Gesällen Herrman Bellanders pass från 1836 innehåller 26 förpassningar med angivna datum och orter.

© Genealogiska Föreningen

Passtvång för resa till Karlstad

Pass för inrikesresa förekom redan på medel­tiden, blev allmänt förekommande på 1700-talet med mildrade krav år 1860. En gesäll på vandring fick många resor antecknade i passet.

27 oktober 2017 av Hans Hanner

Passet ovan utfärdades på landskansliet, som var en del av länsstyrelsen, i Örebro län den 2 februari 1836. Passtagaren var LoGarfvareGesällen Herrman Bellander och passet gällde för sträckan Örebro–Karlstad. 

Det är lätt att säga att det gällde för ”resan” från Örebro till Karlstad, men det står faktiskt ”wandring” på passets framsida, och så var det ju för en enkel gesäll; han fick gå till fots. En dagsvandring var närmare två mil lång, och det var just den sträcka som på den ”allmänna vägen” låg mellan två gästgivargårdar. 

Ålder och utseende saknas

I passen angavs som regel vilken tidsperiod som gällde för resan, men i detta pass står ovanligt nog ingen sådan.

Och varför ålder och utseende inte har noterats är svårt att säga. Sådana kännetecken på mindre betrodda personer skulle anges enligt kungligt påbud. Kanske gav Herrman Bellander ett trovärdigt intryck och hade arbetat med goda vitsord i Örebro.

Passet är i övrigt rätt typiskt för en gesäll. Vi kan konstatera att Herrman från den 2 februari 1836 till den 18 november 1837, på drygt 21 månader, fick hela 26 ”förpassningar” inskrivna i passet. 

Kartlägga vandringen

Det är imponerande hur väl det går att kartlägga hans gesällvandring under dessa två år med orter och datum. Har man tur kan man på den här typen av pass också finna anteckning om utfört arbete. 

FÅ NYHETSBREV FRÅN SLÄKTHISTORIA!

Vid den första förpassningen, i Arboga den 30 maj 1836, antecknas till exempel att Herrman arbetat i staden under tretton veckor. Och backar vi de tretton veckorna i tid så hamnar vi nära det datum då passet utfärdades.

Nya gesäller gav sig ofta ut på gesällvandring som varade i två år.

Mer än en på ett pass

Pass kunde utfärdas för mer än en person. Vanligt var det när teatersällskap och hela familjer reste, och när fint folk gav sig av hemifrån – med fru, barn, betjäning och kanske en eller flera sällskapsdamer.

Pass kunde utfärdas för längre tid än själva resan. Hantverkare, köpmän och fint folk kunde få pass som gällde upp till ett år. Som destination angavs ”inrikes orter”, ”marknader i detta och angränsande län” eller liknande. En annan grupp som fick pass med lång giltighetstid var lumpsamlare, som ju verkade på resande fot.

Hur länge har passen funnits? De finns dokumenterade på medeltiden, men benämningen pass dyker upp först under Gustav Vasas regeringsperiod. För gemene man blev de allmänna när byråkratin i Sverige hade vuxit sig så stark att den på allvar kunde börja kontrollera hela befolkningen. 

Det finns enstaka pass bevarade från 1600-talet. Det var dock först mot slutet av 1700-talet och under 1800-talet som kontrollen blomstrade och dokumentationen ökade.

Inrikespassen avskaffades 1860

Kontrollen av ett folks resande ökar när politisk oro råder och vice versa. När Sverige 1860 hade haft fred i närmare femtio års tid och kommunikationerna förbättrats med järnväg, Göta kanal, telegraf och ångbåtar, var det inte rimligt att behålla den gamla kontrollen. 

Den 21 september 1860 togs beslut i riksdagen om att passkravet skulle tas bort för nästan alla svenskar för både inrikes och utrikes resor!

Kravet återstod för dem som idkade handel under resa, för ”arbetslösa” och för dem som förpassades från straffarbetsfängelse eller allmän arbetsinrättning. Den som reste till ett land som krävde pass för inresa kunde få ett utrikespass utfärdat. För utlandsresorna i allmänhet återkom passkravet 1914, i samband med första världskriget.

Publicerad i Släkthistoria 2/2015

Fakta: Inrikespassen digitaliseras

Genealogiska föreningen i Stockholm driver ett projekt där man digitaliserar inrikespass och upprättar ett namnregister. Uppgifterna blir tillgängliga på internet för föreningens medlemmar i den takt arbetet fortskrider.

Publicerad i Släkthistoria 2/2015

Läs också

Kanske är du intresserad av...