Gunnar Dahl har skrivit en bok om sin släkts historia. Här framför rådhuset i Malmö, staden där han växte upp.

© Magnus Bergsten

Gunnar Dahl skrev en bok om egna släkten

Efter 25 år inom näringslivet blev han historiker och författare till böcker om romarriket, medel­tiden och 1800-talets Europa. Nu har Gunnar Dahl tagit sig an den egna släktens förflutna.

24 mars 2017 av Magnus Bergsten


Gunnar Dahl har skrivit boken Sanning, skröna och muntlig tradition – en släkthistoria. Den drygt 200-sidiga skriften pryds av ett foto på två systrar: Anna-Sofia och Kristina Ellström, som växte upp i Sundsvall i slutet av 1800-talet. Anna-Sofia blev mor till Gunnars mormor. Men det var hos Kristina, som blev förälskad i en sjöman och flyttade till Skanör, mormodern hamnade redan som barn. Varför blev det så? Det är en av flera gåtor i släktens historia som Gunnar ville veta mer om.

– Ett plötsligt dödsfall i familjen fick sannolikt en avgörande betydelse för att min mormor så radikalt fick byta uppväxtmiljö. Med henne flyttades släktens tyngdpunkt från träpatronernas stad till ett fattigare fiskeläge. Men berättelserna från Sundsvall skulle leva vidare och prägla familjetraditionen.

Vad har du mer hittat som du inte visste om?

– Ett okänt äktenskap. Min farfars mor gifte om sig efter att ha blivit änka tidigt. Men det förtegs. Synen på flera personer har också fått nyanser. I något fall har glansen falnat, medan andra släktingar har fått upprättelse. Men den upptäckt som berörde mig mest var ett fotoalbum som jag hittade längst in i min mors linneskåp efter hennes död. Det berättade om en sextio år gammal kärleksaffär som hon aldrig haft mod att berätta om.

Gunnar Dahls yrkesmässiga
skifte under 1990-talet, från chef inom exportindustrin till doktorand i historia vid Lunds universitet, har påverkat släktkrönikan i hög grad. Men viktigast är kanske inte de vetenskapliga teorierna och den systematiska källkritiken, utan något mer konkret:

– Jag övernattade hos min mamma i Malmö när jag skulle gå på doktorandseminarierna i Lund. På kvällarna pratade vi om gamla tider. När hon gått och lagt sig så gjorde jag anteckningar. Utan dem hade jag inte kunnat skriva den här boken.

Malmö velocipedklubb på utflykt 1889. Farfar Alexander, högst upp i mitten, blev bokhandlare i Stockholm men hade vuxit upp i Malmö. Vid tiden då fotografiet togs var han 17 år och engagerad cyklist.

Att intervjua äldre släktingar brukar ju alltid rekommenderas till dem som vill börja söka sina rötter. Vilka andra släktforskarmetoder har du använt?

Jag har tittat mycket i kyrk-böcker. Men släktforskningsdelen
var egentligen ett verktyg, inte ett självändamål. Att kolla upp familjeberättelserna i arkiv har varit lika viktigt. I Riks-arkivet hittade jag till exempel dokument som kunde bekräfta att min farfar blott 23 år gammal blivit delägare i Sandbergs bok-handel i Stockholm, en av stadens tongivande boklådor efter förra sekelskiftet. Familjetraditionen var lite oklar på den punkten. Men alla papper fanns bevarade i arkivet och det kunde nu bekräftas.

Vilka är dina viktigaste insikter efter att ha skrivit boken?

Att traditionen så ofta duckar för den privata sfären: kvinnor i långa äktenskap med ett liv i obemärkthet, vissa sjukdomar, livliga ungdomsår. Det är sådant som man inte velat eller kunnat berätta om. Att min farfar var en engagerad cyklist i ungdomen fick jag först reda på när jag hittade gamla fotografier. Och att en släkting dog i lungsot på ett sanatorium var inget man ville komma ihåg. Därför ströks den sjukes sista år ur minnesbanken.

Gunnar Dahl har också funderat kring betydelsen av sina informanter.

– I mitt fall har jag fått mycket information från kvinnor, främst min mamma och min mormor. Skulle bilden av det förflutna se annorlunda ut om den förmedlats av männen i släkten, om jag varit min morfars sonson och inte dotterson? Hur hade berättelsen sett ut om den filtrerats genom ett par manliga generationer?

Gunnar Dahl har intresserat sig för det han kallar syskonteorin, tankarna kring att en persons plats i syskonskaran formar personligheten och påverkar senare beteenden och livsval.

– Jag var skeptisk till teorin när jag kom i kontakt med den. Framförallt undrade jag om den verkligen var lika giltig i alla olika tidsperioder. Men den verkar stämma och har i ett par fall gett stadga åt personbeskrivningen.

På detta foto från 1913 syns Gunnars morfar och mormor, Alex Tegnér och Olga Eriksson (till vänster), med vänner. Halmhatt och cigarr blev Alex signum livet igenom.

Hur använde du syskonteorin i din bok?

I flera fall bekräftade den redan känd information om personerna, vilket ju talar för dess tillförlitlighet. I ett fall tillfogade den dessutom oväntade perspektiv. En manlig
släkting som bara var ett drygt år äldre än sin syster fick det tufft senare i livet. Kan hans problem ha grundlagts i barndomen? Deras typ av syskonrelation präglas ofta av konkurrens och av att brodern får kritik när systern snabbt växer om och anses som ”duktigare”. Detta kan enligt teorin komma att prägla personen senare i livet på ett ibland olyckligt sätt, som i fallet som skildras i min bok.

Tog du med dig teorin från din forskarutbildning?

Nej, inte alls. Jag fick höra talas om den av en ren slump, när jag hamnade bredvid beteendevetaren Elisabeth Schönbeck på en middag. Hon berättade om sin forskning
och om en bok hon skrivit, och jag blev intresserad. Kanske kunde
hennes resonemang hjälpa till att fylla igen några av de hål som den muntliga traditionen lämnat efter sig i mina egna berättelser. Men jag är troligen den enda disputerade historikern i Sverige som använt syskonteorin.

Hade boken blivit annorlunda utan den och andra teorier och metoder du använt?

Ja, i alla fall tunnare!

Läs också

Kanske är du intresserad av...