De tidigare utvandrarna odlade bland annat potatis, morötter och majs. Skördebild från Montana, 1868.

© Nordiska museet

Så spårar du utvandrarna till Amerika

Sökandet efter utvandrare börjar i Sverige. Att granska kyrkböckerna är steg ett.

2 november 2017

Någonstans i din släkt finns det säkert en amerikautvandrare, då nära på en fjärdedel av Sveriges befolkning av olika orsaker lämnade landet under utvandringsperioden 1850–1930.

Även före 1850 förekom det utvandring, men i mindre skala. Enstaka personer gav sig av över Atlanten redan på 1700-talet. Från år 1820 införde USA att ankommande skepp måste lämna så kallade passagerarmanifest. I sådana finns mer än 5 000 svenska utvandrade registrerade, fram till år 1850.

Börja i svenska kyrkböcker

Men emigranterna har även lämnat många andra spår efter sig. Var ska man då börja leta efter utvandrare i släkten? Du kanske har hört att farfar hade en morbror som slog sig ner i USA, men vet inte vad han hette? Då får du gå till kyrkböckerna och reda ut farfars mors syskon och följa dem framåt i husförhörslängder och församlingsböcker tills det står ”utflyttad till Norra Amerika” på någon av dem.

Nästa steg är att finna vart utvandraren tänkte resa. Från 1869 skulle svenska emigranter gå till poliskammaren i utvandringshamnen (vanligen Göteborg) och visa upp sina biljetter och få dem granskade av polisen. Emigranterna skrevs sedan upp med namn, ålder, kön, hemort och destination. 

Emigranten Populär

Dessa listor har registrerats i alfabetisk ordning och finns nu i en databas, som heter Emihamn. Tillsammans med några andra databaser finns den på en CD-skiva, som heter Emigranten Populär. Denna går fortfarande att köpa, till exempel från Rötterbokhandeln. Uppgifterna finns också på betalsidan Emiweb, som även har passagerarlistor. Sådana finns även på Arkiv Digital.

Ellis Island utanför New York var första anhalt för emigranter mellan åren 1892 och 1924.

Emiweb finns också uppgifter ur kyrkböckerna rörande utvandrare. Dessa uppgifter publicerades först på en CD-skiva som hette EmiBas, utgiven av Svenska emigrantinstitutet i Växjö och Sveriges släktforskarförbund, men den är nu slutsåld.

Man bör också se om det finns någon bouppteckning efter föräldrarna till den som emigrerat, alternativt någon bouppteckning efter ogifta syskon, som upprättats efter utvandringen. Där kan det stå var utvandraren finns, eller också står det bara till exempel ”på känd plats i Amerika”.

Castle Garden och Ellis Island

De flesta som lämnade Sverige reste till USA. Den största invandrarhamnen var New York. Redan 1855 ordnade stadens myndigheter en mottagningsstation på Manhattans sydspets, Castle Garden. 

Här fördes listor över ankommande invandrare, dessa finns i dag åtkomliga i en databas. Uppgifterna är dock mycket kortfattade och svårtolkade. Som destination anges i bästa fall en delstat.

FÅ SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

1892 öppnades mottagningsstationen Ellis Island på en ö i New Yorks hamnområde. För de invandrare som anlände till Ellis Island finns mer utförliga uppgifter registrerade, och det blir ännu bättre framåt 1910-talet. 

Man kan till exempel få veta vem en immigrant skulle till, och om det var en släkting eller vän. Så småningom anges också vem som är närmast anhörig i hemlandet, vilket kan visa om man hittat rätt person.

Uppgifterna från Ellis Island är samlade i en databas. När man söker där är det viktigt att titta på det skannade manifestet, annars får man inte fram all information.

Fler invandringshamnar

Andra viktiga invandringshamnar i USA var Boston och Philadelphia. Quebec och Halifax i Kanada tog också emot många immigranter. Listor över vilka som ankom till dessa platser finns på Ancestry.com och FamilySearch.org.

Ett problem när man söker efter sin släkting kan vara att utvandraren skaffade sig ett nytt efternamn när han eller hon väl steg i land – ett nytt svenskt sådant, eller ett amerikanskt. Kanske amerikaniserade han eller hon också sitt förnamn – Jan och Johan blev ofta John, Anders omvandlades till Andrew eller Drew, Lovisa kunde bli Louise och Matilda Tillie.

Folkräkning vart tionde år

Man kan också söka efter en utvandrad släkting i de amerikanska folkräkningarna. Viktigt att komma ihåg då är att man i USA har och har haft en annan syn på folkbokföring än vad vi är vana vid – man nöjer sig med att räkna sin befolkning vart tionde år, och vad folk gör däremellan (flyttar hit eller dit) är det ingen som håller reda på. 

Folkräkningarna (Census), då namn, födelsedata och andra uppgifter registreras, görs på årtal som slutar med 0. Man började 1790 och den senaste skedde 2010, men det är 70 års sekretess, så den senast tillgängliga är från 1940. Census 1890 förstördes i en brand.

Folkräkningarna finns hos exempelvis FamilySearch och Ancestry. Man kan söka över hela landet, i en viss delstat, eller i ett visst county. Somliga delstater upprättade ockå folkräkningar de år som slutar på 5.

Uppgifter om födda, vigda eller döda började delstaterna i allmänhet inte föra förrän tidigt 1900-tal, ibland finns denna information fritt tillgänglig på nätet.

Publicerad i Släkthistoria 3/2016

Rikstäckande databas i Sverige

  • Emiweb, betaldatabas som har passagerarlistor, SCB:s listor över utvandrare från 1830, återinvandrare från 1895 och mycket mera.

Rikstäckande databaser i USA

  • Stephen Morse har utvecklat ett antal förenklade sökformulär, som underlättar sökningar i de stora databaserna, som ofta är komplicerade. För vissa sökningar behövs även ett abonnemang på Ancestry.

På sociala medier

På Facebook finns ett otal grupper för släktforskning. Swedish American Genealogy Group vänder sig både till amerikaner som behöver hjälp i Sverige, och svenskar som söker borttappade släktingar i USA. Gruppen är bara ett exempel på hur man kan få hjälp via sociala medier, olika nätforum, eller genom att söka kunskap på internet.

På Sveriges släktforskarförbunds Anbytarforum finns mängder med frågor och svar om utvandrare som kan vara lärorika att läsa. Förbundet har på sin webbplats Rötter ”Faktabanken”, också samlat många forskningstips.

Publicerad i Släkthistoria 3/2016

Läs också

Kanske är du intresserad av...