Den åldring som sålde sin gård fick ofta flytta till en undantags­stuga på gårdens mark. 

© Normanska arkivet/ IBL

Undantagen berättar om livet på ålderns höst

Undantaget var en sorts pensionssystem för hemmansägare som ofta var noga reglerat i kontrakt. De går att hitta i härads- och rådhusrätter och ger en intressant inblick i livet på ålderns höst.

11 maj 2017 av Mats Hayen

Hennes namn var Anna Maria Andersdotter och hon levde som bondhustru och senare änka i en värld som i romanform skildrats av Lars Widding i en serie av böcker som kallas för Sorundasviten. Här tecknar Widding livet i och kring Sorunda på Södertörn och de människor som levde där på 1800-talet.

Anna Maria var en verklig person från den trakten och hon blev mycket gammal. Hon föddes år 1805 i Söderby i närheten av Tungelsta (cirka två mil nordost om Sorunda) och blev senare bondhustru på gården Söderändan, bara en halvmil från födelseorten. Där blev hon kvar till sin död den 9 februari 1895. Hon blev 89 år gammal.

Skrev fördelskontrakt

Fyrtio år före sin död, vid 59 års ålder, sålde hon gården Söderändan till sina barn och till en sonhustru och en måg. Samtidigt upprättade hon ett så kallat fördelskontrakt vid Sotholms häradsrätt. 

I detta listas alla hennes krav på de nya ägarna, krav som skulle uppfyllas fram till hennes död. Det handlar om byggnader, produkter och tjänster som hon antingen ska få eller som de nya ägarna ska förvalta åt henne.

Andra namn på fördelskontrakt är födoråds-, sytnings- och undantagskontrakt. De går att hitta så tidigt som på 1400-talet och var mycket vanliga långt in på 1800-talet.

Pensionssystem

Dokumenten är spår efter ett historiskt pensionssystem för hemmansägare.

Ett kontrakt innebar i praktiken att en inteckning skapades i den aktuella fastigheten. Dokument av den här typen återfinns därför som regel i härads- och rådhusrätternas serier med inteckningsprotokoll. 

De kan av olika skäl också återfinnas i andra serier i de rättsliga arkiven, eller bevarade i enskilda gårdsarkiv.

Anna Maria Andersdotters undantagskontrakt från 1865. I det listar hon kraven på de nya ägarna till hennes gård. 

© Stockholms stadsarkiv/Mats Hayen

Sålt för tvåhundra riksdaler

Fördelskontraktet på bilden ovan upprättades den 10 januari 1865 och börjar med orden:

”Sedan jag Anna Maria Andersdotter öfverlåtit och försålt till mina barn samt sonhustrun och måg, [namnen räknas upp], det mig i giftorätt efter min avlidne man skattebonden Lars Månsson tillfallne 5/144-dels mantal Söderändan, i Westerhaninge socken, Sotholms härad och Stockholms län, för en köpesumma af Tvåhundra Riksdaler Riksmynt, så skall dessutom nedannämnde fördelsvillkor årligen till mig utgifvas af hemmanet i hvars hand det komma må, neml.”

Hennes kravlista är lång och innehåller en årlig tilldelning av bland annat tio lispund (85 kg) vetemjöl, 24 lispund rågmjöl, 115 liter korn, en fjärding (31,4 liter) strömming och även varor som salt, humle och gråsidor (gråsej). När det gäller potatis skall hon tilldelas tre tunnor med sådana varje år och land att sätta en halv tunna potatis på. Utsädet till potatisen skall hon själv bekosta men både sättningen och upptagningen av potatisen ska köparna av fastigheten ta hand om.

I kontraktet finns också hennes krav på den stuga som sommaren 1865 ska uppföras för hennes behov angivna. Sådana stugor eller torp kallas ibland för undantagsstugor.

I slutet av kontraktet avslutar änkan: ”Köparne tillförbindas att väl sköta och vårda mig.” Anna Maria Andersdotters kontrakt visade sig för hennes del innebära en god försörjning. Hon kunde leva på dess innehåll i hela fyrtio års tid, även när fastigheten sålts vidare till nya ägare.

Ofta starka motsättningar

David Gaunt, professor i historia, har skildrat det svenska undantagssystemet i boken Familjeliv i Norden.
I kapitlet ”Arv och generationskonflikter” beskriver han hur det fungerade i detalj och hur undantag, födoråd, fördelar och sytningar ofta ledde till starka motsättningar på gårdarna.

Det var den extra försörjningsbördan som skapades när ett hemman fick ett så kallat undantag, som ledde till konflikterna. Dessa problem kulminerade enligt Gaunt i mitten av 1800-talet. Därefter började systemet att avvecklas. 

När 89-åriga Anna Maria Andersdotter dog som födorådshjon på gården Söderändan år 1895 var det bara vanligt förekommande i Norrland och på vissa mer isolerade orter i övriga delar av landet. På andra ställen hade en ny tids penningekonomi slagit igenom och de tidigare naturaförmånerna i undantagskontrakten ersatts med regelrätta köpekontrakt.

Via gårdens namn i husförhörslängden får man söka sig vidare i andra dokument, som lagfarter.

Utgå från gårdens namn

Det finns i många fall inga register till inteckningsprotokollen. Det kan göra det svårt att hitta den här typen av dokument. Med hjälp av den fastighetsbeteckning (gårdens namn) som återfinns i husförhörslängden och lite tålamod är det dock i många fall möjligt att söka sig fram till information som rör gårdens ägoförhållanden – som lagfarter, inteckningar och andra handlingar.

"Kvarboende" ger fingervisning 

Om man i husförhörslängden ser att en hemmansägare överlåter gården till sina barn eller andra, och samtidigt antecknas som kvarboende, kan det vara läge att söka efter ett undantagskontrakt eller motsvarande i häradsrättens inteckningsprotokoll från den tid som ägoförändringen skedde.

Läs också

Kanske är du intresserad av...