Skånska Husar- och Dragontroppen i Helsingborg samlad vid förläggningen i Adolf Fredriks kasern i Landskrona, sent 1800-tal.

© Landskrona museum / IBL

Så hittar du soldaterna i släkten

Den svenska krigsmakten krävde mycket personal och många av oss har soldater i släkten. Försvarets intresse för dokumentation gör soldatforskning mycket intressant. Här får du tips om de bästa källorna.

3 mars 2017 av Lars Ericson Wolke

Långt in på 1800-talet utgjorde militärerna, som var såväl soldater till lands som sjömän på flottans fartyg, huvuddelen av de statsanställda i Sverige. Prästerna och tjänstemännen i ämbetsverken och på länsstyrelserna var betydligt färre. Först omkring år 1870 sjönk försvarsutgifterna till under hälften av de samlade statsutgifterna.

Det säger sig självt att många svenskar med rötter i det gamla bondesamhället under 1800-talet och tidigare har militärer bland sina förfäder. Dessa släktforskare är att gratulera, eftersom det är få kategorier i äldre tid, vid sidan av adelspersoner och präster, som är så väldokumenterade som de enskilda soldaterna. Det är tack vare den idoga militära byråkratin som generation efter generation har gnetat på med att registrera, bedöma och dokumentera alla som har tagit på sig ”kronans kläder”.


Ettinga soldattorp vid Mårtsbogården, hembygdsgård i Östervåla, Uppland.

© Einar Spetz

Det är under Gustav Vasas tid vid makten (1523–60) som den moderna svenska armén och flottan föds, och dessutom skapas en för tiden mycket modern och effektiv statlig förvaltning. Den dokumenterar med början i slutet av 1530-talet våra första heltidsanställda soldater i så kallade Militieräkenskaper och Arkliräkningar. Båda samlingarna förvaras på Krigsarkivet i Stockholm.

Dessa båda samlingar ger uppgifter om soldaternas namn och vilket förband de tillhörde samt i vilken fästning, stad eller socken de hörde hemma. Ibland kan man också få uppgifter om deras beväpning i form av armborst eller musköt (en tidig form av gevär). Men annars får vi ytterst sällan veta något om dessa soldater som individer, så det är svårt för släktforskaren att få djupare kunskap om dem. Hembygdsforskaren får däremot ofta uppgifter om hur många soldater som fanns i en viss socken, och vad de hette, vilket kan vara intressant nog.

Under Gustav II Adolfs tid i början av 1600-talet, när Sverige växte och blev en stormakt, byggde man upp ett system med utskrivningar för att få nya soldater till de många krigen på andra sidan Östersjön. Grundregeln från 1619 var att alla män som fyllt 15 år var krigstjänstpliktiga och kunde skrivas ut till militärtjänst sedan riksdagen fattat beslut om att en utskrivning skulle förrättas. Detta kunde ske ungefär vart tredje eller fjärde år. När det var dags kom en militär utskrivningskommission till socknen. Prästen och, självfallet viktigast, alla män infann sig.


Ett utdrag ur en generalmönsterrulla från 1774.

"Utgamla" och "björnrivna"

Grunden i systemet var att prästerna upprättade särskilda Roterings- och utskrivningslängder. Dessa längder finns bevarade för de år utskrivning hölls mellan 1620 och 1680. Dels innehöll de en förteckning över män från 15 år och äldre (roteringslängden), dels en förteckning över de män som skrevs ut vid de olika utskrivningarna (utskrivningslängden).

Här får forskaren inte bara uppgifter om de utskrivna soldaterna, vilka vanligen utgjorde var tionde man, utan också om (nästan) alla andra män i socknen. Självfallet saknas de män som på olika sätt lyckades undgå myndigheternas upptäckt, men annars får vi i dessa längder en redovisning av nästan hälften av Sveriges befolkning.

Här kan man i varierande utsträckning finna uppgifter om männens ålder och eventuella förhållanden som gjorde att de inte kunde skrivas ut till militärtjänst. Noteringar som ”utgammal” eller om någon gått ut som soldat för en äldre bror, till och med anmärkningar som ”björnriven” förekommer i längderna, vars original förvaras i Krigsarkivet. De utskrivna soldaternas öden kan man sedan följa i olika rullor som upprättats i hemlandet eller i någon av fältarméerna på andra sidan Östersjön. Dessa rullor ska man söka i samlingen Rullor -1723.

En båtsman med fru framför sitt torp.

© Krigsarkivet

Värvade och indelta

Det är dock först i och med införandet av indelningsverket år 1682 och under de kommande åren som det militära källmaterialet börjar flöda riktigt rikt. Nu övergick man till frivilliga soldater; lockbetet var ofta ett soldattorp (båtsmanstorp, ryttartorp osv) och en markplätt att bruka. Systemet var i bruk ända till år 1901, då värnplikten i sin moderna form infördes.

Det första belägget en släktforskare brukar få för att en förfader var soldat är ofta en anteckning i en kyrkobok om att mannen i fråga var soldat, knekt, dragon, ryttare, båtsman, gardist eller artillerist. Redan valet av beteckning på honom ger en viktig ledtråd. En gardist eller artillerist tillhörde någon av våra värvade, icke indelta, förband i städerna eller vid fästningarna. Kallas han båtsman var han förstås sjöman i flottan. En dragon, husar eller ryttare var kavallerist i armén, även om dragonerna tidvis slogs till fots, medan knekt eller bara soldat betyder en fotsoldat vid den indelta arméns infanteriregementen.


Med jämna mellanrum inspekterades soldattorpets skick. De rapporter som skrevs är en läsvärd källa.

© G Nyblaeus och V L E Sparre / IBL

Indelta hittas i Grill

En värvad soldat söker man i ett av de förband som låg i någon garnison, till exempel Artilleriregementet eller Svea och Göta Livgarde. De indelta soldaterna på landsbygden kan man spåra genom Claes Grills standardverk Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket, en bok som ursprungligen utkom på 1850-talet men som sedan har getts ut i flera nytryck från 1978 och framåt. Här kan man slå på en socken (till exempel den i vars kyrkobok man hittade uppgiften om sin förfader) för att få veta vilket regemente inom armén eller båtsmanskompani inom flottan som rekryterade inom den socknen.

Via Grill kan man sedan gå vidare och ta reda på vilket kompani inom regementet och vilket nummer som soldaten sannolikt hade.

På det här stadiet ska man också söka sin förfader i den stora databas som, delvis utifrån olika regionala databaser, har byggts upp hos det Centrala soldatregistret i Axvall. Registret har hundratusentals soldater, soldathustrur och soldatbarn registrerade tack vare flitigt arbete av en mängd forskare runt om i landet.

Artilleristerna i Wendes artilleriregemente är samlade i Landskrona för övning någon gång på 1890-talet.

© Landskrona museum / IBL

Generalmönsterrullan

Med den eftersökta soldatens nummer från Grills bok i handen kan man också gå vidare till de militära arkiven på Krigsarkivet i Stockholm. Den källa som man stöter på först är Generalmönsterrullan. En sådan skulle upprättas vid den stora mönstringen med regementet vart tredje eller fjärde år, även om intervallerna
i krigstid kunde bli betydligt längre.

Alltifrån 1680-talet fördes dessa generalmönsterrullor i fyra exemplar. Det första sändes till landshövdingen och förvaras i dag i respektive landsarkiv. Det andra exemplaret sändes in till den högsta lantmilitära myndigheten, Krigskollegium. Det är detta exemplar, som förvaras i Krigsarkivet, som är mikrofilmat och huvudsakligen används av forskarna.

Ett tredje exemplar av rullan behölls av regementschefen, medan den fjärde rullan delades i åtta delar och fördelades mellan de olika kompanicheferna inom regementet. Såväl regements- som kompanichefens rulla finns nu i regementets arkiv i Krigsarkivet.

Vad berättar då en generalmönsterrulla? Genomgående är att uppgifterna blir mera utförliga under 1800-talet än för tidigare perioder, men vissa grundläggande uppgifter förekommer hela tiden.


En soldatrulla från 1639.

Modig, Djärv, Ren...

I generalmönsterrullan anges soldatens nummer, den rote han hörde till (det vill säga de bönder som rekryterade honom och försåg honom med ett soldattorp med mera) och hans namn. Ofta döptes soldaten av kompanichefen och fick ett särskilt, bland kompaniets hundrafemtio soldater unikt, soldatnamn.

Det kunde vara Modig, Djärv, Bäver, Ren, Segel eller Ankare. Men också för oss mindre självklara soldatnamn som Grankvist, Lövberg och Blomgren. En civil rekryt vid namn Nils Nilsson kunde således förvandlas till Nils Modig, för att efter trettio års tjänst återgå till att bli Nils Nilsson.

Mot slutet av 1800-talet blev det allt vanligare att de pensionerade soldaterna behöll sina soldatnamn när de fick avsked och därmed fördes många soldatnamn vidare som civila familjenamn. Det är förklaringen till att många svenskar i dag bär på soldatnamn, ibland utan att de ens känner till det.

Därefter omtalar rullan hur gammal soldaten är och hur länge han har tjänstgjort i armén. Inte sällan visar det sig att rullans åldersuppgifter inte stämmer med motsvarande uppgift i kyrkboken. Då bör man som regel i första hand lita på kyrkböckernas uppgifter, eftersom prästen hade som sin primära uppgift att hålla reda på församlingsbornas ålder, även om felaktigheter även kan förekomma där.

Även hästarna blev noggrant registrerade i rullorna. Här är konstapel Helge Nyberg till häst på A 3 i Kristianstad 1925.

Hustru och häst

I de militära rullorna var man mindre noga, då det i första hand handlade om huruvida soldaten var tjänstduglig eller inte. Däremot kan man som i regel lita på de uppgifter om tjänstgöringstid som anges, eftersom det var något som militären hade all anledning att hålla reda på.

Rullan uppger också hur lång soldaten var, men den uppgiften får tas med en liten nypa salt, eftersom längduppgifterna för en och samma karl kan varierade upp och ned mellan olika mönstringar. Slutligen anges också huruvida soldaten är gift eller inte (hustruns namn uppges aldrig, bara att en sådan finns). För ryttarna vid kavalleriet anges även grundläggande uppgifter om hästen: ålder, färg, storlek och eventuellt skick. I en särskild anmärkningskolumn noteras uppgifter om sjukdom eller annan frånvaro vid mönstringen, om bevistade fälttåg eller eventuella skador.

När man gått igenom de grundläggande uppgifterna i ett antal generalmönsterrullor så blir nästa steg att söka upp de olika rullor som kan komplettera den erhålla informationen. Nästan alla förvaras i respektive regementes eller båtsmanskompanis arkiv i Krigsarkivet, några få i respektive landsarkiv.

En skolplansch rån 1945 visar knektar med familj och torp. Texten lyder "Den indelta soldaten under Karl XII:s tid". 

Sjuka eller straffade?

Mellan generalmönstringarna upprättades så kallade brödmönstringar som försågs med uppgifter om vad som hände mellan två generalmönstringar. På det sättet kan brödmönstringsrullan täcka en viktig del av luckan mellan två generalmönstringar. I dessa förekommer i stort sett samma uppgifter som i generalmönsterrullorna.

Under den korta perioden från cirka 1885, då man upphörde att föra generalmönsterrullor, och fram till indelningsverkets upphörande åren efter 1901, så fördes särskilda stamrullor över den fast anställda personalen eller stammen.

Det finns också en rad andra rullor som ger pusselbitar till historien om ens militäre förfader. I kommendörrullor hittar man, främst för 1800-talet, uppgifter om arbetskommenderingar, när indelta soldater sattes att bygga till exempel Göta kanal och järnvägarna i södra Sverige eller att bevaka de intagna på Långholmens fängelse i Stockholm. Sjukrullorna berättar, främst under 1800-talet, om vilka soldater som var sjuka under övningar och arbetskommenderingar, medan den soldat som misskötte sig på något sätt antecknades i särskilda straffrullor. Här anges år efter år vilka förseelser en soldat har gjort sig skyldig till: fylleri, ordervägran, slagsmål med mera.

Om man hittar en soldat i dessa rullor skall man, utifrån rullans datum för domen, söka honom i de militära domböckerna, krigsrättsprotokollen, för att få fullständig information om respektive fall. Den soldat som hela tiden skötte sig förekommer naturligtvis inte i dessa rullor, men har man en mindre skötsam förfader kan straffrullorna visa sig vara ett rikt och intressant material.

För alla dessa rullkategorier gäller att de är fylligare under 1800-talet och då i synnerhet dess senare del, än under tidigare perioder. Dessutom finns större möjligheter att hitta uppgifter om officerare än om enskilda soldater.


Kontrakt och syneprotokoll

Två typer av handlingar får man absolut inte försumma att söka efter. Den ena är den första handling som upprättades när en man blev soldat, nämligen soldatkontraktet. Kontrakten är mycket ojämnt bevarade, men finns i alla fall från 1800-talets början och ibland tidigare. Här redogörs för det avtal som soldaten och regementet träffade med rotebönderna om de villkor som skulle gälla för knekten, till exempel vad avsåg leveranser av utsäde och extra lass hö eller hur mycket vinterved soldaten fick hugga i böndernas skogar.

Den andra typen är torpsyneprotokollet. Med olika mellanrum, i synnerhet vid skifte av innehavare på torpet, skulle detta inspekteras av företrädare för regementet och rotebönderna. Under inspektionen antecknades alla brister och fel som skulle åtgärdas av bönderna, till exempel dåliga golv eller dörrar, en trasig skorsten eller en utsliten gärdesgård. Om man har tur och protokollet är utförligt kan man som forskare få åtskilliga uppgifter om utseendet på själva torpet, fähusen och de små ägor som hörde till torpet.

För officerarnas boställen gäller att även de inspekterades och här finns i allmänhet än mer utförliga syneprotokoll. Genom det här källmaterialet kan man få lite liv i soldatens miljö där han bodde och verkade i fredstid.

I krigstid fördes olika typer av rullor, alltifrån embarkerings- eller inmönstringsrullor som gjordes upp vid utskeppningen till en krigsskådeplats, följda av rullor uppgjorda vid olika tillfällen i fält, och slutligen sådana som skrev när förbandet kom hem efter kriget. Dessa olika rullor är bevarade i högst olika grad, men när de finns så ger de kunskap om vilka fälttåg som soldaten hade deltagit i, och om han blivit sårad, hade stupat eller tagits tillfånga av fienden.


En klassisk bild av den indelte soldaten. Hustrun bär hans gevär och i bakgrunden syns torpet.

Få spår av familjen

De här uppräknade handlingarna är de viktigaste för den som forskar efter en soldat eller båtsman, men de kan kompletteras med uppgifter ur olika rapporter, orderböcker, räkenskaper, jordeböcker och andra handlingar i regementets, båtsmanskompaniets eller andra militära myndigheters arkiv. Ytterst sällan skymtar vi soldatens familj i det militära källmaterialet. Men i Krigsarkivet förvaras en stor samling suppliker eller böneskrifter där änkor efter soldater och båtsmän har begärt att få ut makens innestående lön, och det finns också en del räkenskaper över begravningshjälp som utbetalats till änkorna. Först då dyker kvinnorna upp i de militära handlingarna.

Trots sina brister av olika slag är de militära arkiven så rika att man ofta kan få veta bra mycket mera om soldaterna, ryttarna och båtsmännen, än om deras rotebönder, i synnerhet om kyrkböckerna uppvisar luckor. Därför är de släktforskare som har soldater i släkten att gratulera.


Digitala källor

I dag kan soldatforskaren söka alltfler uppgifter på internet utan att behöva besöka ett arkiv. Exakt vad som finns tillgängligt på nätet förändras bokstavligt talat minut för minut. Uppgifter om var man hittar en stor del av arkivens källmaterial kan idag sökas via den Nationella arkivdatabasen (NAD), som nås via Riksarkivets hemsida: www.riksarkivet.se. Både Krigsarkivet, landsarkiven och Svensk arkivinformation (SVAR) ingår i myndigheten Riksarkivet och nås således på samma hemsida.

Viktiga typer av handlingar för soldatforskaren kan sökas via Arkiv Digital (www.arkivdigital.se) och Ancestry (www.ancestry.se). Det Centrala soldatregistret, vars register administreras i samverkan med Föreningen DIS i Linköping, kan nås via länk från www.soldatreg.se.

Artikelförfattaren Lars Ericson Wolke är professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan i Stockholm och var i många år ansvarig för Krigsarkivets forskarservice. Han skriver regelbundet i Släkthistoria.

Några boktips:

Svenska knektar (1997, ny utgåva 2002) av Lars Ericson Wolke.

Soldatforska! Hur jag finner mina militära färfäder (2012) av Lars Ericson Wolke.

Soldattorp i Uppland (2011) av Kristina Berglund.

Raskens (1927) av Vilhelm Moberg.

Berättelser ur min levnad (1968) av Vilhelm Moberg.

Läs också

Kanske är du intresserad av...