Sockenskrivaren hade till uppgift att bokföra vad allmogen ägde, så att skatten blev rätt. Bilden visar en mantals- och röketalslängd över Lochteå socken 1767. 

© Arja Rantanen

Vad gjorde en sockenskrivare?

Vad gjorde en så kallad sockenskrivare? Vad hade han för funktion och var han anställd av kyrkan?

6 juli 2017 av Kristina Ekero Eriksson


Svar Sockenskrivaren var till en början kronans ögon och öron bland bönderna. Det var han som såg till att skatteunderlaget blev rätt, genom att bokföra vad allmogen ägde, hur mycket de skördat och vad de fångat. Ingenting skulle kunna förskingras av fogdarna. Till uppgifterna hörde också att ha hand om sockenkassan.

Men sockenskrivaren var inte bara viktig inom sockenadministrationen. Eftersom alla inte kunde läsa och skriva blev han så småningom en stor tillgång för allmogen, när de behövde hjälp att författa privata dokument.

Historikern Arja Rantanen har skrivit avhandlingen Pennförare i periferin, som handlar om sockenskrivarna hos de österbottniska bönderna i Vasa län mellan 1721 och 1868. Hon beskriver dessa män som ”spindeln i nätet”, som spelade en viktig roll från mitten av 1600-talet till mitten av 1800-talet, då kommunförvaltningen infördes.

Enligt Rantanen hade sockenskrivaren god skolutbildning, vissa hade till och med studerat på universitet. Personen i fråga skulle inte bara kunna läsa, skriva kanslispråk och räkna – kunskap om hur förvaltningen fungerade var också viktig.

Bälter Sven Ersson var socken­skrivare i Mora 1853–62.

© Riksarkivet

Betald av bönderna

Sockenskrivaren kunde ha haft tjänst inom kronan eller handeln tidigare. Däremot var det inte viktigt att ha en lång karriär bakom sig, vanligtvis var sockenskrivaren trettio år när han utsågs. Det var inte ovanligt att han var mångsysslare, till exempel kunde en länsman kombinera sina sysslor med denna uppgift.

På 1600-talet hände det ibland att landshövdingen självsvåldigt utsåg socken­skrivaren, men från 1700-talet valdes han av bönderna på tinget eller sockenstämman. Det verkar också som att man valde att anställa någon som man kände till. 

Även när man hade många kompetenta män att välja bland, föll ofta valet på någon från den egna socknen eller grannsocknen. Var bönderna sedan inte nöjda med sitt val väntade avsked för sockenskrivaren.

Sockenskrivaren var inte anställd av kyrkan, utan det var alltså bönderna som anställde och betalade hans lön. Lönen samlades in genom de så kallade sockenskrivarkapporna.

Publicerad i Släkthistoria 2/2017

Läs också

Kanske är du intresserad av...