Gustaf Westerlund förde dagbok under sina tre år i Gällivare.

Prästfamilj mötte misär i Lappland

Det var svårt att vara präst i Lapplands inre på 1840-talet. När Gustaf Westerlund kom till Gällivare fann han en misskött församling. Hans målande beskrivningar finns i dagboksanteckningarna som släkten hittat.

4 juli 2017 av Curt Carlsson

Prästen Gustaf Westerlund var min frus farmors morfar och föddes år 1801 i Härnösand. Han växte upp med sin ensamstående mor i Härnösands fattiga områden. Han fick möjlighet att läsa till präst och hade dessutom turen att få gifta sig med sin stora kärlek, Brita, som vuxit upp i stadens förnämsta kretsar. 

När han hade prästvigts kunde de sätta bo i Fredrika i Lappland, där han fick sin första tjänst. Den följdes av andra tjänster innan de slutligen bosatte sig i Jokkmokk. De kom att få sjutton barn.

Vi vet mycket om Gustafs liv genom hans memoarer Till mina barn: En kort Biographi (om mig sjelf), som täcker en stor del av hans fascinerande livsöde. Det är en lågmäld historia skriven med en underfundig humor.

Skrev brev och hjälpte till med vård

Att vara lappmarkspräst på 1800-talet var ingen glamorös tillvaro. Församlingarna var fattiga, med få församlingsbor spridda över stora områden. Den samvetsgranne prästen kunde nära nog slita ihjäl sig för att orka besöka avlägset boende och samtidigt hinna med alla förrättningar i kyrkan.

Han var också ofta den ende som kunde skriva brev till myndigheter, och hade dessutom en roll i sjukvården då dessa församlingar sällan hade en läkare. De präster som inte klarade av livet i lappmarken hamnade inte sällan i alkoholism och uppgivenhet.

Om allt detta kan man läsa i memoarerna. Hans barnbarn Hans G Westerlund renskrev anteckningarna på 1880-talet, och när vi hörde att det fanns efterlämnade papper på Kungliga biblioteket var det med spänning vi gick dit. Tänk om det tusensidiga originalet till memoarerna skulle finnas där.

Okända dagboksanteckningar

Det gjorde det inte. Men väl en bunt med, av Hans G Westerlund renskrivna, dagboksanteckningar från Gällivare åren 1846–49. De var helt okända för oss släktingar.

År 1846 fick Gustaf Westerlund tjänst i Gällivare i norra Lappland. Han reste dit med sin familj, och under de tre år som tjänsten varade förde han dagbok, vars innehåll nu var återfunnet.

Gustaf Westerlund tjänstgjorde i Gällivare kapell 1846–49 som hjälppräst och skolmästare.

"Ett syndamörker av okunskap"

Med stort intresse läste vi igenom dagboksanteckningarna. Det var ingen rafflande läsning, men väl så intressant; de ger en god bild av dagligt slit utan större höjdpunkter. Den annars så inspirerade Gustaf tappade snart lusten att brodera sin text och det handlade till sist inte om mycket annat än vädret och postgången.

Hans egen uppfattning om Gällivare var att det var ”ett syndamörker och en okunskap” av ofantliga mått och att han och Brita ”tråkade” sig igenom de tre åren där, innan han blev kyrkoherde i Jokkmokk.

Gällivare var vid denna tid en verklig utpost i vildmarken, och församlingen hade av tre generationer av prästsläkten Björkman vanskötts å det grövsta. Superiet var förhärskande och den nyktre Gustaf fann förvånad och förfärad hur livet levdes i gruvbyn.

De anlände den 2 april 1846 till Gällivare efter en resa på 42 mil från Arvidsjaur. Vid ankomsten hade de sex av sina barn med, sedan de hade lämnat sex av de äldre utefter vägen, för studier i skolor eller inackorderingar hos familjer. De hade ändå 20 personers hushåll i Gällivare, då de skulle hushålla för skolbarnen i skolhemmet.

Oläst bibel och oordning

De första sidorna i dagboken från Gällivare är verkliga pärlor, där Gustaf ger oss prov på sin stillsamma humor och ironi.

”I dag Söndag den 19 April frågade jag prästerna hvad det var för stor bok, som låg på sidan vid Predikstolen. De visste det ej. De gissade om det skulle vara en Bibel eller hvad annat. Vi tog ned boken och dammade af den och det befanns vara Carl XIIs Bibel i folio. Ett kännetecken att Presterna här icke äro särdeles skriftlärda, eller bry sig om Skriftens lärdom, då de icke veta hvad bok, som legat i flera Herrans år vid Predikstolen, derifrån de dock så mången gång predikat för sina åhörare.”

”I Sacristian ser rätt snuskit och oordentligt ut. Författningar och Kungörelser ligga huller om buller bland damb och urtuggade Tobaksbussar. En ny Kungörelse af vigt rörande Malmforslin låg för fottramp på gålfvet nedsuddad af Tobaksspåtta.

En nomadskola i Gällivare under 1900-talets första decennier. När samerna flyttade runt följde särskilda nomadlärare med under en del av året.

© Erik Bergström

Om långfredagen läste den ena presten Evangelium för Altaret; ett misstag. Den andre Presten, gamla Johan Björkman är ännu vid 62 år lätt på foten och icke trög vid presterliga förrättningar, men han super och ligger stundom i fyllan som ett Svin. 

Den andre Henric Laestadius synes vara en commoder herre. Och lat som sköldpaddan. Dessa två förestå nu alla Presterliga förrättningar här i Gellivare. Deras predikoföredrag tyckas vara lånade ur Åströms eller Hagbergs predikningar. En lära, hvarvid Gellivareborna tryggt insomna i kyrkan.”

Bruka jorden och fixa huset

Livet för prästfamiljen handlade inte bara om kyrkliga angelägenheter. Det gällde också att sätta i gång jordbruket när våren kom och sätta huset i stånd.

”April den 21. Afreste min hustru 5 mils väg till en större by, Nattavare (der bor idel Lappar) för att skaffa sädespotatis, hvarpå råder stor brist. Tunnan kostar här 5 rdr. Korn kan fås för 13 rdr.

April den 22. Återkom min hustru från Nattavare och hade förskaffat 1 tunna potatis jämte något kött. Resan aflopp lyckligt i högst dåligt före, ty vägarna börja slå.

Den 23. Yrväder. Lånte 10 Tegelstenar, lagade Bakugnen.”

Sex elever

Efter några veckor i Gällivare blir det också bättre fart på skolundervisningen.

”Den 25. I dag tog jag ned ur Skolbokhyllan den Lapska Bibelen och började läsa däri och voro bladena liksom fastvuxna vid hvarandra. Troligen har denna höga bok legat obegagnad flera herrans år. Skolbarnen, 6 till antalet, läsa nu hvarje dag ifrån 6 till 8 timmar om dagen. Tri äro något för sig komna, men tri äro abc-darier [nybörjare]. Ett förfärligt tråk att lära dem.”

Våren dröjer och djur och människor lider.

”Den 26 afsände jag bref; till Svägerskan i Gamla Carleby, till Hr J. Bodell, Luleå, till Pastor Engelmark samt till Länsman Edin, Arvidsjaur. Redan den 25 ankom Nybyggaren Carl Björkman med sin häst mil härifrån och släppte honom på bete i Staden; förunderligt. Släppa en häst på bete medan 2 alnars snö ligger. 

Man brukar här i orten bli utan hö i April och början av Maji.; sedan stillar man med boss och gödning. Om sjelfva Påskdagen firade man här 2dra Böndagen; också ett besynnerligt tilltag.

Möte med Westerlundska släktföreningen i Umeå 1911. Föreningen har funnits sedan 1896 och är den äldsta släktföreningen i Sverige.

© Westerlundska släktföreningen

Den 28 April for Pehr till Muorjevare efter hö och kom hem den 29 med två Renskrindor dåligt hö. 2 mils väg var det.

Fortfarande snö i maj

Maji månad

Den 1. Kallt och snö. Vi voro inviterade till Pastor Björkman på kaffe och ett glas vin. Conversationen var ej särdeles upplyftande eller uppbygglig.” Den 21 juli hände dock något stort. Britas bror Carl kom på besök från Finland.

21. I natt kom Svåger Nyström från Gamla Carleby. Vackert väder. Svåger Nyström har rest endast för att träffa oss ifrån Gamla Carleby till Wasa 14 mil; därifrån till Umeå 18 mil; till Skellefteå 15 mil; till Piteå 8 mil, till Luleå 5, till Gellivare 22 mil hela resan blir således 82 mil.”

Att fara 82 mil för över hundrafemtio år sedan för att träffa sin syster Brita och svåger visar på en stark vilja att hålla kontakt. Brodern stannade sedan över sommaren och hjälpte till på olika sätt, innan han den 28 september gjorde samma långa resa hem.

Hårda omdömen

Den 6 september, en söndag, fällde Westerlund detta omdöme om några besökare i trakten:

”Foro Herrar Engelsmän, oaktat det var Söndag, då man hade bort gå i Kyrkan och med hvila hålla Sabaten helig; men köttsens trälar, de der dräpa sina själar, äro tämmeligen lika; de fråga litet eller intet efter Guds bud, allenast de få rifva, fika och sträfva efter detta jordiska.” De var på besök ”i spekulationer på jerngruvan”.

Den 26 november skriver Gustaf: ”Bra kallt i natt. Klart. Mor blev dålig i afton och den 27 kl. till 4 på morgonen föddes lille Arvid Bernhard.” Arvid var deras trettonde barn.

Julfirandet blev enkelt för familjen.

”Det är första gången sedan jag blef prest, som jag måst försaka Risgrynsgröt och Julbullor. Vår Julaftonsmåltid bestod af endast Korngrynsgröt med något mjölk uti. Här är brist på många delar. Här får man försaka. Vi skrefvo några bref i dag till Arvidsjaure.”

Släktforskaren Curt Carlsson har skrivit historien om Gustaf Westerlund, som är hans hustrus Christina Nenzelius farmors morfar. 

Postbud med åsikter

Väder och postgången är torrt och notoriskt förda, men så blänker det till i dagboken den 13 februari 1847 , när postbudet Dahl delger Gustaf sin mening om Kyrkan och dess tjänare.

”Tit. Dahl häfde ur sig i dag en hel hop otidigheter och grofheter öfver Läran och Lärarena. Ibland allt annat sade han: att presterna prata gyckel och galenskaper på predikstolen, att de spärra ut sina djefla klor å predikstolen, att Bibeln innehåller många gyckel, prat och Horhistorier, att Mosis Skrifter icke äro äkta, utan utgifna 200 år efter Mosis tid och så vidare – jag har aldrig hört en så omenskligt grof menniska. Ingen prest af de nu i Gellivare varande skulle få den äran begrafva honom. I Gällivare kyrkogård ville han inte ligga, utan uti Jonka myran, der skulle han ha sin graf.”

Spritstopp och missväxt

Detta år noterade Gustaf vid Andersmäss nöjt att ”brännvinsombudet” fått snöbrist på sin tur till Kalix och tvingats vända om med oförrättat ärende. ”Ack lyckliga omständighet!”

Några år senare kom Lars-Levi Leastadius med sin väckelse till Gällivare och gjorde mer än hälften av inbyggarna till helnykterister! Men det är en annan historia.

År 1848 är det missväxt i Sverige och Gustaf noterade i slutet av september: ”Nästan total missväxt har inträffat i hela socknen och här finnes ej att köpa en kappe godt korn. Boskapen går ute på vallen om dagarna och får åtminstone middagsmåltiden.” 

Ett år senare får Gustaf Westerlund prästtjänst i Jokkmokk och hela familjen flyttar dit.

Lika mycket bonde som präst

En lappmarkspräst var minst lika mycket bonde som präst så hans jordiska bekymmer var mycket påtagliga i denna karga trakt där det gällde att få höet bärgat före snön och få det att räcka till våren. Det var en stress som vi har svårt att leva oss in i i dag. 

Det framgår av dagboksanteckningarna, av Westerlunds memoarer och av alla brev som skickats inom släkten och som i de flesta fall är bevarade.

Vi nutidsmänniskor däremot lämnar inte många personliga spår efter oss. Våra facebook-inlägg, mejl, sms och bilder finns nu överallt – men knappast i morgon. Varför inte åtminstone skriva Till mina barn: En kort Biographi (om mig sjelf) som Gustaf Westerlund gjorde?

Publicerad i Släkthistoria 5/2015

Läs också

Kanske är du intresserad av...