Rastgården för cellfångarna på Långholmen i Stockholm. 

© Håkan Lindgren/Scanpix

Fängelsearkiven berättar mer

1800-talets brottslingar granskades hårt och beskrevs noga av fångvården. Noteringarna finns bevarade i fängelsernas arkiv och digita­liseras i snabb takt.

24 november 2017 av Bo Lindwall

Släktforskare älskar brottslingar. Kanske inte alltid de nu levande och inte för att vi vill uppmuntra till kriminalitet, men de historiska brottslingarna gillar vi, och det är för källornas skull. 

Om våra hederliga och strävsamma förfäder – som aldrig gjorde något väsen av sig – vet vi inte så mycket mer än namn och årtal, men när någon har brutit mot lagen så flödar källorna ymnigt.

Vi får inte bara veta vad de har gjort, utan också hur de såg ut. Ögon- och hårfärg, längd och särskilda kännetecken, som att de till exempel hade något ärr på kroppen, var enögda eller haltade, beskrevs noga. 

Vid förhör inför rätten, eller på landskansliet, får vi ofta höra dem berätta sin levnadshistoria med egna ord. På så vis kommer människorna oss närmare och är inte längre bara namn i en födelsebok eller husförhörslängd.

Länshäkten eller länsfängelser

När länen och länsstyrelserna kom till 1635 inrättades också länshäkten eller länsfängelser i respektive residensstad. De övertog så småningom från härads- och stadshäktena de fångar som fått sina böter omvandlade till viss tids fängelse samt de som väntade på att härads- eller rådhusrättens dom skulle överklagas i högre instans.

Beteckningen länsfängelse försvann 1911. Därför kan arkiven nu ha olika namn beroende på vad fängelset kallats vid det tillfälle arkivet levererades till landsarkivet. När det står ”Fångvårdsanstalten i Jönköping”,”Kriminalvårdsanstalten i Växjö” eller ”Kronohäktet i Linköping” i arkivförteckningen, så är det för tiden före 1911 i alla dessa fall länsfängelserna det handlar om.

Fängelsernas arkiv förvaras i respektive landsarkiv och det gäller både läns- och andra fängelser, spinnhus och fästningar. Arkiven är endast delvis digitaliserade, och tyvärr saknas i flera fall arkivförteckningar i NAD (Riksarkivets nationella arkivdatabas på nätet). Här ska vi titta lite mer ingående på fängelsearkivens viktigaste serier.

Fångrulla från Norrköpings spinnhus 1816. En av kvinnorna, Anna Maria Netherwood, bär ett adligt efternamn men verkar inte tillhöra den introducerade ätten. 

Fångrullor

Fångrullorna är en matrikel över de intagna fångarna och redovisar fångens namn, födelsedatum, en kort beskrivning av utseendet, när och var domen fallit samt straffets längd. Där står även om den intagne har straffats för någonting under fängelsevistelsen. Några genealogiska uppgifter finns i regel inte, de finns i stället i fängelsernas kyrkoböcker.

Ett slumpvist valt exempel ur fångrullan för Malmö centralfängelse 1865 får illustrera vad man vanligtvis finner i fångrullorna vid denna tid:

Magnus Lundberg var född den 15/12 1837 i Kristianstad, han beskrivs ha mörkbrunt hår, blå ögon och rundlagt ansikte. Han var 5 fot och 4,8 tum lång och hade en del tatueringar, på högra handen bokstäverna HL och på högra armen en bild föreställande en jakt (fartyg), på vänstra handen ett ankare och på vänstra armen årtalet 1837 samt bokstäverna OJL, ML, AL och ett ankare. Han var dessutom ofärdig å bägge armarnas handleder. Han var dömd av Medelstads häradsrätt för tredje resan stöld den 13 april 1865 till 6 år och 6 månaders straffarbete och togs in på fängelset den 27 april samma år.

8 dygn i cell utan sängkläder

Vid intagningen hade han 49 öre i kontanter, 1 rock, 1 väst, 1 par byxor, 2 par strumpor, 1 par stövlar, 1 mössa, 1 skjorta, 1 halsduk, 1 kläde och 1 kam. På fängelset straffades han den 6 juli 1865 med 6 dygns ljus cell, utan sängkläder, för olovlig bortgång från arbetet, olydnad och fuskarbete och samma år den 29 augusti till 8 dygns ljus cell, utan sängkläder, för brott mot anbefalld tystnad och oordning i arbetssalen. Den 5 september 1870 förflyttades han till ett annat fängelse.

Digitaliseringen av fångrullorna har kommit ganska långt. Hos Arkiv Digital finns en hel del, det som saknas är rullorna från fängelserna i Vadstena och Härnösands landsarkiv samt de från Stockholms stadsarkiv.

Arbete i ett fängelse­snickeri 1940–50.

© Kriminalvården

Fängelsernas kyrkoböcker

Fängelsepastorernas anteckningar kallas i fängelsearkiven för kyrkoböcker och fördes på lite olika sätt fram till 1846 då ett nytt formulär infördes i landets alla fängelser. Precis som fångrullorna är kyrkoböckerna en slags matrikel över fångarna men med andra uppgifter än i rullorna. I dem finns särskilda spalter för familjeförhållanden och uppgifter om föräldrar, syskon, make/maka och barn samt en kortfattad levnadsbeskrivning och ofta pastorns bedömning av den fängslades karaktär. 

Om fången är född utom äktenskapet kan man här få uppgifter om fadern som inte finns redovisade någon annanstans. Ofta är uppgifterna om föräldrar och syskon och uppväxten ”e.e.u.”, det vill säga enligt fångens egna uppgifter.

Fängelsernas kyrkoböcker är glädjande nog tillgängliga digitalt för de flesta fängelser. Arkiv Digital har nästan alla men även SVAR har en del, särskilt för Stockholms stadsarkivs område. 

Det nya formuläret för kyrkoböcker från 1846 infördes också vid Kronoarbetskåren. För den del som var förlagd i Karlsborg ingår de i Karlsborgs församlings kyrkoarkiv. I övrigt förvaras Kronoarbetskårens arkiv med både fångrullor och kyrkoböcker i Lunds landsarkiv, även för kompanierna på Rindö och i Borghamn. De är också digitaliserade.

Biografiböcker

På en del fängelser infördes senare så kallade biografiböcker som tar upp ungefär samma saker som kyrkoböckerna men som är mer utförliga och detaljerade. Ett förtryckt formulär visar vilka saker den fängslade skulle berätta om. Huvudrubrikerna är släktförhållanden och levnadsutveckling med talrika underrubriker.

Under släktförhållanden frågar man till exempel om ”föräldrarnas levnadsställning, yrke, ekonomiska och moraliska förhållanden” och även syskonens ekonomiska och moraliska förhållanden vill man ha reda på. En del fångar hade förstås en bedrövlig barndom, ”fadern, en supig arbetare, visade sin omsorg om familjen genom att slå barnen så ofta han var rusig”, berättar en intagen på fängelset Nya Varvet 1884.

Under levnadsförhållanden vill man bland annat veta hur länge den intagne vistades i föräldrahemmet, hurdan uppfostran var, hur lång skolgången var och vilka föredömen och sällskap den intagne umgicks med under uppväxten, samt vilka omständigheter som lett fram till brottet.

Självklart ville den intagne framställa sig i så god dager som möjligt men ibland var fängelsepastorerna misstänksamma till vad som berättades. ”Fångens inställsamma sätt jämte andra indicier gör troligt att ovanstående uppgifter äro betydligt färglagda till fångens fördel”, skrev pastorn vid Nya Varvet 1884 om en intagens berättelse.

När det gäller volymernas beteckningar kan det vara bra att tänka på att olika arkivarier kan ha förtecknat arkivet på skilda sätt. Så har till exempel i Karlstads fängelse två volymer som i andra fängelser skulle kallas kyrkoböcker, och som har deras förtryckta formulär, fått beteckningen förhörsprotokoll. 

Vid Stockholms stadsarkiv har man brutit ut kyrkoböckerna ur några fängelsearkiv till egna arkiv så att kyrkoböckerna från Långholmen ligger i Centralfängelset Långholmens kyrkoarkiv medan fångrullor och biografiböcker ligger i Centralfängelset Långholmens arkiv.

Fångporträtt

Det är inte alltid så tursamt att gamla fotografier från 1800-talet har bevarats i släkten. Om man däremot har en fånge från senare delen av 1800-talet i släkten kan man ha tur. På en del fängelser finns fotografier av de intagna bevarade. 

Det äldsta fyndet är ett porträttalbum från Malmö länsfängelse 1859–61. Albumet finns tillgängligt digitalt hos Arkiv Digital. Tyvärr är fängelsernas fotografirullor endast delvis bevarade, ofta är serierna inte kompletta och i många fall saknas de helt. 

Däremot finns för hela landet porträtt över frigivna fångar åren 1876–1929 i Fångvårdsstyrelsens arkiv över frigivna straffarbetsfångar, förvarat på Riksarkivet. Det innehåller ett registerblad med bifogat porträtt för varje fånge och är skannat av SVAR och registrerat för åren 1876–1925.


Serien fortsätter 1930–40 i Fångvårdsstyrelsens arkiv, även den skannad av SVAR. Dessa uppgifter sändes även ut till olika polismyndigheter och finns också bevarade i lokala arkiv. Arkiv Digital har fotograferat serien för åren 1876–1910 i Kriminalpolisens Malmöarkiv.

Fånglistor

Fängelsearkiven går sällan tillbaka till 1700-talet men eftersom länsstyrelserna, och senare hovrätterna, månadsvis sände in listor över häktade och fängslade personer i hela riket till justitiekanslerämbetet så finns en omfattande serie fånglistor för åren 1750–1906 i Justitiekanslerns arkiv på Riksarkivet. Observera att före 1809 ingick även Finland.

De håller på att digitaliseras av Arkiv Digital som i skrivande stund hunnit fram till 1822. För tiden 1906–1933 finns fångförteckningarna i Riksdagens ombudsmäns och revisorers arkiv på Riksarkivets avdelning i Arninge.

Fånglistor finns också i landskansliernas arkiv men är ojämnt bevarade och kan ha luckor. Fördelen med JK:s serie är att den omfattar hela landet, har förhållandevis få luckor, och finns på ett och samma ställe. I Fånglistorna hittar man inte bara namn på alla häktade personer, man kan också se när och vid vilken häradsrätt deras mål tas upp vilket ger en direktingång till domböckerna där man finner alla detaljer om fallet. Om domen överklagas och går vidare till högre instans får man även där datum på utslaget och kan söka vidare i hovrätternas arkiv. sh

Publicerad i Släkthistoria 4/2015

Läs också

Kanske är du intresserad av...