgör kärnan i den stora mängd dokument som kan hjälpa dig att hitta dina anor.

Grunden till den systematiska kyrkobokföringen är de militära utskrivningarna som organiserades i början på 1600-talet. Församlingsprästen fick i uppgift att föra längder över alla män över 15 år, och på en del håll växte detta till allmän kyrkbokföring. I en ny kyrkolag 1686 bestämdes att bokföringen skulle göras på det sätt som sedan kom att gälla i stort sett oförändrat till 1991, när Skatteverket tog över verksamheten.

De viktigaste handlingarna är:

• Födelse- och dopbok

• Lysnings- och vigselbok

• Död- och begravningsbok

• In- och utflyttningslängd

• Husförhörslängd, efter 1895 kallad församlingsbok.

De är alla till hjälp i sökandet.

De svenska kyrkböckerna i original finns hos landsarkiven. De har till allra största del fotograferats av och finns tillgängliga som mikrokort som kan läsas i en särskild kortläsare. Numera finns stora delar av kyrkboksbeståndet även inskannat eller avfotograferat. Hos följande aktörer kan man teckna abonnemang för att ta del av detta:

• Svensk arkivinformation (SVAR)
är en avdelning inom Riksarkivet: www.svar.ra.se

• Företaget Genline som numera är ett dotterbolag till Ancestry: www.genline.se, www.ancestry.se

• Arkiv Digital har fotograferat kyrkböckerna i färg: www.arkivdigital.se

Ibland är det rabatterade priser eller gratis prova på-perioder. Testa gärna då för att se vilken tjänst som passar dig bäst.

Bibliotek och släktforskarföreningar har ofta abonnemang på en eller flera av dessa sajter. Där kan också finnas samlingar av mikrokort att låna och läsa.

Med lite tålamod kan man saxa sig fram mellan olika böcker och hitta information som leder vidare framåt eller bakåt. Eftersom det råder 70 års sekretess är kyrkböcker till och med 1943 offentliga. Böcker som sträcker sig längre fram i tiden är helt och hållet sekretessbelagda. En församlingsbok som gäller från 1935 till 1948 får man alltså vänta ytterligare fem år på att läsa.

När man samlar anor det klokt att anteckna vad man hittat på ett systematiskt sätt. Man kan till exempel ange källan så här: Husförhörslängd Vilhelmina församling AIa:10a (1886–1895) s. 450 Mark. Då har man fått med vilken typ av bok det är, aktuell församling, volym, gårdens namn och en sidangivelse (se exempel på nästa uppslag).

Man kan också spara en bildfil med informationen eller ta en skärmdump (en bild av det datorskärmen visar).

Kyrkoarkivets ABC

Det kan vara bra att känna till kyrkoarkivets alfabetiska indelning:

A. Husförhörsböcker och församlingsböcker

B. In- och utflyttningsböcker

C. Födelse- och dopböcker

D. Konfirmations- och kommunionsböcker

E. Lysnings- och vigselböcker

F. Död- och begravningsböcker

G. Andra längder, till exempel strafflängder

H. Bilagor

I. Skrivelser från Kungl. Maj:t och andra myndigheter

K. Protokoll från sockenstämma, kyrkoråd och skolråd

L. Räkenskaper för kyrka, skola etc.

M. Handlingar angående prästval

N. Visitationshandlingar, inventarieförteckningar

O. Övriga handlingar, t ex över donationer och syneförrättningar

P. Övriga handlingar

Två bra begrepp att kunna

Rote

Gårdarna och stadsdelarna är ofta organiserade i rotar i husförhörslängderna och församlingsböckerna. Det kan vara svårt att hitta ett hus eller en adress om man inte vet vilken rote det tillhör. Ofta, men inte alltid, finns ett register i början på boken som beskriver vilka gårdar som hör till vilken rote.

Rote är ett fornsvenskt ord och betyder ”utbruten del” eller ”avdelning”. På 1600-talet delades gårdar och byar in i rotar, där varje rote skulle hålla en soldat. Indelningen bestod i flera hundra år, men ofta stöter man på att gårdar byter rote. Det finns tyvärr inga kartor över rotarna, så man får lära sig av registren.

Patronymikon

Ordet betyder ”fadersnamn”, och beskriver namnskicket att Anders barn får namnet Andersson respektive Andersdotter. Den kvinnliga motsvarigheten, att man tar efter moderns namn, kallas metronymikon. Patrinymikon var normal namngivning i Sverige fram till slutet av 1800-talet.

Vid denna tid ändras till exempel Andersdotter till efternamnet Andersson i folkbokföringen. Namnen går sedan i arv. Vid den tiden uppstår också det ända in i vår tid vanliga bruket att kvinnan byter namn vid giftermålet.

Tord Karlsson

Läs också

Kanske är du intresserad av...